Goa gubbar

I ett tidigare inlägg tycktes det till om den gamla Björknäsparken och huruvida den borde ha K-märkts. Har hittat ett nytt objekt som kan komma i fråga, nämligen kepsgubben. Ödet förde en sådan i min väg vid lunchtid idag. Den lille gubben puttrade på i god styrfart, ca 30 km/h i riktning mot Coop (?) med kepsen på topp. En viss irritation infann sig hos yours truly, det får erkännas, men när kepsen vek av på en gata längre fram slog tanken mig; detta är en utdöende ras.

När den siste kepsgubben lagt upp kepsen på hyllan för gott, vad har vi då att irriteras över i trafiken? Blir det gubbar i "fordonskeps" i stället? Tatuerade gubbar? Gubbar i hood och baggy pants? "Men förb...de kotlettfrillegubbe" får vi väsa mellan tänderna då.

Det är ju å andra sidan lite fräckt retro för unga killar att bära gubbkeps, så det kanske växer upp en ny generation. Fast det är klart, då är jag själv en kärringj... som har problem med split vision. Jag kanske borde K-märkas?

Känns denna gubbe igen, förresten? Rätt svar i nästa inlägg!

Packad

Jöttebörrj, eller som vi övriga säger: Göteborg. Ska dit i morgon och håller därför på att packa min rosa kabinväska. Packa är inte helt enkelt. Vad ska man ta med? Ska man rulla ihop grejer? När kan man lägga ner toagrejerna och hur kommer man ihåg att göra det? Skor?? En till mig närstående person brukar packa ner alldeles för många par skor. Få se nu...telefonladdaren och kameran med laddare måste med.

Vistelsen varar i tre dagar med Bok-och biblioteksmässan och kanske lite göra-stan om vi (min kära kollega och jag) orkar och hinner. Har t ex hört talas om ett café i Haga, "Husaren", där bullarna är stora som tallrikar och där man vill ha precis alla bakverk. Får väl se till att promenera en del så man kan fika ordentligt. Passar också bra eftersom jag deltar i stegräknartävlingen på jobbet och den lilla manicken ska vara på exakt hela tiden.

Ska bli inspirerande och roligt att höra alla föreläsningar och frottera sig med författare och annat löst folk. Måste kolla yr.no och hotellets hemsida!

En kall vind

Jamen det måste ju kommenteras; Nightmare on Government Street. SD och det slemma kräk som klär ut sig till politiker i tv och med oblinkande ögon maler på om hur icke-rasistisk man är inom "partiet". Undrar om man gått kurs i att inte blinka? Får man för sig att man verkar trovärdigare då? KD:s Herr Svensson har också den irriterande vanan att stirra ut reportern, utan övriga likheter med föregående person.

Är SD:s furer (var är tyskt u på tangentbordet?) en cyborg månne? Som snittar upp hud och vävnader i kulisserna för att blotta sitt stålskelett? Aliens? Drar av ansiktet och fångar en fluga med reptiltungan? Nej tyvärr är detta människor som du och jag. Och vi får alla passa oss för besten inom oss. Rädsla, okunskap och längtan efter grupptillhörighet kan locka fram den fortare än SD skanderar en hockey-neanderthalsramsa.

Björknäsparken för evigt

"Nostalga - it's a killer" sa B., min lärare på LTU. Stämmer! Råkade se slutet på Här har du ditt liv i går (gäst: Kjell Bergkvist, otäck) då Jerry Williams sjöng It started with a love affair. Jerry Williams, Björknäsparken, ljuva ungdom. Suck! Minns hur han äntrade scenen med gipsat ben och rockade ars---- av publiken. Ställa in för ett brutet ben?? Nehej, inte han inte.

Björknäsparken revs i slutet av 70-talet, för att bereda plats för nya gymnasiet; Björknässkolan. Har inte kommit över det än. En yngre och något radikalare Jag gick med i demonstrationståget "Rädda parken", men vad hjälpte det? Parken var unik, skolan kunde ha byggts några hundra meter längre bort. Inkompetenta lokalpolitiker svepte i ett drag bort decennier av tradition och kultur. Parken borde ha varit K-märkt, men begreppet kanske inte var uppfunnet då?

Allt som återstår är nu minnen och nostalgi: Barnens Dag, vandra runt karusellerna i knastrande grus, kvällssol i gröngräset ner mot vattnet, popcorn, sockervadd, Ted Gärdestad, Middle of the Road och Jerry Williams.

Var för övrigt och såg ABBA 1975 i Sunderbyn, men det är en helt annan historia.

Kanonis

The Soffpotatis within triumferar; Go'kväll, Vem vet mest, Halv åtta hos mig. Dricka lite (ganska mycket) kaffe, för många pepparkakor från i julas, halvmjuka. Om man äter dem snabbt kanske det inte gills? Och minsann, några nävar jordnötter slinker ner. Det är ju nyttigt? Fast väldigt salt. Och väldigt fett.

Borde verkligen strama upp kosthållningen. Middagen bestod av stekt bogfläsk med löksås och lite potatis. OH MY GOD så gott. Så överjordiskt smarrigt. Vi satt och himlade med ögonen och framstötte gutturala läten av vällust. Traditionell svensk husmanskost/huskvinnskost, det slår faktiskt vilken medelhavsmat som helst, no offence alla medelhavsmänniskor.

Men för all del, visst går en caprese ner eller en focaccia eller vad som helst egentligen. Mat är gott. Eller som Lasse i Halv åtta skulle ha sagt: kanonis.

Kvalster

Har i kväll avnjutit (eller genomlidit??) nej, avnjutit sista avsnittet av Kvalster. Ett lysande exempel på en kanonproduktion i svensk public sevice-tv. Roande och oroande, skratt och gråt. Mästerligt manus, fantastiska skådisar, inga reklamavbrott. Underbart. Gillade särskilt snubben som spelade huvudpersonens vuxne son. Den överslätande konflikträdde "nej men mamma"-mesen med gomspalt. Lysande.

I sista avsnittet gick damerna på konsert. Mitt förhållande till den aktuelle artisten har varit lite kluvet. Prettobög? Irriterande primadonna? Teatralisk och överskattad? Briljant? Han kanske är lite av vaje. En briljant teatralisk primadonna. Verkar dessutom sympatisk. Här kommer en homage till allas vår Rickard Wolf:

Exkrementer

Söndag. En mulen men ganska ljum septembersöndag. Jag och sonen och den helige maken tillbringade någon timme i terrängen runt byn tidigare idag där vi gick på en liten hajk i syfte att lokalisera elljusspårets sträckning. Det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom skötseln verkar vara minst sagt eftersatt och naturen till stor del återtagit kommandot. Lyktstolpar dök upp här och där, korta sträckor sammanhängande men många med en kabelstump sorgset hängande, andra liggande halvt osynliga i lingonris och mossor. Vid ett tillfälle mynnade spåret överraskande nog ut i en gigantisk bassäng/damm för slamgödsel (blandade exkrementer från korna) som den lokale storbonden anlagt.

Väl hemma igen kunde nedanstående gäng observeras. De har under en tid ockuperat vår brygga där de lämnar visitkort i riklig mängd, de lymlarna.

Sparv i tranedansen

I ett tidigare inlägg framhölls butikskedjan ICA:s fördelar beträffande kändisfrekvens. Därför vill jag nu i neutralitetens och rättvisans namn också poängtera att det minsann händer grejer på Coop Forum också. Senast igår mötte jag en lite ovanlig kund som letat sig in i entrén och hoppade jämfota över klinkerplattorna. En mycket blöt och tilltufsad gråsparv (eller pilfink, what ever). Flera mänskliga kunder smålog överraskat och följde intresserat dess skuttande färd från shop express-blipparna i riktning mot kundtjänst. Kan ha varit nåt problem med medlemskortet?

Har bestämt tidigare nämnt bisamråttan som frankt tog vägen in genom entrédörrarna i samma butik. Blev väl utjagad av en vakt med sopkvast; orättvist! Fast på den tiden hette det Domus, eller nya Domus i folkmun.

Det här med butiker som byter namn är ett kärt samtalsämne på arbetet. En del av oss har vissa svårigheter med att vänja om oss. Det känns liksom tryggt med Boströms, Caj's och nya Domus. Och är det nån som säger Centrumhuset? Men hallå?! Det är ju gamla Domus.