Hår

Ja se hår, ja se hår; är till bekymmer för lurvig som för flint. Minns Esau och Jakob. Esau var luden och Jakob slät står det i Bibeln. Sen var det nåt om att man försökte lura den döende blinde fadern genom att lägga ett killingskinn på Jakobs arm. Snacka om lurvig kille den där Esau.

Och Simpson, som blev helt svag och klen när den lömska Delila kapat håret på honom. The bad guys filistéerna var förstås inblandade också. För att inte tala om Damokles och svärdet som hängde i ett hår ovanför hans huvud så att han skulle fatta att det inte alltid var en parkpromenad att vara härskare.

Det hänger på håret i modebilden också. Bläddra i vilken snobblaska som helst och häpna över hur de unga herrarna ser ut; Robinson Kruse hela högen. Skägg och hår å det vildvuxnaste pryder (?) de utmärglade modellerna. Jo-jo, ve den tjej som visar en orakad armhåla, men killarna de kan leka Jesus eller skogshuggare utan problem.
Men å andra sidan; raka kulpåsen är tydligen nåt man ska göra som kille. Det är väl lite bakvänt? Tänk vad de krånglar till det.

Men visst, det är förmodligen lättare att vara hygienisk (och tvätta sig med fast tvål) utan punghår, precis som det befrämjar renligheten att hålla armhålorna lurvfria. Skägg och mustasch är inte så hygieniskt. Luktar väldigt lätt härsket. Urk.

Var nyligen och såg musikalen Hair. Håll med om att det låter mycket fränare på engelska; HAIR. På vårt lilla torftiga perifera språk blir det bara "Hår". Märkligt.

Tvål

Härmed kungörs ett personligt ställningstagande: tvål ska lukta tvål och uppföra sig som tvål. Är helt übertrött på alla dessa sötsliskiga duschlotionkrämer med artificiella granatäpple- och persikoluktämnen, och jag vet inte vad, som man knappt känner sig ren av. Vill jag ha en lotion köper jag en lotion. Därför har jag nyligen införskaffat fast tvål av märket Palmolive. Känns retro, fräscht och det doftar RENT. Och GOTT. Inte blir man torr i skinnet heller, som man blev förr i världen på det svunna 60talet, så något har hänt med formulan.

Fördelen med flytande tvål är förstås att man inte behöver tvätta tvålen efter det att man har tvålat sig själv. Och fasta tvålar i offentliga to-or, brrr..! Otänkbart.
En otvättad tvål som ligger i en gråbrun gegga med fastklibbade hårstrån är en styggelse. Då hör man duschmusiken från Psycho. Ergo; det behövs tvålikett.

Manual för handtvätt med fast tvål:
* skölj händerna grundligt
* fatta tvålen; låt den sensuellt rotera mellan handflatorna i en perfekt rörelse allt medan ett rikt lödder uppstår
* lägg undan tvålen och skölj händerna
* ta tvålen igen och skölj av den, noggrant!
* skölj händerna
* torka på för ändamålet avsedd handduk

Sedan ingår förstås att lämna såväl tvålkopp som tvättställ torrt och rent. Ludd, hår, beläggningar etc. får icke förekomma.

MVH/Tvålfascisten

50+

Så har jag passerat halvsekelmarkeringen, förhoppningsvis dock ej bäst-före-datum. Fick jag då månne ett årsur i mässing i present? En värmande yllesjal eller en glaspjäs med ett graverat djur på? Nix, jag fick ett XBOX Kinect! Bland annat, fick en massa pengar, parfym, presentkort, blommor, lunchbjudning med fika och en korg med roliga prylar också. Tänk att så många vill ge mig presenter. Blir djupt rörd. Lilla mor hade skrivit ett kåseri om hur det gick till när jag brådstörtat kom till världen med fosterhinnorna intakta som i en påse, s k segerhuva.

Nå, tillbaka till Tvspelet (dataspelet??)XBOX 360. Tiden bara flyger iväg när man ställer sig på startlinjen och svetten sprutar. Inte bara svetten förresten, en till mig närstående vevade så frenetiskt så chipsskålen i porslin flög iväg, missade svärmor med en hårsmån och for i golvet med ett brak så chipsen regnade som konfetti över hela rummet. Lika bra förstås.

Såhär i början av min XBoxspelarkarriär märks den där segerhuvan inte särskilt mycket. Hur jag än hoppar och viftar passerar "pinsen" allt som ofta orörda och jag slår huvudet i en gren. Oerhört retfullt. Dansspelet är inte alltför lätt heller, känner mig som en trög och ovig kossa, men roligt! Och övning ger förhoppningsvis färdighet.

Kossor är förresten inte alls tröga utan godmodiga och kloka. Vissa har ju lyckan att födas på en gård för glada kor, d v s en gård för ekologisk djurhållning. Vi spekulerade vid lunchbordet om det eventuellt kunde röra sig om sprättkor?

Läste om den krassa verkligheten som de flesta kor lever i: växa upp så fort som möjligt, mjölka så mycket som möjligt och kalva så mycket som möjligt för att sen gå till slakt och bli rött kött som ligger i västvärldens människors tarmar och ruttnar. Nån mer som kan tänka sig att bli vegetarian?!

Emellertid, i den här västvärldsmänniskan ligger tyvärr antagligen en hel del kött i tarmarna enär restaurangen Grill besöktes i hufvudstaden nyligen. Gott var det och miljön var klart intressant. Men jag skulle nog kunna bli vegetarian om det knep. Grönt är skönt. Kanske man får leva 50 år till??

Semantisk, semantiskare, semantiskast

Nej, det finns förstås inget som heter "tommare" och inte "tomare" heller. Är det tomt så är det. Ungefär som med "perfekt", "död", "fyrkantig" och sådär. Man kan ju inte heller vara lite halvgravid. "Jag tror jag har gått och fått en släng graviditet." Okomparerbart. (Det ordet finns inte heller i ordlistan.) Men vem bryr sig? Jo svensklärarpetimetern i mig som bara måste få säga detta och därmed få det ur systemet. Puh!

Å andra sidan kan man tänka sig följande: ett rum har endast ena delen möblerat, t ex en byrå och två stolar i ett hörn. Då kan man säga att det är ganska tomt? Och tar man bort en stol då blir det tommare?

Och ibland kan man känna sig lite gravid? Uppsvälld, irriterad och sugen på choklad. Det där sista gäller för övrigt 24-7, gravid eller ej för undertecknad. Dubbelnougat, mmmm... Vissa människor är också mer eller mindre fyrkantiga? Som i "Nu tycker jag allt att du är lite fyrkantig".

Semantik, dä ä intressant dä.

Och jag bara måste:

Tomt

Nej, jag har inte trillat av pinn, mulat och tagit på träfracken -peppar peppar- men skallen är tommare än vanligt; finns inget att skriva om. Alla ämnen tycks vara förbrukade, finito kaputt, slut. Måste vara vårtrötthet va? Det efterlängtade ljuset som äntligen återvänder till Ultima Thule i sällskap med ystra småfåglar påverkar signalsubstansen i hjärnan. (Jo jag har nog bara högst en kvar, måste tanka -liner, -miner och -finer. Har de det på Statoil?)

På tal om ystra fåglar hörde jag att de första tranorna anlänt till Horborgarsjön. (NEJ Hornborgarsjön heter det, och inget annat!) Inte transorna alltså. Fast det vet man ju inte, de kanske också är där. Tänk, rusiga tranor och transor dansar i en enda yra till vårens ära.

Fler vårtecken:
*de vita jeansen utövar sin lockelse på mig allt starkare där de hänger i garderobens mörka inre. Kan nog inte stå emot så länge till

* solen avslöjar geggiga fönsterrutor. Hunden Elza är starkt misstänkt, liksom katten Zorro

* Vasaloppet. Den enda morgonen på året då jag måste ha kaffe direkt på morgonkvisten i arla morgonväkt. Och det smakar underbart gott! Brinken vann ju som bekant igen, tredje året i rad. Men nu har vi väl ändå glömt hur han schtomnade i stafetten??

* okända skoterekipage vrålar förbi tvärs över tomten och vidare ut på isen på trekvart med pulka och passagerare kraftigt på svaj. The nerve!!

Till sist vill jag sända en gratulation till allas vår geniale galning Torsten Flinck och hans finalplats i melodifestivalen. Vilken låt! Vilken charisma! Vilken jäkla tur att vi slapp den osmaklige banan-fjanten i finalen. Nu ska kanske inte jag uttala mig om osmakligheter i tv...