Octopus vulgaris

Hoppsan! Här händer det grejer märker man. Blogger.com uppdaterar. Hur ska detta gå nu då? Diskuterade härom dagen med mina kära elever huruvida ungdomar är mer förändringsbenägna än vad skraltiga gamlingar i t ex 50-årsåldern är. Kan nog ligga nåt i det. En viss mättnad infinner sig med stigande ålder? Men somliga hänger med rätt bra i svängarna ändå; har väl begåvats med nyfikna hjärnor som vägrar stelna. Lilla mor 91, som just nu ligger i bikini på playan är ett exempel, Kalle 85 facebookare ett annat. Jag ska nog fixa blogger.com:s ändringar också.


Bläckfiskar har intressanta hjärnor och är högst intelligenta djur som kan klura ut både det ena och det andra. De har en huvudhjärna med en liten "filialhjärna" i varje arm. Såg på tv hur bläckfisken Candide, ung och oerfaren, betraktade en äldre kollega som bröt sig in till en krabba i en glasburk av komplicerad modell, och sedan kopierade mästaren till punkt och pricka. De kan också bedöma storlek på hål; om de kan ta sig genom eller inte. Om hålets diameter understiger avståndet mellan ögonen så struntar de i att ens försöka. En orsak till människosläktets framgång är ju att vi kan vidarebefordra kunskap till kommande generationer så att man inte behöver börja om från scratch varje gång. Nu är bläckfiskarna oss på spåret och är kanske de som tar över när vi sabbat allt?


Åter börjar jag fundera över det djupt barbariska i att äta upp tänkande och kännande varelser. Borde man inte seriöst överväga att bli vegetarian?? Jag äter ju inte bläckfisk så ofta, och det smakar... urk, men nu tror jag att jag aldrig mer vill smaka. Men hur mycket tänker en lax? Eller hur klipsk är en strömming? Är det ok att äta dumma djur? Inte vill jag ha akvarium heller, för hur civiliserat känns det att hålla levande varelser i fångenskap för prydnads skull? Kan möjligen ha nåt med Finding Nemo att göra också. Bläckfiskar äger också förmågan att smälta in i omgivningen genom att blixtsnabbt ändra färg, mönster, struktur, rörelsemönster etc. Kameleonter - blaha, blaha. De blir vita när de är rädda och röda när de är arga. Kanske är vi släkt med dem? Vi är röde; vi är hvide. Många av oss ändrar oss ju också ständigt efter omgivningen för att smälta in.


I populärkulturen återfinns en del mångarmade mollusker. I Star Wars finns nån sorts general från en annan galax som är misstänkt lik en bläckfisk. Kanske hade George Lucas koll på intelligenta bläckisar när han skrev manus? Jules Verne skrev om ett gigantiskt monster och sjömän har dillat om liknande varelser i långa tider. I verkligheten har vi Paul, den synske fotbollsbläckfisken, som tippade resultaten i fotbolls-vm så träffsäkert att han blev mordhotad och fick ha livvakter. Sen gav han upp andan ändå och simmar numera i de saligas världshav.