Tårta

Började dagen med att baka en tårta, en sån där med chokladsockerkaks-och marängbotten i ett. Det blev fiasko. Maränglagret blev alldeles segt och drog ihop sig på ett märkligt sätt när det kom ur ugnen. Den liksom imploderade som en himlakropp som blir ett svart hål. Blev till antimateria. Suck, nåja, smackade på hallongrädde och nu står missfostret i kylen och inväntar Morsdagskalasgästerna.

Funderar på om det kan vara ett tecken? Ett omen? Ett förebud om hur jag kommer att klanta till nånting? Eller kommer Turkiet att vinna Eurovisionsschlagerfestivalen ikväll?! Mina favoriter är Armenien, Belgien och kanske Tyskland nu när Sverige är utmobbade av övriga Europa. De tycker väl vi är för kaxiga och tror att vi är nåt. SKITSTÖVLAR!

Armeniens Eva Rivas är två meter lång, urtjusig, och har stora boobisar. Rösten var lite svag i semin, hoppas det har rett upp sig.

Magkänslor

Martin Emtenäs den förträfflige sa nåt vist här i ett avsnitt av ett av mina favoritpensionärsprogram (fast egentligen är det ju ett program för alla hippa) Mitt i naturen. Det var en dykare som skulle gå ner i ett mörkt vintervatten under isen och berättade om tumregeln att avbryta dyket om nåt kändes fel. "Känns det inte bra, då skiter vi i det." Då säger Martin Emtenäs: "Så tycker jag vi alltid ska tänka; känns det inte bra då skiter vi i det". Det enkla är det geniala. Nå, ibland måste man trots att det känns fel, men magkänslan är icke att förakta.

På tal om magen så fortsätter min kamp mot browniesarna. I morse inträffade det mycket ovanliga att när klockan gav hals slog jag av och somnade om (ljudeffekt: duschscenen i Psycho), så jag hann inte ta burken ur boxen och ta med till sliskisarna på jobbet. Men i morgon, då! Kanske.

Himla Leila!

Once upon a time bakades maffiga superbrownies med ca två miljoner kalorier i varje bit. Inspirationen och receptet kom från prinsessan Leila i tv. På grund av fetma-fen och hennes onda förbannelse åts endast någon bit, sedan hamnade hela härligheten i en jätteplastburk från Tupperware i frysboxen ute i slottets förråd att sova i hundra år. Och glömdes bort. Dagarna blev till veckor, veckorna till månader och SÅ! en vacker försommardag, öppnades locket och browniesarna såg åter dagens ljus.

Jag tog burken och skulle faktiskt gå till komposttunnan utan att passera GÅ, men så viskade en demon i örat att jag borde smaka. Ja ni förstår själva resten. Inte blev det någon komposttunna inte, browniesarna var godare än nånsin! Och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar tills kakorna tar slut. Under tiden blir midjemåttet allt större och sockerberoendet hotar att kidnappa hjärnan igen.

NEJ! Här krävs viljestyrka, ska genast gå och kasta bort återstoden. Eller när det slutat regna. Eller i morgon.

Knurr knurr

Läste en rolig kåserikrönika i NSD i morse av Ida Folkesson där dagens ämne var Bondepraktikan som ju är en säker källa till uråldrig visdom. Här står bland annat att läsa att om det "knurrar" hundens mage är det regn på G och att man kan gott dricka klart vin. Sen har vi ju den gamla strävsamma trion Urban, Vilhelmina och Blenda som avslöjar hur sommaren skola lända. Urban infaller den 25:e, dvs nu på tisdag, och slår meteorologernas förutsägelser att det ska bli fem grader varmt in får vi plocka fram yllemameluckerna och täckjackan i Juni. Kul. Får se till att bunkra fotogen till kaminen inför midsommar i partytältet. Nåja, man får ju komma ihåg att Anders Fugelstad (inte Christer Fuglesang) sjöng att Ingenting är längre som förut redan på 70-talet, så bondepraktikan kan slå fel.

Det där med "knurrande" hundmagar är nog inte nåt 100-procentigt omen heller. Vår lille Zorro, salig hädangången sen några år men i soligt minne bevarad, hade tyvärr en lite risig mage och det knurrades lite då och då. Han fick åka in på sjukhuset och få dropp en gång, men till sist blev nog magen hans downfall och han drog sin sista suck i sin älskade sandlåda en ljum sommarmorgon.

Saknar honom fortfarande, hans mjuka lurviga huvud och glada min. Numera vilar hans kropp i skogsbrynet ett stycke bort men hans själ flänger runt i en annan dimension med tungan hängande ut till vänster, glatt skällande. Frolic och grisöron finns i överflöd och han får ligga i alla soffor.

Bröllopsbestyr

Bröllop är trevligt, jättekul! Är bjuden på ett (hej Helena S.!) i sommar i Gammelstan. Har därför sen en tid tillbaka börjat leta efter nåt lämpligt att ha på mig, helst en klänning. Inte helt enkelt, ety det är vissa parametrar att ta hänsyn till.

Modet dikterar en del volanger, baby doll och "kvinnligt" rysch-pysch. Är inte mycket för sånt. Kan leva med vissa blommiga mönster, men helst är jag nog enfärgad. Helst svart. Och det går ju icke för sig på bröllop, vill ju inte dra olycka över de unga tu som nån sorts ond fe. Kolorerat alltså.

Kjolarna är också korta och har man inte Barbie-ben är det inte snyggt. Jag har inga Barbie-ben, mina liknar mer min allra käraste docka Tjockans ben (se bild, ber om ursäkt för det svarta hårstrået.) Räddningen stavas: strumpbyxor/tights. Eller brallor under? Sen återstår nästa problem: skor. Ska vara coola och snygga, bekväma och ha lagom klack.

Nåja, det ska väl lösa sig. Tur man inte ska på kungligt bröllop, skulle definitivt bli en sån där sparv i tranedansen som hundarna pissar på. Minns ett besök i en Ralph Lauren-affär i Köln, där stod man inte högt i kurs hos de välmanikyrerade expediterna. Hade fullt sjå att hålla masken och inte rynka på näsorna när vi lantisar drällde in och skämde ut hela etablissemanget med vår blotta närvaro. J. C. Oates beskrev expediter i lyxaffärer bra i en novell: "de kom glidande ljudlöst som blanka rovfiskar".

ko-ack-ack-ack

Har ni hört hur en speedwaytävling låter på avstånd? Kanske på sportextra eller så. I dag trodde vi att det var speedway på g i byn, men det var nåt helt annat, nämligen grodsång. Den allmänt förekommande surhålsgrodan/skitgrodan (eller typ nåt annat namn) har bildat koloni i "surhålet" (ett dike här intill).

De är helt rusiga av vårkänslor och sjunger i diket så det står härliga till. Hellre än bra kanske, men ändå. Flera individer har under dagen passerat framför altanen på sin väg mot diket; somliga i rask takt, andra i sakta mak. Två tog sig för att inleda själva parningsakten mitt framför fötterna på oss. Men hallå! Ta er till diket först åtminstone, herregud. En förirrade sig in i grannens hall och satt där, plirande med sina små svarta grodögon. Var det en förtrollad prins?

"Surhålet" är för övrigt ett populärt tillhåll för traktens djur. Herr och fru gräsand vaggade dit, och hunden Malte smet hemifrån för att klafsa runt i diket igår. Man skulle nästan kunna ringa Martin Emtenäs i Mitt i naturen.

TNT:s omröstning har för övrigt hållits om årets tv-personlighet. Juryn (jag, jag själv och mig) har, efter grundliga överläggningar och nattmanglingar kommit fram till följande prispall:

Brons: Daniel Sjölin, Babel
Silver: Rickard Olsson, Vem vet mest
och
Guld: Martin Emtenäs, Mitt i naturen

Trosor del II

Nja-ha. (I min familj inleds ofta telefonsamtal med ett slags "jaha" uttalas just [nja-ha] istället för hej som vanligt folk brukar säga.) Alltså: Nja-ha, det är jag igen; trosmänniskan. Har utvärderat mina nyinköpta benkläder, och resultatet var tyvärr inte nåt att hänga i julgranen. Nej, inte trosorna heller, utan resultatet. Skulle se ut det, trollorna i julgranen. Nej som sagt, jag är inte överdrivet förtjust.

Ett fyrpack diskvalificerades direkt pga hotande kameltå. Dessutom var de för små. De något längre med spets är inte heller bekväma, känns varmt och bökigt med snäva jeans på. Kvar att prova är de i luftig boxermodell, funkar ev. under kjol eller vida brallor. Helena, vad var det du tipsade om för inköpsställe? Måste kolla för nu är "råttet mågat" som hockeyspelaren Per Ledin sa.

Och nu är hockey-VM igång. Kan någon hjälpa B-Å "ommansägersårå" Gustafsson med mediekontakten, snälla? Han är säkert en hyvens kille, men det är rysligt att höra hans stapplande kommentarer i intervjuerna. Coachen behöver en coach. Kanske en kommunikationskurs för vuxna på Lärcentrum i Boden? Ommansägersårå ommansägersårå. Är han släkt med kungen? Majestätet är som bekant inte helt lyckad i media heller.

Dansar med humlor

Jag har en utomäktenskaplig kärleksrelation. Jo det är sant! Med små knubbiga mjukt lurviga bollar som inte förstått att de egentligen inte kan flyga så det gör det ändå. Humlorna. När de kommer vinglande och brummande och landar i nån blomma med sina små krumma ben får jag en sån där outhärdligt jollrig röst som vissa använder till små barn och hundvalpar, kan inte hjälpa det. Det märkliga är att de av någon outgrundlig anledning verkar gilla mig också! Fast jag varken är särskilt lurvig eller krumbent (hm, ja lite mjuk är jag väl här och där). Sitter jag i en solstol iklädd en blommig bikini så kommer strax en humla och sätter sig till rätta på ena behåkupan. Mången humla har också klamrat sig fast runt min fingertopp när jag räddat dem från en säker död på nåt golv. Eller som när jag och GB var i London på en pub med uteservering (se bilden ovan), vad kommer seglande genom luften och landar i mitt hår, om inte en humla. Pubkillen bad mig, mycket skärrad, att sitta still: "You've got a big bee in your hair". "Oh, that's alright", sa jag och kände mig som humlornas Cesar Milan, "we like each other".

Är det så att jag doftar som en blomma? Tror nästan det. För humlor äter nektar och inte dynga och as som de vidriga spyflugorna som sen far och spyr upp härligheten på gräddtårtor. Eller ser jag ut som en blomma? Kommunicerar jag telepatiskt för att jag var en humla i något föregående liv? Hur som helst, med anledning av detta är mitt indiannamn numera Dansar med humlor.

Humlor gillar musik också. Den här ska jag lira för dem i sommar:

Underbart

Alltså trosor, det är ingen promenad i parken med en tårtbit. Har alla svårt att hitta underbyxor som är sköna och sitter bra utan att korva in sig mellan skinkorna eller dela varje skinka i två halvor så det ser ut som om man har fyra skinkor? Eller är det bara jag? Jag vet att alla har underbyxor (?) och att man inte dör av en synlig troskant tvärs över röven, men let's face it; det är fult. Alternativet string går BORT, det är ett anti-plagg från helvetet som är ovärdigt alla människor, typ. Eller också är det min rumpa som är vanskapt? Nå, nu har jag köpt tajta trosor med lite ben som avslutas med en bred spets, verkar OK. Ska ha en liten try-out i morgon och återkommer med en recension.

Nära släkt med trollan är det hemska plagget bikini. Egentligen är det ju inte plagget som är hemskt utan det faktum att man ska i det och visa sig för folk. Har ni provat bikini i provhytt? The horror the horror! En gång på H&M tog jag med mig en gigantisk bikinibralla och tänkte väl att "det ska bli lite fränt att prova nåt som är alldeles för stort". Ja ni fattar själva, satt ju nästan snävt. Sånt är inte kul. Lägg till blekfett daller täckt med knastertorr hud och oattraktiv hårväxt. Suck. Man borde ta en bild i det läget och ha i lådan som motivator när man styr kosan mot glassen som kallar förföriskt på en i frysen.

Fast vem bryr sig? Min kropp har tjänat mig troget i 48 år och värker inte ofta. Peppar peppar. Så vad betyder väl några (hundra) celluliter? En kollega sa förresten att man kan bekämpa dem med genteknik numera. Låter läskigt, lite Frankenstein.

Till Next Time...