Mina kära kollegor och inspirationskällor på jobbet sådde dagens inläggsfrö under det att vi avnjöt, nåja, automatkaffet och gamla torkade aprikoser (mina,ingen annan ville ha) vid eftermiddagsfikat. Det talades om hur vi kvinniskor exponeras och utelämnas vid diverse medicinska undersökningar.
Någon nämnde t ex det högst osköna i att flera personer rotar runt ens icke vidgade cervix för att få fart förlossningsarbetet, och det obekväma, lätt surrealistiska i att ha en praktikant petande i fosterhinnorna under käcka tillrop från mer erfaren personal:"Kom igen nu! En gång till".
En annan berättade om cellprovstagningen from hell där kläderna förväntades tas av inför ögonen på personalen. Givetvis på vintern med trasslande långkalsonger och korviga strumpor.
En tredje kunde vittna om hur hon placerad i The Chair med benen i vädret förväntades skaka hand med en nytillkommen AT under lättsam konversation. "Hej hej, X heter jag och här har vi vulvan. Angenämt." Radion spelade inte Titta in i min lilla kajuta åtminstone. Alltid något.
En bubblare på genanta undersökningars tio-i-topplista är ett topless arbets-EKG på motionscykel. En klar rysare. Ju högre motstånd, desto högre svängningsfrekvens på "damerna". Testövervakerskan satt visserligen diskret och studerade diagram eller nåt, men fick då och då fästa elektroder som trillade loss p g a svängningarna. Nå, hellre pinsamt än sjukt.
Såg ett inslag på tv om naturalister igår; där kan vi snacka svängningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar