Jaha, så får man börja se sig för när man går med soppåsen, för vad har skådats vid våra soptunnor om inte en björn. Vi snackar skogens konung (för det är väl inte älgen va?), Bamsefar, alldeles otam och alldeles tjock. Den sågs lurka omkring om söndag dels vid tunnorna, dels vid badplatsen 600 meter längre bort. Jojo, vildmarken runt hörnet.
I helgen var jag på Skansen och besåg släktingarna till nallen. De spexade och showade på sina trädstammar; hängde och gungade i framramarna och lekte herre på täppan. Svårt att fatta att dessa mullmulliga krammjukisar kan ha ihjäl vem som helst om de har lust. Fast oftast är det ju jägare med hund som blir attackerade, konstigt nog...Hur som helst så luktar björnar inte liljekonvaljer precis. En frän odör sprids i dess närhet, kanske när de slår en liten drill? Just denna lukt uppfattade jag häromdagen vid vägkanten och mindes skansenbjörnarna. Kanske var det spår av soptunnebjörnen? Visst vore det häftigt att få se den. Har en gammal fläskkarré i frysen som förmodligen var skämd när den inhandlades, kanske vi lägger ut den och sätter oss på pass? Kanske inte.
Andra vilda djur som synts i dagarna i desto rikare mängd är knottdj..na. Chockade av tropikvärmen har de väl tvärkläckts i myrriader. Nå, fåglarna ska ju också ha mat.
Här komme en orädd gubbe:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar