torsdag 17 februari 2011

Abrakadabra

Kan, såhär i fullmånens sken, konstatera att min dragning åt det s k ockulta är ganska påtaglig. Jag brukade spå i kort men la av när det började stämma alltför väl. Hörde jag en fnysning?? Ja man får tro vad man vill i det här landet som tur är. Men även den mest trångsynte skeptikern får ju vika sig t ex när det ska stämmas blod. Fungerar uppenbarligen och sjukhusen tar i största hemlighet under stundom hjälp av "kloka". Förklara det den som kan! Nu ska man inte försöka förklara sånt för då försvinner förmågan. Det står i det finstilta i lagboken om hemliga förmågor.

Jag har just hämtat ut en packe beställda böcker. En av Ebbe Schön om just mystiska suggestiva företeelser typ spöken och troll och... ja diverse. Dumt nog var det en barnbok; kollade inte så noga. Nåja, får väl sitta i gungstolen i brasans sken och läsa för barnbarnen med knarrig stämma så de blir lite bildade i ämnet. Nä visst nej, jag har ju ingen gungstol och inga barnbarn heller förutom katten Zorro och hunden Elza. Måntro om de är intresserade?

Min fasta övertygelse är i alla fall att det enda vi säkert vet är att vi ingenting vet eller åtminstone försvinnande lite!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar