Tvålfetischisten

En av många fina grejer med mina trevliga arbetskamrater är de är en ständig källa till idéer till bloggen. Har ni t ex tänkt på att salladen hos andra är godare än hemma? M menade att bara det faktum att grönsakerna är skurna på ett annat sätt gör salladen mycket godare. Håller fullständigt med! Och skulle jag få för mig att skära likadant skulle bortasalladen ändå vara godare än hemmasalladen. Ett annat fenomen är andras tvål. Är inte den lite roligare än ens egen?

Frågan är: är tvålen roligare och mer väldoftande på andra sidan staketet?

En något doftfixerad bekant till mig har som vana att alltid lukta på tvålen hos folk,och den doftar alltid mycket godare än hemma. Och förpackningarna är spännande, tvålkopparna vackra. Exotiska, fräscha krispiga tvålar. Inte alls de trista uttjatade standardtvålarna i tvärtråkiga förpackningar ja...hon har själv där hemma.

När min bekant är ute och far i världen, vilket i och för sig inte händer alltför ofta, inhandlas alltid tvål. Har ett starkt minne av en tvål inköpt i Köln; mmmmmm vad gott den luktade. Förpackningen låg tom bland handdukarna i åratal efteråt och gav ifrån sig en svag väldoft. Var förmodligen en trist standardtvål egentligen, men genom att sticka in näsan i förpackningen förflyttades vederbörande tillbaka till Köln och den svindlande torntrappan upp i Domen. Behövdes ingen Proustiansk madeleinekaka för att spana efter den tiden som flytt. Bara en tom tvålförpackning av papper i blått och guld.

Tvålen är förvisso lite roligare på andra sidan staketet, vilket ökar lusten att faktiskt lämna sin egna invanda toa någon gång, men den egna tvålen är nog inte så dum den heller. Alla minnen som är förknippade med den...fast det hindrar ju inte att man kan variera sig. Ska nog ut och botanisera lite i hyllorna för hygienartiklar. På spaning efter den tvål som doftar nytt.