Sagan om Lortas återkomst - trilogins upplösning

Hade en höna som hette Lorta också. Uttalas med norrköpingskt långt o-ljud, Loorta. Hon hade inte riktigt koll på sin personliga hygien och Regenta och hennes hejdukar var inte nådiga. Var än Lorta sökte skydd var någon där och högg efter henne.

Till sist krävde den desperata situationen desperata åtgärder varför den bedrövliga Lorta i allt sitt snusk lyftes ur hönshuset innan mobben hunnit lyncha henne fullständigt. Hon fick en make-over och levde i exil tills hennes blessyrer läkt och hon kunde återvända i triumf. Och därmed är denna trilogi avslutad.

Åtminstone vill jag tro att det var så det gick till. Möjligen kan minnet ha fördunklats och tiden kan ha dragit en förmildrande slöja över de faktiska händelserna. Minnet är ju för övrigt en invecklad apparat. Hör just om hur amerikanska forskare hävdar att en del av hjärnan sover fast man är vaken när man ställer in kylvaror i skafferiet och sånt. Eller lägger närståendes plånböcker i frysboxen som j...en jag känner gjorde.

Maskar som i jorden traskar

Jaha där fick man förstås svar på tal dirr. "Bandmask i ägg från frigående höns som trampar i avföring" löd de braskande nyheterna igår. Nu ska vi tydligen promota burhållning av de arma kräken igen. Verkar lurt; I smell a rat; här ligger en mask begraven. Konspirationsteoretikern i mig vädrar ugglor i mossen. Det är så klart mycket lönsammare att plåga hönsen i små burar där de inte kan röra sig och skaver av fjädrarna på halsen än att låta dem spatsera ute i det fria om andan faller på. OMG, läser hönsböndernas hemliga underrättelsetjänst min blogg?? Äggproducenternas CIA. Detta måste googlas.

Tydigen är det extremt ovanligt, men levande maskar förekommer tydligen i ägg? Jeez. Nåja, kondomer förekommer i fil också åtminstone i Göteborg om man får tro en kvinna som hällde upp åt hunden. Vad trillade ut där om inte ett gammalt gummi? Vandringssägen? Nä, inte säkert. Jag fick ju, som tidigare nämnts i denna blogg, en bit grön gummihandske i munnen när jag åt Felix ost- och broccolisoppa. Det var en jäkla seg broccoli tänkte jag innan jag undersökte närmare. Aldrig mer halvfabrikat!

Djur, småkryp etc, kan vara otäcka. Just nu verkar lopporna vara på alerten. Råttor och fålar, nej fåglar, bär på dessa kryp som sedan biter oss oskyldiga när vi blottar de vinterbleka benen. Nu är benen inte bara vita utan rödprickiga också. Vi är röde vi är hvide. Attraktivt. Är ju tidernas råttår i år, och somliga skjuter råttor med luftgevär. Men kanske naturen tar hand om överskottet genom att fler köttätare från näringskedjans övre lager ser dagen ljus? Det är ju bara vi människor som är onödiga, till och med äggmaskar fyller väl nån sorts obskyr funktion.

I hönsgården

I veckans topplista över irriterande trivialiteter återfinns bubblaren kokta ägg som är omöjliga att skala. Här ska man göra lite piffiga ägghalvor och så försvinner en tredjedel av ägget med skalet. Vad gör de med hönsen?? En koll på äggen visar att de är "frigående inomhus",jaha då förstår jag. Undra på att de värper odugliga ägg.De är deprimerade! Behöver frisk luft och solsken och rulla sig i jorden.

I min barndom hade vi höns som fick gå ut och in i sitt hus via en lucka och en liten landgång. På gården fick de picka och gräva gropar; varje höna hade ett namn och värpte ca ett ägg om dagen. De äggen var lätta att skala.

Har man nån gång varit in i ett hönshus så vet man att det inte doftar rosor där inne precis. Ammoniak snarare. Klart hönsen måste få frisk luft! Men hönor är inga änglar om någon nu trodde det. Det finns en klar hierarki där högsta hönset regerar med järnnäbb och ett mellanskikt av tjänstemä..höns. Längst ner finns hackkycklingarna, de med svagt ego som har nån liten skada eller skönhetsfel. Om en höna blöder efter t ex äggläggning hackar de andra gärna ihjäl den. Drar ut tarmarna.

Högsta hönset i vår lilla besättning hette Regenta, en stenhård Thatcherhöna, och en stackars lågstatushöna hette Fjanta. Vi fick rädda Fjanta undan de mobbande plågoandarna. Jojo, det är hårt att vara höna. Särskilt om man aldrig får gå ut och bada i vattenpölar och gräva ner sig i torr jord.

Gift

Som liten kallade min käre far mig ofta "Lillsockerlena". Nu kan vi stryka prefixet lill, men socker gäller än. Såhär i påsktider känns det som om skottkärror av det vita giftet intagits. Tänk, jag som var så duktig och var helt detoxad. Himla påsk. Man hajar ju hur knarkarna funkar, eller Gollum och hans ringen-addiction. Jag är Gollum och karamellerna är my own, my precious. Går inte att sluta.

En som verkar ha lyckats hålla kolhydraterna stången är för övrigt Peter Jackson som ju är i full färd med arbetet kring The Hobbit (se facebook). Han är hälften så grov, håret är rakare och de gigantiska brillorna är borta. Och minsann, har inte karln långbyxor? Skulle inte förvåna om han filat fötterna också. Martin Freeman aka Bilbo Baggins verkar vara en rolig filur, inte världens bästa klädsmak kan man konstatera i klippet på facebook, men mycket ödmjuk i sin framtoning. "Jag är en av deltagarna i filmen.." jo bara huvudrollsinnehavaren! Det gillar vi. Ska bli mycket spännande att få se det färdiga resultatet av filmarbetet om ett år eller så.

OMG

Mycket ska man vara med om innan man tar på träfracken och mular. Idag drabbades jag och gamla vännen och vapendragaren C av inget mindre än en nakenchock! Satt väl helt oskyldiga (nåja) intet ont anande på mackrestaurangen och talade om livets glädjeämnen och förtret när en medelålders lite korpulent man passerade vårt bord på en decimeters avstånd. Döm om vår förvåning när vi tittade upp och befann oss på rak kurs in i myntinkastet på sagde herre som hade brallan på halv stång och exponerade en vit bakdel helt käckt. Frågan är om detta sorterade under glädjeämnen eller förtret? Fick lite extra skinka på mackrestaurangen; kanske en förmildrande omständighet.

40-årsfest är utan tvekan ett glädjeämne, och i detta nu läggs sista handen vid hår och utstyrsel. Hittade en klänning på halva reapriset idag strax före mannen med skinkorna dök upp, så den får det bli. Jubilaren är min minste svåger. När jag först mötte honom var han en jobbig unge med en påfrestande falsett som ljöd över nejden i tid och otid. Nu fyller han 40, snart har han kommit ifatt! Kanske sjunger han nån hit i kväll, inte i falsett men väl tenor i det skrapiga lägre registret.

wanna-hock-a-loogie

Bulletiner från jobbet talar om "rena sjuklägret" och man förmodar att samtliga drabbats av samma farsot. Kanske borde hela kollegiet fraktas i buss till lungkliniken för sputumprov? Min kära kollega K är ju sjukvårdskunnig och kan väl styra upp det hela.

Här i det egna sjuklägret pågår en match mellan mikrober och leukocyter. I de sistnämndas ringhörna finns också acetylsalicylsyra. Tyvärr har man ju slutat tillverka supertungviktaren av febernedsättande, Magnecyl, så det får väl bli den amerikanska fjuttviktaren Aspirin då. Dessvärre leder nog the bad guys på poäng just nu, men här kastas inte in nån handduk.

Efter denna något krystade metafor är det nog dags att sova lite. Katten Zorro, som just passat på att kräkas på mattan, ser skeptiskt på mig. Lite juste musik kanske? Vi bortser från åmandet :)

Bacill

Det här med hosta är ganska överskattat? I mitt bröst har en koloni baciller slagit ner bopålarna. Jo, det syns på det upphostade att det är just bakterier. På jobbet hostas det lite till kvinns och till mans båd här och där, så förmodligen är det nåt som går. Annars kunde jag misstänka att det är min nya friskvårdssatsning som är boven i dramat. Dristade mig till att jogga lite längs vägen härom dagen. Ja inte när det kom nån bil förstås, för jag vill inte bli en visa på bygden. Känns inte bekvämt att springa när nån ser det. Ska nog köra lite i skymundan i elljusspåret bara snön tinar bort och hostbacillerna besegrats.

Thomas Dileva skulle skriva en "pluralåt", sa han när han gästade Kulturens hus i onsdags. En typiskt rough pluralåt, typ "jag har sett livet". Men det smög sig in dilevabaciller i den iallafall. Det gillar vi. Dileva sågades rätt hårt i lokalpressen. Recensenterna ville väl verka lite initierade och finkulturella, som vore de från hufvudstaden. Han var mer Thomas än Dilevafiguren och det tycker jag var skönt. I mitt tycke är han ett musikaliskt geni. Hör bara på den här versionen av lill-babs låt: