Hatten

Idag fick man hålla i grejerna vid frukostbordet ute på altanen. Bilagan om Pajala togs av vinden (gjorde i och för sig inte så mycket) och fladdrade retfullt iväg över grannens gräs. Vid bärgningsförsök for solhatten också (inte heller nån större förlust kanske nån tycker) men solhatten har hängt med länge. Är nästan synonym med sommarstart.

Hatten låg på prisbordet en midsommar och liksom kallade på mig. Den valde mig snarare än tvärtom. Sen dess har den tronat på toppen och skuggat ögonen vid bländande solsken, hållit håret på plats vid stark blåst och retat en och annan med sin blommiga uppenbarelse. Kort sagt tjänat mig troget. En gång fick den konkurrens av en tjusig svart new kid on the block. Inget fel på den,tvärtom, men den gamla blommiga manövrerade skickligt och omärkligt ut nykomlingen. Den svarta får nöja sig med att vara finvarianten och bara komma fram vid enstaka tillfällen.

Numera är den gamla trotjänaren blekt och tunn och varje höst går den i ide i min garderob, där den slumrande drömmer sommardrömmar medan snöstormen viner i takplåtarna och kylan smäller i knutarna.

Men det är långt dit!

Tre herrar betygsätts. Ja fyra med Jones.

Det känns som om sommaren börjat på allvar nu; sommarprat (M. Levengood i efterhand på nätet), allsång på Skansen men Måns och CID John Barnaby. Av Dessa herrar får faktiskt den sistnämnde det högsta betyget, chockartat nog.

Mark var bra, men inte i bästa form. Den där kommentaren om att inte bara vitlökar växer på natten var dock förstklassig. Måns... nja, på gränsen till jobbig och hela programmet var rätt hafsigt och trist. Förmådde inte titta. Har jag i och för sig aldrig gjort ens under Lasse B och hans blå kavajs dagar, men visst var det påklistrat? Mikael Wiehe-imitation - inte likt -inte kul. Och vem var den stackars sopan som försökte göra sig rolig bakom scenen?? Ok, det var kanske premiärnerver.

Då var ny-Barnaby den stora positiva skrällen, helt klart rolig story! Och Jones, what a guy. Räddade dagen trots missflyt och klanterier. Som den inbitne Midsomertittaren hade jag mycket lågt ställda förväntningar. Midsomer utan John Nettles?! Otänkbart! Men "man får väl ge den nye en chans" som jag och C resonerade, skeptiska. Jo-jo, där ser man. Och den mordiska brittiska aristokratin gör en aldrig besviken.

"Men get a life!" skriker nån hör jag. Kan lugna vederbörande med att dagen har tillbringats i verkligheten, mestadels i solstol på bryggan i het sol och fläktande ljumma sydostliga vindar. Det känns på huden som är lite varm och åtskilliga nyanser mörkare (läs rödare). "Glömde" solskyddet. Ska bättra mig i morgon. Sommaren har börjat på allvar.

Lågtryck

Jodå Creedence (eller Kridens som de säger i Pondus), vi har sett regnet. Men det kommer inte ner en solig dag utan himlen är så grå den kan bli. Då är frågan: vad gör man en regnig söndag? Städar? Bakar? Sitter och glor? Går och lägger sig igen? Har ju faktiskt en trave romaner som ligger och pockar på uppmärksamhet men den rätta läslusten vill inte infinna sig. Ingen lust överhuvudtaget vill infinna sig för lågtrycket finns inombords också. Borde tvätta håret; ids inte. Regnmolnen tynger idag. Till och med katten är uttråkad.

Tja man kan ju alltid kolla om det finns nåt att beställa på nätet. Det är en starkt beroendeframkallande drog; näthandel. Rätt som det är trycker man på "skicka beställning" och plingeling, några dagar senare sms:ar posten. Lätt som en plätt! Jag säger som Mae West: "jag kan motstå allt utom frestelser." Vill gärna bli frestad idag. Vad som helst!! Gaaaah!

Pondus är för övrigt världens roligaste serie.

Karibacka?

"Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej, karibacka (?) och ängsull och ljuva förgätmigej. Blåklockor och violer och sen drömmer jag om dig, för då vet jag att du älskar blott mig."

Saknar den lite trolska känslan vid midsommar. Den där magiska naturväsenkänslan när man stumt plockade blommor och andaktsfullt lade under kudden. Numera handlar det mest om mat och dryck. Inte nåt fel på det, men vi får inte glömma. Vi måste inviga den unga generationen i TRADITIONERNA.

Som den traditionsfascist jag är, nämnde jag just detta med blommorna till några småflickor häromdagen. De var måttligt intresserade. Nej, det måste bli en ändring! Har ju några äldre ungmör i min nära släkt. Ska tvinga dem att plocka nästa år om de inte redan har gått och stadgat sig vid det laget. Och koka salt gröt så de kan bli bjudna på vatten av drömmannen.

Också midsommarstången för en tynande tillvaro. Årets upplaga ses nedan, suck. Men den dansades kring åtminstone, både grodor och musikanter, karuseller och raketer. Låt vara att vissa deltagare fick tjatas in i ringen. Endast två tre stycken slapp undan. Måste googla karibacka.

Sex Pistols orkester

Rikedom är många gånger något helt annat än pengar. Beträffande arbetskompisar är jag förmögen! Ni är trevliga, roliga och goa människor, all heder åt er! Särskilt härliga kanske ni förefaller just i kväll för nu går jag på semester och slipper se er på några veckor! Nej nej, jag har allt lite separationsångest.

Som en final inför sommaren har det spelats bowling ikväll. Det är ett lurigt spel. När man börjar tänka: "tänk int" så gör man ju precis det och så är det rännan nästa. Eller så svänger klotet iväg åt helt motsatt håll än man avsåg. H min vän, som spelar bowling på elitnivå, du skulle inte vara impad. Men lika plötsligt stämmer allt och käglorna faller som käglor. Musikfrågesport är kul. Jag och mina lagkamrater vann kvällens. Men huvudsaken är ju inte att vinna utan att segr...eh, delta.

Halva, nej två tredjedelar av nöjet är förstås ändå att umgås med arbetskamraterna utanför jobbet. Mycket viktigt! En av er K, var tyvärr inte med ikväll för det vankades "smått och gott" i morgonrock framför brasan (?). Ur K:s mun kommer ofta rena verbala guldkorn, som snabbt blir bevingade. Det senaste i raden är "orkester" om Sex Pistols. Underbart.

Men nu är det semester, och vi får förhoppningsvis vila och kladda, nej ladda menar jag. Glad sommar allihop!

Hay un amigo en mi

En regnig dag. Himlen är jämnt grå, som målad med täcklasyr och bred pensel. Regnet strilar ner. Som upplagt för tungsinne och hänga läpp i depp alltså, men jag har just dansat ett varv i från köket ut i vardagsrummet! Vaffödådå? undrar kanske nån. Jo för mitt hjärta slår i latinorytm, allt tack vare Toy Story 3. Detta lyckopiller! Känner du dig blå, se Buzz Lightyears eldiga dans till Gipsy Kings. Omöjligt att inte bli glad.

Hörde att man inte bör tjäna mer än 40 000/månaden om man vill vara lycklig. Det köper jag rakt av. Lyckan ligger i att längta, att önska. Kan man köpa allt blir det inget roligt. Lyser solen jämt tröttnar vi, därför är det bra att det regnar idag. Man måste uppleva motsatsen för att till fullo uppskatta något (ja jag brukar tjata om det, men det är SANT). 40 000 är nog rätt lagom, sen blir pengarna ett bekymmer. Det som är viktigt här i livet kan vi ju sällan köpa för pengar, och just dessa saker påverkas av för mycket pengar. Hälsa, kärlek och vänskap.

Här kommer Gipsy Kings; You've got a friend in me/Hay un amigo en mi. Dansa loss! Olé!

Ont mot gott

Sommar sommar sommar... det är knappast dans på folkets park, för det finns ingen kvar värd namnet. Nej nu blev det lite tråkig stämning direkt i bloggen, ska genast rycka upp mig även om det är "kontraproduktivt" (fick bra lästips av kollegan I angående vemod, tackar!). Jag börjar om.

Sommar sommar sommar... fast idag är det ett jäkla skitväder och jag har men av nattens långa cykeltur, aj aj aj! Cykelsadlar är inte utformade efter min arma kropp. Hade glömt det. Sådär ja, snacka om uppryckning!

För att fortsätta utför det sluttande planet, från trivial ytlighet till djupt allvar, måste något sägas om det avskyvärda vi läst om i pressen nyligen. Tre unga män, 19, 19 och 20 år, torterar och mördar en fjärde. Sen styckas kroppen allt medan en av dem filmar med mobiltelefonen och skrattar.

Detta är så vidrigt att det blir nästan obegripligt. Hur är det möjligt? Hur kan tre till synes vanliga killar, ser ut som EMD, vara kapabla till detta vedervärdiga? Rätten anser inte att de är psykiskt sjuka. Inte sjuka? Jag förstår ju förstås att det i detta fall är en rent juridisk term, men ändå. I min bok är man definitivt inte frisk i huvudet om man är i stånd att göra nåt sådant. Något allvarligt fel är det givetvis. Om man inte är psykiskt störd när man plågar, mördar och styckar en människa, vad är det då? Ondska? Jag köper inte det. Ondska är inget levande väsen, ingen varelse som tar våra kroppar i besittning som vi kan skylla på. Men vi är alla kapabla till onda och goda handlingar.

Hur ska man veta vem som är sadist och mördare? Den man möter på gatan, den som sitter på bussen, i klassrummet, som ser helt normal ut. Djupt tragiskt är det, att dessa tre unga blev som de blev. Och de såg ut som EMD.

Nej, uppryckning! Får försöka tro på det goda i oss. Tittar inte solen fram..? Ska spela en bra låt som extra boost för det goda:

I Melker-mode

Melankoli. Vedmod. Älvens spegelblanka yta, hängbjörkarnas draperier, det magiska ljuset. Det är inte utan att farbror Melker within vaknar till och deklamerar hur hjärtskärande vackert allt är. Hör ni melodin? Sorg och lycka på samma gång. Midnattssolen lockar fram det svenska vedmodet i mig. Eller också är det PMS.

PMS är inget jag lidit av så mycket av genom åren tack och lov, men kanske har det tilltagit lite med stigande ålder? Tycker jag inte väldigt synd om mig? Självömkan. Inte attraktivt alls. Men på nåt sätt skönt att vältra sig i sådär lite perverst. Gråtmild och sur.

Apropå sur hörde jag nåt annat perverst idag; det finns tydligen speciella surdegshotell. På denna inrättning lämnar man in sin surdeg då man ska resa bort en tid. Dvs såna som blir till matbröd, inga andra. Det är ju så hippt med surdeg. VA?! En annan hipp trend är fågelskådning, upplyste mig B. Tänk att jag är så rätt! Tog fram kikaren senast igår kväll för att skåda en fet fågel som vaggade vägen fram. Ringduva? Men den hippe ornitologen ska inte ha speciella skogskläder i grönt, det verkar skitnödigt, utan lite hipp-som-happkläder som liksom signalerar jag bara är fågelskådare. Lite skönt naturligt casual sådär; det romatiska geniet. Det får inte verka uttänkt fast det är det.

Farbror Melkers ljusblå pikétröja som flaggar lite där bak är HELT hipp. Ordet hipp är däremot tveksamt, eller är det lite nyretro?

Brummelibrum vem lufsar där

Jaha, så får man börja se sig för när man går med soppåsen, för vad har skådats vid våra soptunnor om inte en björn. Vi snackar skogens konung (för det är väl inte älgen va?), Bamsefar, alldeles otam och alldeles tjock. Den sågs lurka omkring om söndag dels vid tunnorna, dels vid badplatsen 600 meter längre bort. Jojo, vildmarken runt hörnet.

I helgen var jag på Skansen och besåg släktingarna till nallen. De spexade och showade på sina trädstammar; hängde och gungade i framramarna och lekte herre på täppan. Svårt att fatta att dessa mullmulliga krammjukisar kan ha ihjäl vem som helst om de har lust. Fast oftast är det ju jägare med hund som blir attackerade, konstigt nog...Hur som helst så luktar björnar inte liljekonvaljer precis. En frän odör sprids i dess närhet, kanske när de slår en liten drill? Just denna lukt uppfattade jag häromdagen vid vägkanten och mindes skansenbjörnarna. Kanske var det spår av soptunnebjörnen? Visst vore det häftigt att få se den. Har en gammal fläskkarré i frysen som förmodligen var skämd när den inhandlades, kanske vi lägger ut den och sätter oss på pass? Kanske inte.

Andra vilda djur som synts i dagarna i desto rikare mängd är knottdj..na. Chockade av tropikvärmen har de väl tvärkläckts i myrriader. Nå, fåglarna ska ju också ha mat.

Här komme en orädd gubbe:

Little did I know

Föga visste jag vid förra inläggets tillkomst; James Arness, aka Zeb Macahan har haltat in i evigheten men i ljust minne bevarad. Vem som var med då det begav sig kan inte höra repliker som: "well, can't argue with you there", "drop the gun mister" eller "Josh, take the women inside". Samt förstås favoriten "FEED THEM" som han röt åt några skrajsna blårockar som dubbelkrossat honom att visa vägen till ett indianläger, som de utplånat och endast lämnat små barrumpade gråtande barn i livet.

Zebulon Macahan, en sann hjälte med ljusblå ögon plirande under den ganska sladdriga hatten och med en frisyr som såg ut att vara nyrullad hos frissan. Hårda nypor men med ett hjärta av guld.

Little did I know.

Den repliken återfinns förresten i en högst sevärd film med Will Farell,Emma Thompson, Maggie Gyllenhal, Dustin Hoffman mfl; Stranger than Fiction. Se den! Men först: feed them. Notera också vaktpostens försök att stoppa Zeb:)