Djuret i oss

För ca 7 miljoner år sen reste sig de första homininerna på krumma ben och började bära sig åt. Evolutionen skapade människor, skilda från aporna och därmed var våra djuriska instinkter ett minne blott att sitta och klura på runt lägerelden i grottan.

Eller..? Frågan är: Hur djuriska är vi egentligen?

Alla som skyndar sig upp snabbare än blixten när man klantat sig och ramlat offentligt, t ex på en isig gata, och tittar sig omkring för att se om någon märkte det, alla ni: räck upp en hand. Jaha, det var några. Det är viktigare att komma upp snabbt och verka oberörd än att känna efter om man gjort illa sig. Sen kan man grimasera, svära och gnida det onda lite i skymundan.

Vad gör den som får en bit oxfilé i halsen under en nyårsmiddag? Ställer sig upp vid bordet vilt gestikulerande efter Heilich manöver? Nej, han smyger iväg och försöker hosta själv. Irrationellt? Kanske urgammal instinkt?

Detta kan vara en rest från vår tid som djur där att visa sig svag och skadad kunde innebära highway till att bli närmsta köttätares middag. Den svages status i flocken var ju dessutom inget vidare förmodligen; den svage hackades på(se denna bloggs artikelserie om hönorna Regenta och Lorta m fl). Alltså hölls god min om det gick. Och kände man att det var tok-kört gick man undan för att dö i värdighet och slippa bli uppäten i processen. Moderna djur gör gärna det fortfarande. Hundar, elefanter. Och människor.

R-Cortex, eller reptilhjärnan, styr oss som bekant i hög grad. Intellekt av - automatpiloten för grundläggande drifter på. Vi blir primitiva, aggressiva, förälskade? Djuriska. Det här evolverandet tar tid.

Den nakna sanningen

Mina kära kollegor och inspirationskällor på jobbet sådde dagens inläggsfrö under det att vi avnjöt, nåja, automatkaffet och gamla torkade aprikoser (mina,ingen annan ville ha) vid eftermiddagsfikat. Det talades om hur vi kvinniskor exponeras och utelämnas vid diverse medicinska undersökningar.

Någon nämnde t ex det högst osköna i att flera personer rotar runt ens icke vidgade cervix för att få fart förlossningsarbetet, och det obekväma, lätt surrealistiska i att ha en praktikant petande i fosterhinnorna under käcka tillrop från mer erfaren personal:"Kom igen nu! En gång till".

En annan berättade om cellprovstagningen from hell där kläderna förväntades tas av inför ögonen på personalen. Givetvis på vintern med trasslande långkalsonger och korviga strumpor.

En tredje kunde vittna om hur hon placerad i The Chair med benen i vädret förväntades skaka hand med en nytillkommen AT under lättsam konversation. "Hej hej, X heter jag och här har vi vulvan. Angenämt." Radion spelade inte Titta in i min lilla kajuta åtminstone. Alltid något.

En bubblare på genanta undersökningars tio-i-topplista är ett topless arbets-EKG på motionscykel. En klar rysare. Ju högre motstånd, desto högre svängningsfrekvens på "damerna". Testövervakerskan satt visserligen diskret och studerade diagram eller nåt, men fick då och då fästa elektroder som trillade loss p g a svängningarna. Nå, hellre pinsamt än sjukt.

Såg ett inslag på tv om naturalister igår; där kan vi snacka svängningar.

Bidéns uppgång och fall

Hygien - det är bra. Skulle egentligen kunna avsluta hela inlägget redan där, men det blir ju lite "rumphugget". Hade en intressant och rätt animerad diskussion om bidéns vara eller icke vara idag vid frukostfikat och vid lunchbordet (lämpligt nog, man får inte vara alltför känslig "fisförnäm" på jobbet). Somliga kunde inte riktigt förstå vitsen med att ha en dylik pjäs, och frågan är alltså, som herr L skaldade:

"Är det nån idé att ha en bidé?"

Man kan tycka att detta är en "skitsak", men jag vill härmed slå ett slag för bidén, gå i bräschen, ge bidén ett ansikte. Eller nja... kanske inte det sista.

Vad ska man ha den till? Jo, för att citera Crockodile Dundee: "for washing your behind". Med hjälp av en vertikalt riktad stråle spolar man alltså det allra heligaste. Från början grenslade man tydligen bidén; därav namnet som betyder ponny au Francaise.

Redan på 1700-talet grenslade de franska kungligheterna (vem annars?) den första bidén som såg dagens ljus, själva ur-bidén, och snart var de tydligen vanliga på finare bordellerna. Nej inte kungligheterna! Eller??

Kan tyckas onödigt att ha en bidé nu för tiden nu när vi har dusch, men man kan ju faktiskt vara nyduschad när behovet uppstår. Och att duscha igen är både besvärligt och energikrävande.

Under vissa veckor varje månad vore det ytterligt praktiskt för oss kvinnor att ha en vertikalt riktad stråle i närheten. Sparar både tid, kraft och toapapper. Herrar är ju ofta -hur ska vi säga- lite mer behårade, och kan ha svårt att bli helt rena och använder upp halva toarullen. Som det står på en internetsida: "Blödande sår kring anushålet är tyvärr alltför vanligt på grund av ihärdigt torkande med torrt toapapper" Ja I'm SORRY, känsliga ev. läsare, men det är ju sant! Spolar man först kan man torka med lite papper efteråt i stället.

Så det kan vara en god idé att ha en bidé. Fast en duschslang från tvättstället är faktiskt ännu bättre :) Så vi kanske låter bidén försvinna in i det förflutnas mörker ända. Ändå menar jag.

Cyber-kruppen slår till

Datorer. Can't live with or without them. Jag håller för sannolikt att jag fått åtskilliga grå hår de senaste dagarna på grund av datorer (eg. sättet jag handhar dem,men whatever). Det är mystiska uppdateringar, lösenord som inte funkar, mail som kraschar och försvinner osv osv. Höll inte på att ta mig in här på bloggen ens. Kan få krupp och eksem för mindre. AAAAHHRRGH!!##%¤

Har nätverket utvecklat en egen intelligens? Har den blivit en levande ondskefull organism som tar över och bekämpar mig? Skulle man kunna göra en film om. Man skulle kunna kalla nätverket Skynet och ett krig skulle pågå mellan maskinerna och människornas motståndsrörelse. Arnold S. kunde få en roll...Ja just det, himla James Cameron som kom på det först. (Sarah Connor i tvåan är annars bland det coolare man kan se.Vill ha hennes solbrillor. Tyvärr blev visst Linda Hamilton psykiskt sjuk i verkligheten? Nåt bipolärt-aktigt.)

Såg Inglourious Basterds nyss. Totalt skruvad och bitvis outhärdligt våldsam och blodig, givetvis. Störde mig mycket på Brad Pitts parodiska cowboy-figur med Gudfadern-manér, fast jag vet att det var meningen att man ska störa sig och det stör mig ännu mer. Den där Tarantino, han lämnar ingen oberörd han. Men jag kan tycka att det medvetet originella och konstnärligt oväntade har blivit så väntat när det är Mr Tarantino att det inte är originellt längre. Vill säga till honom: "käre regissören, vi har sett att du kan blanda om alla genrer och frångå alla mallar och ändå ge kängor till diverse samhälleliga företeelser. Hitta på nåt annat nu." Skulle han göra en "traditionell" film, DÅ skulle det vara oväntat. En eloge till C Waltz som spelade den obeskrivligt otäcke tyske officeren Landa, dock. Mycket mycket bra.

Nå, datorer var det. Ser med spänning fram emot morgondagen då jag, som kontoinnehavare i vår travklubb, ska fördela vinstpengarna från helgens V75 (GO M!!) via datorn. Vem vet vad som händer då? Kanske står där en terminator i dörren. Hasta la vista, baby.

Hybris och Nemesis

Skulle vara lite frän och beställde ett par jeans av det hotta märket. Tänkte att jag som gått ner lite borde väl kunna komma i de där snygga i en mindre storlek? Redan vid uppackningen förnam jag Nemesis hårda men rättvisa dom. Fick givetvis inte på mig brallorna, någonstans i ljumskhöjd var det tvärnit. Jojo, så går det när man förhäver sig. (Fast egentligen är det ju fel på storlekarna.)

Visst är det märkligt hur man blir nedtagen på jorden när man får för sig att man är nåt? När man t ex tycker sig köra bil som en cool typ, då växlar man genast fel så det rasslar eller gör nåt annat dumt. Och känner man sig sportigt spänstig och går en rask vinterpromenad så drattar man på ändan på ett övergångsställe till allmän beskådan. Skulle man i sann hybrisanda vara med i tv i någon frågesport -hm- blir det förmodligen bye bye på två raka. Tycker de där gamla gudarna borde ha nog med att hålla ordning på grekerna. Det kanske är det de gör när Greklands ekonomi är så usel?

jeansen packades ner lika snabbt som de kom upp och åker tillbaka i morgon. Undrar om det finns några andra snygga? Nu ska vi se...

Tranströmer och äggsträngen

Borde ge mig ut och motionera lite, nu när Ophelia tydligen ändrat sig och stannat hos sin Hamlet i Danmark eller vart hon nu tog vägen. Lugnare storm har jag aldrig sett. Det var väl de stackars Stockholmarna som fick lite regn på sig, helledud. Men det finns lite att bloggosofera om idag känns det som, så joggingen får vänta. Börja blogga sedan jogga.

Så fick han då priset, allas vår metaformästare Tranströmer. Faktum är att jag faktiskt gav till ett Whohoo! framför direktsändningen på nätet när Peter Englund kungjorde akademiens beslut. Tror att det var för att jag gillar att de vågade prisa en välkänd författare och dessutom svensk. Och för att jag ju faktiskt läst lite av honom. Med betoning på lite, men ändå. Hörde en bra tranströmsk formulering:

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Mmmm. Härligt rysligt det där sista. Men kostymen sys i det tysta. Så snyggt! men är det dikt? Mja..gränsen mellan prosa och lyrik är högst flytande här och det känns rätt bra. Vårt eviga fackindelande är överskattat ibland.

Dock skulle det behövas lite av det i min "smyckelåda". Är knappt nån låda och grejerna är knappt smycken, men what ever. En otrolig röra är det i alla fall, inte alls feng shui-mässigt. Lyfter jag upp ett halsband följer det med tio andra grejer i en stor härva. Tänk om man skulle hänga alltihop om halsen och gå på jobbet? Den dag man blir ännu mer dement gör man väl det förstås.

Till sist vill jag härmed genomföra en liten undersökning; finns det någon där ute som står och pillar bort den vita slemsträngen i äggulan när ni knäcker ägg till exempelvis en sockerkaka? Jag vill gärna göra det, aningen tvångsmässigt, för jag tycker den är läskig. Och så sörjer jag lite över de obefruktade äggens öde att bli sockerkakor istället för kycklingar. I morse la jag dock band på mig och lät strängarna följa med i smeten.

Nu ska jag lägga på en rem och vara lite sträng mot mig själv. På med gympadojorna.