Allt är relativt

Nu får man ju komma ihåg att jämfört med riktiga überjävligheter är sjösjuka en baggis. Måste bara förtydliga detta. Ser t ex just nu den helt genomfenomenala tv-serien Band of Brothers (igen) och påminns om krigets fasor. Den som haft oturen att bli inblandad i krig skulle nog tacksamt byta ut de vedervärdigheterna och omänskligheterna mot några timmars sjösjuka. Det samma gäller nog alla som på andra sätt drabbas av lidande och död.

Sen kan man kanske inte tänka stort alla gånger, vi får gnälla över trivialiteter också ibland. Nu tänker jag t ex klaga lite på Swing Fly som var med i mello igår. Alltså, den här ta-sig-i-skrevet-gesten, dog inte den med Wacko Jacko? Borde ha gjort det. Det är så otroooligt töntigt. Sen kan jag tycka att man bör kunna sjunga om man blir uttagen till melodifestival; det kunde inte alla. Vad hette han, snubben med reaggie-pop-sommar-låten? Satt och misstänkte att artisterna mimade (ni vet, konspirationscynisk AB)ända tills han äntrade scenen. Så dåligt kan det inte låta om det är playback.

Nå, allt är relativt, somligt är stort annat smått. Och det är ganska ok om man bara minns att vara glad för att man kan stiga upp på morgonen och påbörja en ny dag.

Har ni missat serien om Captain Winters och "the Easy Company", se den. Nedan: den riktige Richard Winters (dog i januari, 92 år gammal)och Damien Lewis, seriens Winters.