Mini-shelobs

Måste ta en paus från pussel-läggandet, efter någon timme kör man fast och ser inte en enda bit som passar i en annan. Märkligt hur man kan bli så fascinerad av in-och utbuktningar; världen försvinner och allt koncentreras på de små jäkla bitarna. I år var tomten vänlig nog att komma med ett pussel som består av 60% grå bitar, kan knäcka den bästa. Nå, svårigheter är till för att övervinnas!

Och för er som trots ovanstående hurtklyscha fortsätter läsningen kan jag berätta att idag har termometern visat -28,3 här i köldhålet och vad lämpar sig bättre en sån dag än att hänga ut täcken och kuddar? Hey ho the wicked kvalsters are dead! Hörde hur de skrek. Nej men fy så elakt, blir jag ett kvalster i nästa liv nu? Karma och allt det där. Här syns en sådan filur (en släkting till Shelob?):

Traditioner och sidfläsk

Vi går in i mellandagarna. Kan nog bli att gå in i en och annan affär också. Har fått lite presentkort, det är rea och dessutom sinar förråden. Skulle behöva gå en hel del över huvudtaget, förresten. Det enda som har magrat något är bankkontot. Brallorna sitter som värsta korvskinnet, sidfläsket väller oj voj. Nåja, GI-rivstart i januari!

Årets julafton var i sanning god. Den sänkte sina vita vingar över vår lilla stuga, marschallerna och stjärnorna gnistrade och glimmade. Ostressigt är nog rätta ordet, helt härligt. Jag och två av barnen var till och med ute och promenerade i midvintermörkret.

Efter maten var det Kalledags. Ungefär när Toker och Prosit dansade med Snövit sov alla i enslig gård, utom jag. Jag njöt. Ja ni får ursäkta en obotlig romantikers sentimentalitet och traditionalism. En kall hand kramar mitt hjärta när jag märker hur många i omgivningen fullkomligt skiter i Kalle och hans vänner. TRADITIONER, det är viktigt. Kalle är inget kommersiellt tv-program från mega-koncernen i väst, det är en tradition. Nisse Simonsson sa så klokt att det bara finns tre sorters människor; de som har levt, de som lever och de som kommer att leva. Det som binder samman dessa tre är traditioner. Igenkänning, trygghet. Viktiga grejer.

Mys och rys

Så var han igång, mysgubbarnas mysgubbe Ernst Kirschsteiger. I kväll har första avsnittet i Jul med Ernst avnjutits...typ. Han snodde ihop pynt så det stod härliga till med sånt han liksom snubblat över i naturens eget julförråd. Som han själv uttryckte saken: "Det behöver inte vara det som skriker högst." Visst är han übermysig och ganska irriterande, och man kan få en mys-Overdose men jag gillar honom ändå. Men just när jag tänkte att jag klarar nog det här, då hände det. Jag säger bara: Oh no, they're back. PIRRE och MACKAN!!!

(Här passar det med en ödestiger gotisk musikeffekt, typ professor Drövels hemlighet) Alltså då kantrar programmet över den där gränsen mellan relativt uthärdligt puttrigt och kliande eksem. Pirre och Mackan, give me a break! (Ja ja, det är väl producentens fel, men ändå.)

Förresten så tycker jag fortfarande att soffan ser helt osittbar ut trots kuddinfernot. Men jag förlåter dig Ernst, för jag är en sån juloman själv och gillar hemgjort i alla former. Kan du komma hit och greja till det lite är du hygglo? Men lämna Pigge och Gnidde i hyttan.

"I bildens ser vi aztekernas gud Quetzalcoatl avbildad. Quetzalcoatl tog kakaoträdet från himlen till jorden. Han var den högsta guden och sågs som grundaren av deras civililisation."(http://www.nyfikenvital.org/?q=node/544)

Himlars också att den här Quetz-killen skulle introducera chokladen, tänk vad lätt det hade varit att köra ortodoxt GI om inte chokladen funnits. Jag heter Lena och jag är chokladoman. Får med skammens rodnad erkänna att jag köpte en ask Paradis och tänkte liksom lite i förbifarten: Kan vara bra att ge bort i jul. Mowaahaha, tillåt mig råskratta. Har snart satt i mig hela rasket och känner hur det liksom värker i hjärnan av alla knarkliknande ämnen, hur insulinet sprutar för att reglera sockret och hur magen är plufsig i konturerna. Ger love handles ett ansikte. Och julen har knappt börjat.

Är inte den där Quetzlavattnajökul eller vad han nu hette misstänkt lik Homer Simpson??

Karius

Tredje advent i nådens år 2010. Som ett tecken härpå har Karius fått på sig jul/nyårshatten och ses här kika fram mellan fintomten och nån liten nisse av okänt ursprung. Karius har följt mig hela livet, och ska förhoppningsvis göra det i fortsättningen också. I begynnelsen hade han rött hår i en kvast rätt upp, men är numera skallig. Ett allvarligt tillbud inträffade nån gång under 90-talet (?) då Karius klämdes mellan gråhunden Adams malande käkar och ena ögat ploppade ur. Dock återfanns det trycktes tillbaka på sin ursprungliga plats.

Ofattbart att ännu ett år, mitt 48:de, sjunger på sista veckorna, och det lider mot summering och reflektion. Märkligt vad man glömmer. Turligt nog för jag dagbok och får sätta mig att läsa. Allt står ju inte i den, men i stort har 2010 hittills varit ett gott år. Kungahuset har haft det lite körigt på sluttampen dock, med kungens kvinnoaffärer och drottningfaderns nazi-koppling. Bröllopets positiva inverkan måste väl vägas upp antar jag. Återstår att se huruvida väderspådomen om att vintern ska bli den kallaste på 1000 år slår in.

Kan också konstatera att Bodens kommun är odugliga på att arrangera julshow med mat till sina anställda. Snälla, låt någon upplevelseproducent styra upp det hela nästa gång. Om inte annat så av respekt för de som repat länge och offrat fritid för att underhålla. Musikskolan möter skränande fyllbultar - smakfullt.

Nå, vinter, kungar och arenor förgår, Karius består.

Toarealism

Läste just min kära kollegas blogginlägg om att vara lite plufsig i kanterna (hej Helena!) och kom osökt att tänka på ett yttrande som min...eh.. en till mig mycket närstående person fällde häromdagen. Nedan följer ett utdrag ur dramat för den som är stark nog att ta all denna diskbänksrealism, eller toarealism.

Scen: toaletten vid tandborstsdags om kvällen. Ett medelålders, ehuru ungdomligt, par. Han borstar tänder, hon sitter på toastolen och uträttar sitt behov samtidigt som hon borstar tänder (multi-tasking).

Han (tittar på toaringen och den kroppsdel som befinner sig direktkontakt den): Det är tätt där

Ridå.

Ja ja ja, det VAR tätt. Skulle inte kunnat få ner ett frimärke emellan. Mullhullet liksom omslöt ringen på ett sätt som för tanken till muffins i en för liten form, eller bulldeg på jäsning. Men så snackar vi ju bak också, höhöhö.

Liten toalettklassiker: