Traditioner och sidfläsk

Vi går in i mellandagarna. Kan nog bli att gå in i en och annan affär också. Har fått lite presentkort, det är rea och dessutom sinar förråden. Skulle behöva gå en hel del över huvudtaget, förresten. Det enda som har magrat något är bankkontot. Brallorna sitter som värsta korvskinnet, sidfläsket väller oj voj. Nåja, GI-rivstart i januari!

Årets julafton var i sanning god. Den sänkte sina vita vingar över vår lilla stuga, marschallerna och stjärnorna gnistrade och glimmade. Ostressigt är nog rätta ordet, helt härligt. Jag och två av barnen var till och med ute och promenerade i midvintermörkret.

Efter maten var det Kalledags. Ungefär när Toker och Prosit dansade med Snövit sov alla i enslig gård, utom jag. Jag njöt. Ja ni får ursäkta en obotlig romantikers sentimentalitet och traditionalism. En kall hand kramar mitt hjärta när jag märker hur många i omgivningen fullkomligt skiter i Kalle och hans vänner. TRADITIONER, det är viktigt. Kalle är inget kommersiellt tv-program från mega-koncernen i väst, det är en tradition. Nisse Simonsson sa så klokt att det bara finns tre sorters människor; de som har levt, de som lever och de som kommer att leva. Det som binder samman dessa tre är traditioner. Igenkänning, trygghet. Viktiga grejer.