Vaniljtyrannen

Vår toalett är ockuperad av främmande makt. En obeveklig tyrann styr där inne och tvingar oss till underkastelse. Maskinerna tar över.

Med sitt vitsläta yttre såg den nog så oskyldig ut där den stod i hyllan på Coop och eftersom vanliga doftpåsar slutar dofta så fort de kommer innanför dörren föreföll detta vara ett fiffigt alternativ. En batteridriven doftmoj med rörelsesensor. Ack vad vi bedrog oss.

Väl hemkommen installerades mojen på toaletten. Föga visste vi vad som skulle följa. Så fort lyset tänds eller man råkar göra lite för yviga rörelser ger mojen med ett enerverande kväkande pys ifrån sig ett moln av söt vaniljmagnolia.

Mojen har en "natt mode", dvs när det är lugnt en längre stund somnar den och den lilla indikatorlampan släcks, men så fort den märker att någon kommer inpå toa, eller om dörren är öppen i hallen, tänds det ondskefulla lilla ögat och -pysch- parfymdusch. Därför har jag nu börjat smyga in i slow motion utan att tända lyset. Ibland lyckas det, ibland inte. Och hur kul är det att sitta i mörker och uträtta sitt tarv samtidigt som man nervöst fixerar "the eye" som kan väckas när som helst av en oförsiktig rörelse?

Men nu dånar det i rättens krater, och skräckväldet kan ta slut tämligen snart då tyrannen kommer att störtas rätt ner i papperskorgen om inte doften avtar högst markant inom en mycket snar framtid.

Maskinerna kanske tar över, men inte den här.