L'amour

1/1 2011. Tjugohundraelva. Låter som nåt ur en science fiction-roman. Men nu är vi där, märkligt. Det nyfödda året är ett oskrivet blad och vi ska se till att fylla det med roliga, viktiga, spännande och inspirerande stunder. (Och så måste motsatserna finnas, är ju liksom en föruts...ja ni vet hur jag brukar tjata)

En stund som redan avklarats är Ivanhoe på tv. Förutom den töntiga rekvisitan, 80-talsfrisyrerna och de halvtaskiga stuntsen är historien fortfarande intrikat och underhållande. Fast den där Ivanhoe-killen och hans blondinbella är ganska irriterande. Rebecca och Brian Bois de Guilbert är klart intressantare. Hur han, den stöddige hårdingen dör för henne - ah romantik.

Men jag har tänkt ut ett alternativt slut, där hans plan att han ska ge upp allt, och rymma med henne till fjärran land går i lås. Där gör han nåt slags storartat osjälviskt och håller på att stryka med och då inser hon förstås äntligen att hon älskar honom. Kärleken har segrat och han blir den prins han verkligen är. Skönheten och odjuret ni vet. Bra va? Ska ringa Hollywood. Synd att Sam Neill börjar bli lite ålderstigen, vem ska få spela rollen nu..? Hm, Eric Bana?