Vaniljtyrannen

Vår toalett är ockuperad av främmande makt. En obeveklig tyrann styr där inne och tvingar oss till underkastelse. Maskinerna tar över.

Med sitt vitsläta yttre såg den nog så oskyldig ut där den stod i hyllan på Coop och eftersom vanliga doftpåsar slutar dofta så fort de kommer innanför dörren föreföll detta vara ett fiffigt alternativ. En batteridriven doftmoj med rörelsesensor. Ack vad vi bedrog oss.

Väl hemkommen installerades mojen på toaletten. Föga visste vi vad som skulle följa. Så fort lyset tänds eller man råkar göra lite för yviga rörelser ger mojen med ett enerverande kväkande pys ifrån sig ett moln av söt vaniljmagnolia.

Mojen har en "natt mode", dvs när det är lugnt en längre stund somnar den och den lilla indikatorlampan släcks, men så fort den märker att någon kommer inpå toa, eller om dörren är öppen i hallen, tänds det ondskefulla lilla ögat och -pysch- parfymdusch. Därför har jag nu börjat smyga in i slow motion utan att tända lyset. Ibland lyckas det, ibland inte. Och hur kul är det att sitta i mörker och uträtta sitt tarv samtidigt som man nervöst fixerar "the eye" som kan väckas när som helst av en oförsiktig rörelse?

Men nu dånar det i rättens krater, och skräckväldet kan ta slut tämligen snart då tyrannen kommer att störtas rätt ner i papperskorgen om inte doften avtar högst markant inom en mycket snar framtid.

Maskinerna kanske tar över, men inte den här.

Poetisk gegga

Morgonen gryr. Februarisolen stretar upp och bländar... (ljud av pickup som abrupt rycks av från vinylskiva) Nä, jag tror vi överger den poetiska geggan och talar klarspråk: det är soligt men kallt. Kung Bore gör come-back efter plusgraderna igår. Var ju väntat i och för sig, kan ju inte få vara glad två dar i rad? Nåja, det är bara -13, inte -37 som det var för några dagar sen då vattenledningen frös. Viss skillnad.

Gårdagskvällen tillbragdes i mellos tecken Deltävling två. Om detta vill jag bara säga att DiLeva bör ta sin intergalaktiska rymdskeppskaftan och sätta sig i skamvrån. Snacka om poetisk gegga: "krig blir fred"- suck. Klyschorna haglade och allt kändes recyklat och insmickrande. Påklistrat. Är djupt oroad att denne musikaliske och överbegåvade originelle solitär navigerar vilse fullständigt och kraschlandar på planeten Banal. Skärpning!

Eftersom undertecknad inte är nån överdängare på dikt överlåter jag pennan åt en mästare:

Morgon
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye

Elvis

...men missförstå mig inte, Elvis Presley-låtar gillar jag oftast. Är bara en del av the Kings gigantiska produktion som är vidrigt. Var väl den där Colonel Parker som lade näsan i blöt.

Men det är märkligt hur melodier kan kidnappa hjärnan. Minns Joe Simpson, alpinisten, som svårt intorkad och halvdöd tvingades lyssna på Brown Girl In the Rain med Boney M i en halv evighet där han låg på en sluttning i Peru. "Jag som inte ens gillar Boney M." Det är väl typiskt att hjärnan väljer nå'n skit som man inte vill höra?? Varför? Får höra med Martin Ingvar eller nån annan expert.

Magspunken har fortfarande inte left the building helt och hållet. Jag åt, lite övermodigt kanske, pepparsås till middagen och nu pågår ett stort och våldsamt sjöslag i maggen mellan leukocyter och spunkmikrober. Kan tänka mig att det är som i Ben Hur ungefär. Det sitter en liten maga-gubbe och slår på trumma och ropar: "Battle Speed!!" och "Attack Speed!!" Känner hur vågorna svallar och stridslarmet hörs vida kring.

Elvis hade magproblem också. Fick ett föga kungligt slut på toagolvet sägs det. Håhåjaja, magen gör inte skillnad på kungar och vanlig pöbel..

Sjuk

Jag vet int, det här med att spy, är inte det lite överskattat? Har fått nå'n sorts kräkspunk och det är definitivt inte roligt. Man gruvar sig och gruvar sig, vänder och vrider och försöker tänka på annat, men får till sist ge upp och köra gustavsbergsbussen. (Slang för spy i toastolen och syftar på det vanliga toamärket Gustavsberg och att man håller i "ratten" dvs ringen, men det visste ni väl.)
Märkligt hur man mister kontrollen över mag -nåja - musklerna och bara tvingas öppna huvudentrén på vid gavel. Sen kommer frukostägg och godis och annat smått och ogott i en enda skummig saltsyremättad fors som svider i svalget och luktar urk. Nej, om uppkastningar tycker vi inte.

Feber är inte heller kul. Vaknade i natt het och törstig med en vidrig Elvis-låt i huvudet. Den malde och malde tills jag steg upp och vinglade iväg ut i köket och tog en Iprén. Nu minns jag inte vilken det var, men den var värre än Wooden Heart. Kan kräkas för mindre!

Nåja, det går väl över sa kärringen när hon låg på spåret. Min åkomma är ju inget att gnälla över, finns betydligt värre.Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.