Måste få puffa för en gravt underskattad (?) halvt bortglömd (?) företeelse: radions P1. Under mina numera rätt frekventa promenader har jag upptäckt hur fantastisk kanalen är. Vilka program! Litteratur, vetenskap, trender i Spanarna och som i eftermiddag: ett helt program om sportklyschan "Hur känns det?", är det inte underbart? Radio RIX i all ära, Morgonzoo och allt, men många av låtarna som rullar runt i en oändlig, tjatig loop framkallar kräkreflexer till sist. Särskilt de som var skitdåliga redan från början. Då är P1 balsam för själen. Och fem kilometer bara svischar förbi!
Eller är det ett ålderstecken?? Älskar dragspelsmusik (särskilt kring midsommar) och idag lirade jag Harry Brandelius på Youtube på jobbet. Gamla Nordsjön som svallarr och brusarr.... I love Harry Brandelius. Kan det vara en metamorfos på gång? Jag ombildas! Till tant? Och det känns bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag jobbade på Ågården för ett (stort) antal år sedan var ovan nämnda Harry Brandelius där vid ett tillfälle. Jag följde några damer till samlingssalen. Väl framme vid dörren skulle tio kronor betalas i entréavgift. Den ena damen vid min sida utbrister - Inte betalar jag för att se dom där stortänderna! Vi lommade tillbaka... :)
SvaraRadera