May the force be with you

Försöker komma på vad det är för vits att ha höst. Svaret är ju givet egentligen? Det måste finnas höst för att det ska finnas vår. Ljus och mörker; Ying och Yang; semester och arbete; liv och död; stekt strömming och surströmming. Det måste finnas en motsats för att vi ska kunna uppskatta det fina i kråksången. Vem hade behövt Luke Skywalker om inte Darth Vader funnits? Balans, Levander.

Nedan följer en lista på fördelar med hösten förutom ovan nämnda:

1. Säsongsstart för en lång rad tv-program, t ex Go'kväll, Halv åtta hos mig, Vem vet mest m.fl
2. Man får ta på sig kläder och dölja lönnfetman. Alltid lurar man nån.
3. Stjärnhimlen återuppstår. Så andlöst vackert.Hälsar glatt på mina gamla vänner Karlavagnen och Orion.
4. Innelagad husmanskost typ kåldolmar och stekt fläsk med löksås. Grillen får gå i ide och vakna nästa vår lagom till Hubertus.
5. Rötmånaden är över och disktrasan luktar inte pissoar efter en dag trots ihärdig ursköljning.
6. Bär att plocka och njuta av (här kan det hända att jag hanterar sanningen lite vidlyftigt,men jag kan väl få låtsas)
7. Underifrånbelysningen under stora hängbjörken kommer till sin rätt.
8. Tända levande ljus eller/och en brasa i kaminen

Det finns säkert fler. Lägg gärna till nåt i kommentarerna!

Huldas

Så har vår lilla bokklubb, Huldas församling DSLB, haft möte igen. Namnet kommer dels från en lek som jag och min storasyster brukade leka när vi var små. Vi var gamla tanter i huckle och handväskor som träffades i Huldas församling och satt och virkade. Det var liksom hela leken. Vem Hulda var vete tusan. DSLB härrör från en E, en av medlemmarna, och hennes barndom. Damer Som Läser Böcker. Är nästan lite Män som hatar kvinnor-feeling över den?

Boken som lästs och diskuterades i kväll var Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster. Fick ett relativt högt betyg. Församlingen startades 2001, och tanken svindlar. Nästan tio år har gått! Vettlöst. Kan för övrigt varmt rekommendera detta enkla nöje, att med ojämna mellanrum träffa goda vänner och prata litteratur, film och lite annat. Och att sen få protokollet på mailen är åtminstone nästan halva nöjet. Men jag är INTE ständig sekreterare, så det så. Hör ni det Huldor?!

Yyyyyl....

Läser i min kära kollegas blogg om ett oväntat kändismöte med Maud Adams på ICA. Lustigt, jag hade också ett oväntat kändismöte på ICA en dag. Tittar upp från inköpslistan och står öga mot öga med...ja vad heter han nu igen, jo Staffan Eklund. Vem då? Jamen skidskyttarnas förbundskapten. Var en nanosekund från att säga hej innan jag kom på vem det var och att vi inte är bekanta. (Om herr Eklund mot förmodan läser detta så: hej hej!)Följaktligen verkar ICA vara da shit om man vill se celebriteter och glamour. Nu har ju Eklund inte varit bondbrud två gånger och är inte aktuell för nån annan major Hollywood production än vad jag vet, men ändå.

Det är fullmåne på gång och nattens varelser är aktiva. Känner ni hur ni vill vända rovdjursögonen uppåt månens skiva och yla? Härligt. En del säger sig bli oroliga och sova dåligt, jag blir lugn och harmonisk. Finns det nåt mer magiskt än att ta en månskenspromenad? Gärna vintertid då det snöhöljda landskapet antar en trollsk blå nyans. Har jag nämnt att jag är en obotlig romantiker..? Hollywood har som bekant ofta hakat på måntemat. Varulvarna står som spön i backen. En av de vackraste melodier jag vet handlar också om månsken; bryr mig inte om att somliga rynkar på näsan och säger "kitch" eller "kliché". Ladies and gentlemen I give you:

I kräftans vänkrets

Knöck (knyckte?) helt fräckt rubriken av nån gammal kåsör eller var det ett tv-program? Måste googla. Anyway, ikväll är vi bjuda till goda vänner på kräftskiva. Roligt! Kruxet är att jag äter inte kräftor (svåra magkramper och feber sist) och det gör inte min bättre hälft heller (lite kräsen och lätt inbillningssjuk) och min syster som också kommer har skaldjursallergi. Stackars värdpar som har så besvärliga gäster. Nåväl, vi får kompensera oss med att vara spirituella och härliga.

Fick i uppdrag att hitta på nån lek. Våra tillställningar innehåller nämligen ofta lekar, ofta åt frågesportshållet. Ibland kan det bli lite i mesta laget. Minns med värme min kära systers frågesport, en nyårsafton, som aldrig tog slut. Till sist var det ingen som riktigt orkade hänga med. Men det var roligt!

Kan ha varit samma nyårsafton då T satte en bit oxfilé i halsen och diskret lämnade bordet så ingen märkte vad som hänt förrän en god stund senare då H (kvällens kräftvärd) äntligen fattade och gjorde Heimlich manöver. Plupp! upp kom oxfilén och faran var över. Lite senare skulle H demonstrera hur man med pondus och beslutsamhet får ner en fyrverkeri-rädd hund (vår Zorro) ur nya finsoffan. H tog till brösttonerna och vevade till med högra armen i god dressör-stil och Plupp! där gick axeln ur led. T som har egen erfarenhet av sånt fick agera sjukvårdare och trycka axeln i läge. Därmed var herrarna kvitt, och kosmisk rättvisa skipad. Å kom in precis när axeln skulle rättas till och blev så paff att han satte sig utanför fåtöljen. Senare sågs T och H dansa styrdans, med varandra. Ja se det var en festlig kväll.

Vi får hoppas att kvällen avlöper utan olyckstillbud. Nedan lite instruktioner för den hågade:

Romance

Rosor och liljor i skön förening med en doft så ljuv att man kastas tillbaka i tiden till examen i småskolan med Den blomstertid nu kommer (Inte Idas sommarvisa, PLEASE! No offence Astrid Lindgren), nya knästrumpor och ett oäääändligt sommarlov runt hörnet. Det firas 26-årig bröllopsdag idag, härav den ljuvliga ROSA buketten. Romantiskt så det förslår.Gilla!

Tänk att det gått 26 år sen vi stod framför altaret och sträckte fram fel finger och sa namnen bak-och fram, gäster kom för sent, Lappsimons personal hade ätit upp vår förrätt, ungar söp sig i fyllan så ambulansen kom, vickningen var frusen i mitten osv osv. Men icke för ty, äktenskapet fyller alltså 26 idag.

Har nyss sett sista avsnittet av Sex and the City (F:s DVD-box) där Big äntligen gör det rätta och ilar till Paris för att rycka Carrie ur den elake ryssens käftar. Åh, romantik. Hela avsnittet är för övrigt perfekt, önskar jag hade skrivit det själv. Kanske jag skriver om vårt bröllop?? Där finns det stoff för flera avsnitt.

Rosa och jag

En ny kabinväska inköptes nyligen, ska ju göra Göteborg och Bok-och biblioteksmässan osäker i september, i färgen mörkrosa. Jag upprepar: MÖRKROSA. Tidigare i våras köpte jag nya gympadojjor vars sulor är, just det, mörkrosa! Nästan självlysnade. i garderoben hänger en tröja i samma nyans och strax intill en blommig kofta i bl a mörkrosa. Vad händer med mig?? Man kan undra:
Börjar jag bli kvinnlig på gamla dar?

Normalt brukar väl östrogenet börja avta i min ålder? Då borde det väl bli tvärtom, dvs mindre kvinnoaktigt? Eller är det sista rycket liksom, innan man går i sin helt och hållet? Nu är ju kvinnlighet något extremt positivt, en urkraft som manschauvinister försökt kväsa ända sen de satt och plitade ihop sk heliga skrifter för tusentals år sen, och inget att fnysa åt. Det är bara den där schablonbilden som jag ogillar, den fördomsfullt stereotypa klyschan. Den som dikterar att kvinnor "snackar mer skit", säger en sak och menar en annan, måste tala ut om allt och har rosa som favvisfärg bla bla bla. Och så går jag och blir rosa. Märkligt. Har till och med en mörkrosa tandborste just nu. Det kanske beror på semester, sommar och sol? Jag har inte börjat ha kjol och klänning mer ofta, dock. Och jag har ju mina nya höstkängor i boot-campstil och min gamla skinnjacka som en liten motvikt.

Jag kanske är lite som Picasso och hans perioder? Jag genomgår min mörkrosa period. Ja så är det nog.

Nu har vi ljus..?

Härom kvällen verkade ljusslingornas glimmande bak linnepanelen lite hemtrevligt, två värmeljus tändes och DVD:n Medan du sov slogs på.

Frågan är: har höstmyset smugit sig på redan?

Kvällen var ovanligt mörk på grund av de ständiga åskovädren som hemsökt oss i sommar så kan någon klandra en juloman om man får lite höstmysrysningar? Medan du sov, som är en förtjusande söt och rolig historia utspelar sig som bekant under jul- och nyårshelgen med riktigt härligt amerikanska granar och med strumpor på spiselkransarna. Massor av sköna repliker; jag säger bara: "Jo-jo Gorecki".

Ett annat Sign är att jag beställt höst/vinterkängor. Äldsta dottern brukar le och skaka på huvudet när hon ser mina nya skor, alltid samma modell. Nåja, "man är ju som man är kan man ju inte hjälpa" som Knorrhane sa till ungarna från Saltkråkan. Han som vägrade smuggla barfota, utan skor. Underbare Tage Danielsson!

Hur som helst, nästa dag var himlen blå och solen gassade. Blev brygglunch och vattenskidor. Inga skidor för mig dock, missunnar inte familjen att ha roligt men det finns ju gränser. Så hösten får vänta ett tag till, trots att jag idag återgått i tjänst efter semestern. Känns helt OK. Fast jag hade lite svårt med logistiken i morse; hur sjutton slår man av väckarklockan??