Härmed vill jag höja ett något kletigt varnande finger för att spara bakverk i kylen i tron att man kan kasta bort dem om ett par dagar utan att smaka. Jag gjorde detta misstag igår. Igen.
Eftersom jag tycker brallorna stramar oroväckande siktar jag på en period av strängare GI-inriktad kosthållning, och skulle därför ta ut den överblivna tårtan och snabbt förpassa den i soporna. (Yeah, right.) Jag var ju tvungen att provsmaka lite för att se om den blivit godare eller sämre sen igår? I rent vetenskapligt syfte? Först lite på fingret. Oooo, smakar ju glass! Måste ta fram en sked. Om ingen ser att jag tar några skedar tårta gills det ju inte. Tja, det ena ledde till det andra och snart fann jag mig sitta med en stor bit tårta på ett fat. Glufs glufs. Är definitivt inte riktigt klok. Seriöst, man fattar ju hur svårt det måste vara att sluta med "riktiga" droger. Men resten åkte i soppåsen.
I fikarummet diskuterades just detta med beroende och att det förmodligen inte är själva drogen vi blir beroende av utan duschen av signalsubstanser hjärnan belönar oss med. Dopamin-junkies är vi allihopa. Naturen har ju riggat oss så att det ska vara härligt att äta, dricka, motionera och ha sex (ibland samtidigt, men inte nödvändigtvis). Annars skulle vi ju inte blivit så framgångsrika här på jordklotet. Föga visste väl naturen att vi skulle hitta på att dra i oss nikotin, alkohol och tårtor istället för rötter och nötter och bäverkött tillagat i en grop. Och föröka oss så jorden överbefolkas och alla naturtillgångar tar slut? Eller visste naturen det? Det kanske är den sluga planen, att vi ska förgöra oss själva så att moder jord blir av med oss och kan börja om.
Vi är lik löss i moder jords hår.
