Sommar sommar sommar... det är knappast dans på folkets park, för det finns ingen kvar värd namnet. Nej nu blev det lite tråkig stämning direkt i bloggen, ska genast rycka upp mig även om det är "kontraproduktivt" (fick bra lästips av kollegan I angående vemod, tackar!). Jag börjar om.
Sommar sommar sommar... fast idag är det ett jäkla skitväder och jag har men av nattens långa cykeltur, aj aj aj! Cykelsadlar är inte utformade efter min arma kropp. Hade glömt det. Sådär ja, snacka om uppryckning!
För att fortsätta utför det sluttande planet, från trivial ytlighet till djupt allvar, måste något sägas om det avskyvärda vi läst om i pressen nyligen. Tre unga män, 19, 19 och 20 år, torterar och mördar en fjärde. Sen styckas kroppen allt medan en av dem filmar med mobiltelefonen och skrattar.
Detta är så vidrigt att det blir nästan obegripligt. Hur är det möjligt? Hur kan tre till synes vanliga killar, ser ut som EMD, vara kapabla till detta vedervärdiga? Rätten anser inte att de är psykiskt sjuka. Inte sjuka? Jag förstår ju förstås att det i detta fall är en rent juridisk term, men ändå. I min bok är man definitivt inte frisk i huvudet om man är i stånd att göra nåt sådant. Något allvarligt fel är det givetvis. Om man inte är psykiskt störd när man plågar, mördar och styckar en människa, vad är det då? Ondska? Jag köper inte det. Ondska är inget levande väsen, ingen varelse som tar våra kroppar i besittning som vi kan skylla på. Men vi är alla kapabla till onda och goda handlingar.
Hur ska man veta vem som är sadist och mördare? Den man möter på gatan, den som sitter på bussen, i klassrummet, som ser helt normal ut. Djupt tragiskt är det, att dessa tre unga blev som de blev. Och de såg ut som EMD.
Nej, uppryckning! Får försöka tro på det goda i oss. Tittar inte solen fram..? Ska spela en bra låt som extra boost för det goda:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Med risk att bli tjatig, nytt boktips: En liten bok om ondska av Ann Heberlein. Mycket bra.
SvaraRadera