Londonlängtan

Maybe it's because I'm a Londoner... nä, inte är det väl därför för jag är ju blott en Forsnäsare, men jag vill till London. Now! Husen, språket, atmosfären, parkerna, myllret. Det är snart två år sen jag och in kära kollega L var där och kompetensutvecklade oss. Ahh, vilka minnen! Förutom ärenden i tjänsten hann vi med en hel del annat som också berikar två engelskfröllor.Skoskav i Hyde Park, vin på Carnaby St, jäkta hit och jäkta dit, Phantom of the Opera, afternoon tea på Brown's Hotel. En pint i St Paul's och en titt på äldsta puben(eller tvärtom) för att bara nämna några event.

Nu är ju inte Forsnäs kattlort heller precis, missförstå mig inte. En bättre plats på jorden kan man inte växa upp på. Faktum är att Hednoret inte är så dumt heller; och den åsikten delas av traktens vilda liv. Tänker inte på grannarna då i första hand utan på djuren. Innekatten Don Diego Zorro De LaVega Nilsson-Lång har fått smak på det goda utelivet och blir allt djärvare. Tog en ödla här i jåns, fast den släppte svansen och stack. Över gräsmattans oräfsade tufsighet sågs fru groda mödosamt passera med herr groda på ryggen (typiskt), och två vilsekomna tornfalksungar satte sig att uträtta sina behov på altanen allt medan de stirrade strängt in genom fönstren.

Så inte är det så pjåkigt på hemmaplan, men jag vill ändå till London ett tag. På dessa platser satt vi och kände oss otroligt brittiska...