...men missförstå mig inte, Elvis Presley-låtar gillar jag oftast. Är bara en del av the Kings gigantiska produktion som är vidrigt. Var väl den där Colonel Parker som lade näsan i blöt.
Men det är märkligt hur melodier kan kidnappa hjärnan. Minns Joe Simpson, alpinisten, som svårt intorkad och halvdöd tvingades lyssna på Brown Girl In the Rain med Boney M i en halv evighet där han låg på en sluttning i Peru. "Jag som inte ens gillar Boney M." Det är väl typiskt att hjärnan väljer nå'n skit som man inte vill höra?? Varför? Får höra med Martin Ingvar eller nån annan expert.
Magspunken har fortfarande inte left the building helt och hållet. Jag åt, lite övermodigt kanske, pepparsås till middagen och nu pågår ett stort och våldsamt sjöslag i maggen mellan leukocyter och spunkmikrober. Kan tänka mig att det är som i Ben Hur ungefär. Det sitter en liten maga-gubbe och slår på trumma och ropar: "Battle Speed!!" och "Attack Speed!!" Känner hur vågorna svallar och stridslarmet hörs vida kring.
Elvis hade magproblem också. Fick ett föga kungligt slut på toagolvet sägs det. Håhåjaja, magen gör inte skillnad på kungar och vanlig pöbel..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar