Klämmigt

Såg på televisionen att man nu, hör och häpna, utvecklat en ny metod att röntga bröst (föreställ er en ljudeffekt typ massornas jubel, busvisslingar och trumpetfanfarer). Jag har alltid hävdat att går det att röntga alla andra delar av kroppen utan att klämma in dem mellan två plexiglas borde det funka på bröst också. Den nya metoden, ABVS dvs "Automated Brest Volume Scanning", är en helt smärtfri ultraljudsundersökning där bröstet scannas från fyra håll samtidigt, bilder som datorn sen sätter ihop till en enhet. Den första utrustningen i Sverige har just invigts i Västervik.

Men hurra! ropar alla vi som inte njuter av att få tuttarna klämda och skoningslöst hoptryckta till omeletter. Det sliter i skinnet, spänner nåt ohyggligt och man biter ihop tänderna viss om att allt kommer att explodera vilken sekund som helst samtidigt som man försöker samtala lite lättsamt med mammograferarna. Efteråt är man nästan säker på att de ser mer ledsna och hängiga ut än innan om det är möjligt. Ja inte mammograferarna alltså! Utan boobisarna. Nu slipper vi! Men som vanligt är det för bra för att vara sant.

Denna enda enhet i Västervik går lös på 1,5 miljoner, och vem vill satsa pengar på kvinnohälsovård?? Nä för helskota, in i den ambulerande tortyrkammaren med dem och lägg pengarna på nåt vettigt typ konsulter och stafettläkarsystem. Hade vi kvinnor behandlat män lika marginaliserat om världen varit ett matriarkat? Tveksamt...

Pösmunkar och homosar

Hur kan man vakna med Stad i ljus med Tommy Körberg spelande i huvudet? När man inte tänkt på låten på evigheter och har lite svårt för pösm... karl'n? Märkligt. Men så blev jag väckt mitt i en dröm i morse. Borde väl ha hört Fångad i en dröm med Björn Skifs då? Han har jag inte svårt för åtminstone.

Det här med efterhängsna irriterande låtar är ett intressant fenomen. Ni vet, när man inte kan få dem ur huvudet utan nynnar tvångsmässigt? Inte? OMG är det bara jag? Nej, jag vet att alpinisten Joe Simpson råkade ut för Brown Girl in the Ring med Boney M under en katastrofal klättring i Anderna. Fast då var han förstås totalt intorkad, drabbad av delirium och halvdöd. Tommy Körberg ockuperade min hjärna trots att jag inte var nåt av det ovanstående tror jag. Lyckligtvis försvann han nästan direkt.



Har ni märkt att låtar smittar också? Sjunger någon en trudelutt så dröjer det inte länge förrän jag sjunger samma. Ungefär om gäspningar, leenden, gnäll. Förmodligen nåt nedärvt som är viktigt för mänsklighetens överlevnad. Gemenskap? Gick Homo Erectusarna, God bless them, och nynnade på samma låt för att markera att de tillhörde gruppen?

Kom osökt att tänka på att det är den lila dagen idag, dvs bär nåt lila för att visa stöd för HBT-personer och uppmärksamma det tragiska faktum att många unga begår självmord pga osäkerhet om/skam över sexuell läggning. Bär lila alltså!

Fynd

På tal om skadedjur (inget djur kan i och för sig komma i närheten av den skada vi människor ställer till, men what ever), hörde just att kackerlackorna kan bli vår räddning. Antibiotika utvunnen ur kackerlackans hjärna kan eventuellt ta kål på bakterier resistenta mot traditionell antibiotika. Va!? Tänk om det var skaparinnans ursprungliga syfte med kackerlackorna?

Undrar för övrigt hur en kackerlackshjärna ser ut och vad den väger? ½ pickogram?Hur många hjärnor krävs för en tiodagarskur? Skulle man kunna knapra i sig dem direkt utan att passera labbet? Antar att man framställer substansen på syntetisk väg till sist, kanske nobelprisvarning på det?

Någon berättade i radio idag att han tuggat sönder en bagge i en fiin maträtt på en fiiin krog i tron att det var en böna. Vandringssägen? Nå, här kommer ett scoop som är 100% sant: jag köpte en fryst ost- och broccolisoppa från Felix och värmde i micron enligt instruktionen. När jag sedan åt var det en bit som var otroligt seg och gnisslade otäckt mellan tänderna. Döm om min förvåning och äckel då det visade sig vara en bit av en grön gummihandske. En fingerspets. Får väl i och för sig vara glad att fingertoppen inte satt kvar i handsken.

Sens moral: laga all mat själv, billigare, nyttigare, innehållssäkrat och framför allt godare.

Möss och människor

Jakten fortsätter. Det har införskaffats musfällor. I hallgarderoben kommer rören från golvvärmen in via ett hål i väggen. Tydligen kommer det in annat via det där hålet också och därför placerades en fälla där, listigt apterad med bacon som knutits fast med steksnöre. Nästa dag fanns varken bacon eller snöre kvar men fällan hade inte slagit igen. Överlistade av en mus alltså. Skam den som ger sig, nytt bacon - nytt snöre, denna gång ännu listigare och hårdare fastknutet. Resultatet kan ses nedan:



Märk den gula sudden av isolering! En uppenbart hånfull hälsning från mössen, typ: "Tack ska ni ha era losers det var riktigt gott". Denna gång har snöret lämnats och lite bacon som satt fast under det. Så om någon har några bra tips om hur man fångar möss, hör av er! För nu är det KRIG.


Över till nåt roligare: dagens tv-tips. Såg första delen av "Så mycket bättre" i Tv 4. Var klart puttrigt och underhållande. Thomas DiLeva sjunger Lasse Berghagen. Sträck ut en hand, underbart. Mycket DiLevskt. Se det!

Knaperi knus

Knaperi knaperi knus vem är det som knaprar på mitt hus? Ja inte är det Hans och Greta, så mycket är säkert. Starka indicier pekar på möss. Visst bevismaterial har säkrats och expertis (Don Diego "Zorro" Nilsson och Nisse, aka "Skurken") på området är enig.

Zorro är visserligen en 10-kilos gröngöling till innekatt som aldrig sett en levande mus på vykort ens, men detta till trots reagerade han mycket instinktivt och fixerade golvlisterna djupt koncentrerad med vinklade öron, vickande på huvudet som värsta proffset. Skurken, däremot, är en garvad jägarkatt. En kvarterets värsting som tar råttor jämt och som trots att han går i lätt fjunvikt till och med skrämmer iväg räven från reviret. Skurken indikerade också möss. Omedelbart, vid golvlisten.

En av mina kära kollegor, K, upplyste om att möss avger ett högfrekvent ljud som det mänskliga örat inte kan uppfatta men som katter hör utan problem. Det mitt mänskliga öra uppfattade var dock ett misstänkt prasslande i köket. Det hela utmynnade i en ganska omfattande röjning i sopskåpet och kontroll av utrymme under skåpen, bakom sockeln. T fick fram gaffatejpen och tätade springor smala som ingenting. MacGyver skulle vara stolt.

Förhoppningsvis ska det vara slut på kanperiknusandet nu, åtminstone inne i huset. Kan tänka mig att de firar julafton de jäklarna under golvet mellan golvvärmeslingorna. Mys.

På tal om knaperi knus, såg att de sökte häxor för anställning åt nåt företag i en annons i NSD. Undra om man har de rätta kvalifikationerna? Spådde ju i kort där ett tag. Men har ingen vårta på näsan. Ah well, får väl fortsätta pedagogens ädla värv.

Fem

Nej nu tror jag...! Alltså det här high-fivandet, hur utjatat är inte det?? Det höll vi ju på med typ 2002? Överallt ser man detta outhärdligt töntiga; ge mig fem, femman osv. Peter Jihde, snälla du SLUTA!!! Försöker man skapa en cool retrotrend? Jag lovar, ser jag detta länge till så är det, ja jag är ledsen, men kräkdags. Hinken, fort!

Närbesläktat med denna irriterande manöver är lagklappen. Den där obligatoriska rundan förbi lagkamraterna i båset när man gjort mål i hockey. Det var lite sött i knattelaget, men i elitserien?? Sluta upp med det där! Var lite nyskapande och gör nåt eget. Eller bara jubla och åk och sätt dig för guds skull.

Bägge dessa ovanstående exempel skulle kunna sortera under mitt favorit älska-att-hata-uttryck: en kul grej. Jag får eksem av det. Kan inte riktigt förklara det men det har väl att göra med överanvändning, nonchalans, ordförrådbrist ja inte f-n vet jag. Men det är OUTHÄRDLIGT!

Nu tycker någon kanske att inlägget präglas av en viss gnällighet, kanske rent av snobbighet? Ja det är nog korrekt uppfattat. De är inget major problem, nåt av dem. Men jag gillar att reta mig på petitesser ibland, som en kul grej. Give me five!

Brass

Idag hissar vi fenomenet Spontana Roligheter. Detta underbara hände mig igår då min gamla vän och vapendragare C fick med mig på konsert mitt på dagen. Konserten bestod av storbandsjazz à la Duke Ellington med lite extra tillbehör som "Andrew Sisters" ( med bl a J. L., jättebra!) och hemvändande trombonspelande och lättsamt pratande gästsolist.

En brassorkester med kompsektion, ett storband,vilken lyx. Det är magiskt. Lyckan var total redan vid den inledande Take the A-train. Musik, vad gjorde man utan musik??? I pausen slank det ner en chokladbiskvi till kaffet och det gjorde inte dagen sämre. Sen var jag på Coop och drällde grillad kyckling-spad, men det är en helt annan story.

Merparten av publiken på konserten hade passerat pensionsåldern med bred marginal, och ungdomarna lyste med sin frånvaro vilket är lite synd. Ungdomar borde få uppleva "gig" som dessa. Kapellmästaren var inte purung heller, liknade nästan nåt från Hollywoods special effects-lager, tänk en åldrad Dustin Hoffman i Little Big Man. Nåja, något överdrivet kanske. Anyhow, tack C. för en trevlig och oväntad dag!

Vill också, på tak om brassorkestrar, ge ett filmtips: Brassed Off med helt makalösa brittiska skådisar och en helt underbar historia. Gråt och skratt samtidigt.

Starstruck

Kändisar. Hur gör man med dem? När man t ex möter en programledare från tv på Bokmässan i en korridor med inga andra i närheten, ska man låtsas att man inte känner igen honom eller? Jag var förstås en nanosek från att säga "Nämen hej!", men höll mig.(Ni märkte hur jag liksom droppade ordet "Bokmässan" sådär lite casually)På mässan är man ju liksom lite beredd eftersom stället är formligen nedlusat av kändisar av diverse slag, på andra ställen kan mötet komma lite mer oväntat.

Som när jag klev in på nya gallerian här i stan och sprang rätt på Joakim Vogel från mitt favvo-pensionärsprogram Go'kväll. Då var jag en halv nanosekund från att hälsa. I stället höll jag masken med viss ansträngning. Dumt? De ser ju att man känner igen dem? Men jag vill ju inte tränga mig på. "Inte ska väl jag". Sanningen är givetvis att jag blir generad och får tunghäfta. OMG en kändis, nu är goda råd dyra. Jag låtsas som om det regnar. Och Gud förbjude, man kan ju verka impad.

För att återgå till Bokmässan i Göteborg; Christer Fuglesang, vår egen rymdgubbe, pratade om sin bok på ett miniseminarium. Han gav ett mycket sympatiskt och - om uttrycket ursäktas - jordnära intryck. Karismatisk. Jag ville ha hans autograf, jag menar den förste svensken i rymden och så trevlig, men jag var för snål för att köpa ett signerat ex. av boken (en barnbok) och kände mig obekväm. Självklart skickade jag med mitt block med min kära kollega och stod själv på sidan om och tittade i taket. Ack ja, "starstruck" passar väl bra just i Fuglesang-sammanhang.

Gynstolen. Känsliga läsare varnas

Apropå skrapningar, läste just Lena Callnes utmärkta krönika/kåseri (kröseri?)i NSD kring cellprovstagning i gynstolen. Man kan tycka att för en trebarnsmor som jag borde detta utlämnande bresande med underlivet uppkört i ansiktet på en främmande person inte innebära nån större vånda, men dessvärre gör det nog det. Nå, inte större kanske, men ett visst obehag infinner sig då det är dags att gå in i det lilla båset, dra för draperiet och klä av sig från midjan och neråt. Man önskar att det vore över. Och så börjar man fundera om hela vulveriet är nog rent? Kände jag en flytning där? Tänk om jag råkar... släppa väder? Men herregud, sköterskan ser ju vaginor passera revy hela tiden, what's the big deal? Ja såna tankar går genom huvudet samtidigt som man är tacksam för att undersökningen finns och att man blir kallad var tredje år.

När jag tänker efter, har jag verkligen blivit kallad de senaste åren? Hm, är det så att gamlingar i 48-årsåldern kallas mer sällan? Som med mammografin, där blir besöken glesare med åren har jag för mig. Hu, vill inte ens tänka på det. Men det är också bra, don't get me wrong!

När man väl sitter uppstyltad där i stolen med benen i vädret försöker man låta bli att spänna varje muskel i bäckenbotten och konversera lite om ditt och datt. Minns en gång när jag satt utanför själva undersökningsrummet i väntan på min tur och tvingades lyssna till just en sådan konversation, ty ljudisoleringen var obefintlig. Damen i stolen berättade med ljudlig stämma om högst pikanta detaljer i sitt samliv och sköterskan svarade lite enstavigt typ:" jaha" och "säger du det". Jag försökte nynna lite och koncentrera mig på den slitna veckotidningen, men det var stört omöjligt att stänga ute svampinfektionerna och samlagsfrekvensen.

Nej,gynundersökningar är ingen picknick. Men nödvändiga!

Steg för steg

Idag vid 10-fikat drogs de första vinnarna i vår interna stegräknartävling. Ironiskt nog kunde jag inte närvara; var ute och gick haha. Jo för det var min tur att ha med en Trisslott till vår lilla grupp "fredagsskrapningen", och det hade jag glömt givetvis. Järnet till Konsum. Nå, jag vann förstås inte. Varken på steg eller Triss. En manlig kollega vann däremot en ansiktsbehandling. Ja ja, nu ska vi inte fastna i gamla cementerade könsroller!

Eftersom hösten behagar visa upp sitt allra vackraste ansikte blir det en hel del härliga promenader. Försöker variera rutten med att gå dit näsan pekar så långt jag ids och sen ringa efter hämtning. Det är nämligen hemvägen som är så dryyyg. "Fläsfilé tillagad på det här viset blir saftig god och dryyyg" som stackars Roland sa i Torsk på Tallin. Se nedan och njut.

På tal om gubbar, svar på förra inläggets bildgåta är Sean Connery. Redaktionen tackar för alla inlämnade svar...Men jag undrar om det är ett fotomontage, halsen ser allt lite konstig ut.