Jag har alltid tyckt om att gå i skolan. Så mycket har jag tyckt om det att jag tjatade mig till att få börja två år tidigare, och efter nån sorts prövotid ansågs jag tydligen skolmogen. Detta utspelade sig i det svunna 60-talet och på schemat stod bl a "välskrivning". Det var inte kul.Jag tror inte mina välskrivningsmuskler var skolmogna. Men seriöst, sitta och "spåra" skrivstil med blyerts på streckade linjer, hur skojigt är det? Multiplikationstabellen var ingen promenad i parken heller. Sju gånger sju lärde jag mig fort, men det andra...Hur jag kunde få MVG i matte på komvux trettio år senare var inget mindre än ett mirakel. Löste tredjegradsekvationer och t o m lärde ut det till andra och jag tyckte det var kul! Tack Ulf A., superpedagog och mattehjälte! Nu har jag förstås glömt det mesta.
Jag tyckte som sagt att det mesta var toppen i skolan, men det fanns en grej till: blindkartor. Boooring. Har haft nån sorts allergi mot blindkartor. Men, kunde jag lära mig räkna borde det väl gå att lära sig geografi? Som den vetgiriga jobbiga besserknocker jag är har jag nu tagit itu med detta, och nött in Afrikas stater med hjälp av blindkarta. Härligt! Ska testa mig igen och se om det sitter. Patetiskt? Kanske det. Men tillfredsställande.
Det är tillfredsställande att ta en promenad i -9 och sol också. Betydligt mildare än förra lördagen alltså, och solen har gnetat sig upp högre över trädtopparna. Ljus! Våren kommer! Lyss till gulsparvens drill!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar