Rock around the clock

Nu har jag påbörjat ett projekt! Inget som förändrar världen eller ens mitt lilla liv kanske (eller också är det just livet som förändras) men likväl; ett Projekt. Till och från under min levnad har den tjusat mig och förbryllat mig: Rockringen. Nu höll jag på att skriva Rockragge och hur tokigt hade inte det blivit? Han är (var) ju en skön lirare iofs, men detta inlägg handlar alltså om den cirkulära plastleksaken rockringen och dess mysterium. Har aldrig klarat av huula-hoopen, men nu ska det bli ändring!

Därför inköptes idag en blå-och vitrandig på Coop à 49 kr. En till mig mycket närstående person hyser en viss skepsis. Men Alea iacta est som Julle C sa och gick över floden Rubicon; tärningen är kastad. Och jag ska Svänga Svettas och Segra. Och som en bonus bli lite slankare om livet.

Midsommar

Ni vet väl om att sommarsolståndet ha passerats? Tänkte påminna om det om nu någon kände sig gla och munter. Nu låter det som om jag är en svartsynt pessimistisk svensk, mais au contraire! Ja jag har inte gått och blivit fransk heller även om fransyskan känns fet och präktig där i byxbenet. Det är en konsekvens av vällevnad under första semesterveckan. Nej, jag är ganska tillfreds med tillvaron. Midsommaraftonen präglades av släkt och vänner de gamla godingarna, tre dignande matbord, superb musikunderhållning från M&M och av SOL; skulle jag klaga då? "Spöda" mig i så fall.

Nej, här ska verkligen inte spödas, livet är för kort och värdefullt för såna destruktiviteter. Som John Lennon sa: "Life is what happens while we are busy making other plans". Lyft blicken och se allt det vackra; lupinerna i lila, rosa och blått mot ladans grå timring, den lille nyföddes mjuka små ben, räven som raskar över gräsmattan. På midsommardagens morgon avslöjades för övrigt sagda rävs nattliga nidingsdåd. Sopsäcken, som nogsamt proppats full med brännbart och ställts in i partytältet på kvällskvisten hade dragits ut och tömts på sitt innehåll över hela gräsmattan. Nå väl, även räven måste ju få fira midsommar.

Äntligen...!

Så var de halvunga tu ett äntligen. De har flygit iväg on the wings of love till en fjärran paradisö (om man får tro Expressen), Eva Westling har hängt in sin lila dräkt i malpåse och kungen har compeedat skavsåren efter valsandet. Trots att bloggaren här anlägger en något raljant ton måste erkännas att evenemangsspektaklet följdes med största intresse från arla morgonstund till särla nattkrök som det anstår en kunglig bastard som jag. En hel del intressant passerade revy som till exempel prins Albert av Monacos anskrämliga jacka i beige som framhävde en svällande vällevnadsbuk, prinsessan Birgittas förvirrade uppsyn under 80-talsburr och inte minst den hysteriskt roliga säpojoggen. Fyra kostymer i kort trav, 7 km. Oslagbart.

Det fanns angenäma inslag också som Agnes Carlssons och Björn Skifs disneyinspirerade sånginsats, Olle Westlings tal och Mark Levengoods fantastiska kläder. Och bruden förstås; det är bara att kapitulera och erkänna att hon är perfekt. Så vacker, naturlig, glad. Är tveksam till hertigen av västergötland prins Daniels glasögon dock.

Musik ska byggas...

Glad musik, det är allvarliga grejer det. Jag menar i betydelsen viktigt. Musik överhuvudtaget förresten, glad, sorglig vad som helst, gimme! En lite festlig sammankomst utan musik - otänkbart. Stämningen höjs ofelbart flera snäpp med lite bra låtar i bakgrunden. Nytt och fräscht blandat med gamla godingar; floorfillers, humörhöjare.

Eller ta städning. Det är ju nästan roligt att svabba golven till bra musik. (Jag sa nästan.) Köra bil, rätta prov, laga mat. Maten blir godare när jag spelar Burt Bacharack eller Chubby Checker eller Donkey Boys eller vad som helst. Att promenera till t ex YMCA eller Just a minute (Rongedal) är perfekt. Blir power och studs i stegen. Sen finns det ju romantiska tllfällen då en lämplig musikkuliss passar väldigt bra!

Att spela och sjunga tillsammans är också världens endorfinkick. Vi är lyckligt lottade i familjen och bekantskapskretsen då det finns flera som är duktiga och många som sjunger ändå. På midsommarafton, som traditionsenligt firas hos oss, ekar ofta allsången över hela nejden. Härligt. (Hoppas närområdet tycker det också...) Just i år har yngsta lilla dottern med sambo fixat egen proffsutrustning med mickar och mixerbord (?), det bådar gott inför midsommarfesten.

Kommer osökt att tänka på Lill Lindfors och Musik ska byggas utav glädje. En till mig närstående person brukar säga att han "spyr det han aldrig har ätit" när han ser och hör Lill Lindfors, särskilt när hon sjunger Masken Max. Har viss förståelse för det, men riktigt så illa tycker inte jag att det är.

Nu blir det lite interaktivitet här på bloggen. Ta i och sjung i värsta falsetten och känn signalsubstanserna duscha hjärnan! Karaoke med Rongedahl:

Hur känns det?

Måste få puffa för en gravt underskattad (?) halvt bortglömd (?) företeelse: radions P1. Under mina numera rätt frekventa promenader har jag upptäckt hur fantastisk kanalen är. Vilka program! Litteratur, vetenskap, trender i Spanarna och som i eftermiddag: ett helt program om sportklyschan "Hur känns det?", är det inte underbart? Radio RIX i all ära, Morgonzoo och allt, men många av låtarna som rullar runt i en oändlig, tjatig loop framkallar kräkreflexer till sist. Särskilt de som var skitdåliga redan från början. Då är P1 balsam för själen. Och fem kilometer bara svischar förbi!

Eller är det ett ålderstecken?? Älskar dragspelsmusik (särskilt kring midsommar) och idag lirade jag Harry Brandelius på Youtube på jobbet. Gamla Nordsjön som svallarr och brusarr.... I love Harry Brandelius. Kan det vara en metamorfos på gång? Jag ombildas! Till tant? Och det känns bra.

Song of JOY

Prisa Gud här kommer inte skatteåterbäringen, men väl bröllopsfestklänningen! Detta med klänningen tryckt mig som ett askmoln några veckor. Affärer har genomletats, web-shoparnas hemsidor har scrollats i det oändliga. Nu idag for jag något motvilligt som den Bodensare jag är till residensstaden och hittade tämligen omgående en klänning/tunika som föll i smaken på JOY. Inte för kvinno-aktig, inte för pjollrig. Och med en längre ÄRM. Det gör inget alls. Min ambition att träna överarmarna så vinkning i linne utan sladder kan genomföras har inte riktigt förverkligats nämligen.

Fick ett reklam-sms från Lindex härom dagen som upplyste om rabatt på damklänningar. Damklänningar! Hur tolkar man det? Sug på den ni. Vidare kollade jag Esprit:s klänningar på nätet där vissa har en liten etikett med texten: Teen Fit. Va?! Vad fasen är det? Hur är en tonåring skapt? Finns det bara en sort? Klädfascister!

Nu återstår bara att hitta passande lagom coola skor som inte är värsta styltorna men ändå med någon klack. Vill inte slå pannan i dörrposten, ej heller hasa runt i klacklösa så det känns som om man lutar bakåt.

Här skulle en suddig men likväl bild av inköpet publicerats, men tekniken la krokben. Kan dock meddela att färgen är klatchigt grå och ljusare grå. Ja men , det är ju inte svart!