meningsfulla meningslösheter

BB-creme = Beauty Balm. Vad gjorde man utan Google? Men jag vet fortfarande inte vad som skiljer en BB från en färgad fuktighetskräm? Det finns givetvis en uppsjö (var kommer det uttrycket från??) av olika BB:s på markanden. Själv högg jag helt okunnigt och på måfå en burk på Coop; L'Oreal. Fattade inte ens att den var färgad, så döm om min förvåning när jag skulle smörja in mig vid sänggåendet.

Läste en sån däringa testutvärdering häromdan och Garnier:s BB fick bra betyg av panelen. Inte så dyr heller. Får väl testa själv. Annars hamnar jag lätt bland L'Oreals grejer. Borde få nån sorts provision från företaget, men här är reklam för en suverän mascara: Double Action, röd/vit. Förlänger, förtjocknar, sitter perfekt men är lätt att tvätta bort med enbart ljummet vatten. Tricket är att blöta, gör nåt annat en stund typ borsta tänderna, skölj bort.

Om detta var radioreklam från försvaret skulle frågan: "Vad håller du på med" infinna sig nu. Dvs. hur kan du tjafsa om sånt banalt skittrams som smink när världen är i krig och människor svälter och dör? Tja, sådan är väl människan. Kan inte leva i macrovärlden alltid utan måste få ägna sig åt trivialiteter i sin lilla microvärld för att orka. Jag vill ha en någorlunda jämn hudton och mascara som sitter när jag ska ut i världen. Cause I'm worth it.

Drömmar

Nu kom jag på det; Alexander Ryback ser ut som en konståkare. Allvarligt, har jag inte sett honom göra en trippel axel?? Tycker precis jag minns det.Nä, förmodligen inte. Har väl drömt. För jag drömmer så mycket märkligt. Inte otäckt oftast, bara intressant.Budskap från mig till mig. En natt satt Jonas Gardell bredvid mig i en stor säng och i en hotellfoajé kom Martin Timell och tycktes känna mig.

Men jag drömmer inte bara om kändisar. Nyss drömde jag t ex att min concealerpenna gått sönder och jag fick stå och mickla med den. Häromnatten var jag vilse i ett gigantiskt hus. Sprang i trappor och frågade folk var utgången var. Hamnade plötsligt mitt i olika länders uttagning till Eurovision Song Contest. Segrarna hade just korats och det var konfetti och kamerablixtar. Sen kom jag tillbaka till en våning jag varit nyss där en städerska gick och sopade. Jag vet precis vad jag ville säga mig, men det behåller jag för mig själv.

Det där med concealern är nog mest en fascination för den fiffiga konstruktionen. Varje morgon står jag där och vrider fram små kluttar med ett klickande ljud som påminner om när de knäpper på en gasplatta i matlagnings-tv. Mekanismen är frän men själva produkten inte så bra. Det här med smink är förresten ett kapitel för sig. En foundation som syns, hur fult är det? Jättefult. Särskilt om man börjar skrynkla till sig som jag. Vill jag framhäva skrynklorna? Nej det vill jag inte. Men den puderstinna oftast hutlöst dyra krämen lägger sig i vecken och utanpå i övrigt. Drar man med fingret på kinden får man med sig halva sminket under nageln. Definitivt obra. Nu kör jag en s.k. BB-kräm. Inte så tokigt. Men vad betyder det?! Väntar också fortfarande på brunutansol, BUS, som inte stinker gamla strumpor.

Men snart kommer solen tillbaka på allvar, och man kan eventuellt få igång pigmentet lite lätt. Det kan jag drömma om på dagtid, dagdrömmar om takdropp och fågelsång.

Svart

Apropå det här karga klosternunneriet; upptäckte idag att jag var svartklädd från topp till tå, inifrån och ut. Strumpor, trosor, bh, linne jeans, tröja, skor, jacka - allt kolsvart. Och dessvärre är detta inte ovanligt. Jag försöker verkligen ha på mig färger ibland. Rött. Blått. Men oftast infinner sig en krypande känsla av "nu är det grällt och skrikigt", varpå plaggen slits av och der schwartz uniformen åker på. Skönt. Ibland slår jag till emellertid och har grått och vitt, och en del tyger är liksom frikopplade från färgen, t ex blå denim. Det är förvisso blått i olika nyanser, men det märks liksom inte. Gills inte. Det är nästan svart.

Mönster är också svårt. Men vissa går bra; blommigt kan funka konstigt nog. Inte ofta, bara särskilda blommiga dagar. Ja hemma förstås, då ingen ser, då kan jag ha både det ena och det andra. Vara helt gräll. Och ibland vill jag väl låta ana den prunklande trädgård som jag odlar i mitt inre. Nej, prunkande menar jag förstås. Försökte verka litterat där, Voltaire och så. Men min trädgård är kanske mer åt det prunklande hållet? Låter lite vildvuxet och otyglat. Inga välansade rabatter och grönsaksland. Detta skulle då eventuellt tala mot min teori om mitt tidigare klosterliv, för ingen riktig växt trivs i min "vård". Jag KAN inte sköta blommor. Julstjärnan som jag köpte i ett anfall av optimism började fälla sina blad och sa tack och hej per omgående.

Nåväl, jag satt väl mest på min hårda brits i min cell och tittade upp på det vitmenade valvet i mina kolsvarta kläder i stillsam kontemplation. Eller också var jag ansvarig för kören, som Dolores von Cartier i En värsting till syster? Arrangerade roliga timmen på fredagarna.

Nu var det faktiskt så att jag hade en knallgrön halsduk på mig idag till allt det svarta. Det var väl prunkligt.

2013

Det är ett nytt år. Orört som en... slät vaniljmousse innan jag gräver ner skeden i den. Nåja, det har ju redan gått några dagar; vi skriver 2013-01-02 idag. Tid för reflektion och begrundade? Jovars. Gick inte 2012 överljusligt fort?! Nyss avgick väl Juholt? Men det var i januari. Inte klokt. Prinsessan Estelle, hon föddes typ förra månaden? Nix, i februari. Är redan en toddler som poserar helt vant. Men de häringa kungabarnen växer väl fortare än vi andra? Jag tycker Victoria var en toddler nyss. Brukar tänka det när en föds: jaha, snart figurerar hon i hatt på nåt bröllop. Tror de lever i en egen parallell tidszon.

Några nyårslöften har icke avlagts. Inte ens såna som jag kan hålla, som "jag ska äta godis varje fredag" (säger inget om att jag inte kan äta veckans alla andra dagar också). Ska eventuellt väga mig nån dag. Eventuellt sa jag. Bältet känns otrevligt tajt i fjärde hålet. Obra. Klänningar är ett lömskt plagg för de kan man ha på sig utan att det stramar och väller. Köpte en idag :) Nej, bättre att plågas i jeans så man inte går i skafferiet och letar kolakakor med dajm i, såna som ligger där just nu och kallar på mig i sin burk.

Julen städas gradvis ut, ungefär som när den gradvis städades in. Bara granen och stjärnorna kvar. Känns alltid skönt att återgå till det avskalade karga. Nämnde visst nån gång att jag förmodligen varit nunna eller munk i nåt tidigare liv eftersom jag trivs under vitmenade stenvalv bland grovt tillyxade möbler utan pynt. Och sen är jag ju så jungfrulig och from dessutom.

Apropå "say mama-debatten" tycker jag att fördomar och stereotypiska skildringar av etniska grupper som förföljts och förtryckts inte bör cementeras ytterligare, men å andra sidan är den vita dockan är ett dumt hjälplöst spån som inte kan säga mamma ens. Den svarta dockan är cool smart och självständig.

Kan 2013 bli ett år då världen kan bli mindre fördomsfull? Tja.. man kan alltid hoppas. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jorden gick inte under åtminstone. Tur.