Hade en höna som hette Lorta också. Uttalas med norrköpingskt långt o-ljud, Loorta. Hon hade inte riktigt koll på sin personliga hygien och Regenta och hennes hejdukar var inte nådiga. Var än Lorta sökte skydd var någon där och högg efter henne.
Till sist krävde den desperata situationen desperata åtgärder varför den bedrövliga Lorta i allt sitt snusk lyftes ur hönshuset innan mobben hunnit lyncha henne fullständigt. Hon fick en make-over och levde i exil tills hennes blessyrer läkt och hon kunde återvända i triumf. Och därmed är denna trilogi avslutad.
Åtminstone vill jag tro att det var så det gick till. Möjligen kan minnet ha fördunklats och tiden kan ha dragit en förmildrande slöja över de faktiska händelserna. Minnet är ju för övrigt en invecklad apparat. Hör just om hur amerikanska forskare hävdar att en del av hjärnan sover fast man är vaken när man ställer in kylvaror i skafferiet och sånt. Eller lägger närståendes plånböcker i frysboxen som j...en jag känner gjorde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar