Till havs

Jaha, nästa år, 15:de april, är det 100 år sen osänkbara Titanic gick till botten med fartygsorkester och allt mitt under sin storståtliga jungfruresa. Jojo.

De dagar jag tror på reinkarnation får jag för mig att jag var med. Förmodligen var jag en av tredjeklassarna som låstes in och följde med ner i det iskalla mörka djupet, jo för jag ogillar stora båtar och blir extremt sjösjuk. Skulle aldrig komma på tanken att åka finlandsfärja t ex., särskilt inte efter Estonia.

Sjösjukan slog till en gång när jag lurades iväg på hajfiske på Gran Canaria. Kräktes och satt som förlamad med tinningen mot ett järnrör i flera timmar, såg livet passera revy och tog farväl av detta jordeliv. Nå, vi gick inte till botten, och det fanns ingen fartygsorkester som spelade "Närmare Gud..", bara en irriterande figur ur besättningen med nåt slags sjögräs på huvudet. Kung Neptun eller vad han nu skulle föreställa. Han dunkade en stav i durken och ville ha pengar! Hade jag inte varit temporärt förlamad hade kung Neptun åkt på en fetsmäll så antivålds-pacifistisk jag är.

Just idag är jag inte sjösjuk, men illamåendet ligger ändå på lur p g a det överdrivna frossandet så här i juletid. Socker är ett starkt beroendeframkallande gift. Men detoxen får anstå till efter nyår.

Vacker melodi den där ...