50

...och det var förstås inte Skalle-Per som sa "Du fattas mig", utan Mattis. Var ju i chock sist så jag var inte riktigt hundra. Då heller.

Visst är det roligt att bli bjuden på fest? Är i skrivande stund just färdigspacklad och fönad och ska strax iväg på bästa vännen och vapendragarens 50-årsfest. Ska bli så kul. Men 50 år, suck, vart tar livet vägen?! Fast egentligen är det ju ett tankefel; 50 är ju bara två gånger tjugofem, och det är ju yttepyttejättelite. Bara barnet.Man inser ju vid stigande ålder hur kort ett år är.

Måste kolla nu om fläcken på tunikan, som jag klantade dit i badrummet, gick bort, annars vete tusan hur det blir.

Cheers!