Fru Musica

När jag var liten brukade vi sjunga följande trudelutt där hemma: "Allting på världens rund måste förgå, men vår fru musica hon skall bestå". Märklig dystopisk text att komma ur barnamunnar kan man tycka. Var kom den ifrån? Vid en snabb googlekonsultation visar det sig att många gått och trallat på detta stycke och Selma Lagerlöf skrev om Fru Musica i Gösta Berlings saga. Nå, som jag tolkar det hela dör allt; varenda kotte, tutti frutti, hela klabbet. Allt utom musiken, som är odödlig. Men är all musik odödlig? 


Vi översvämmas dag och natt non-stop av veritabla musiktsunamis av högst varierande kvalitét. De kommersiella stationerna nöter och nöter de låtar de fått betalt för att spela tills de är helt utslitna och man vill spy i närmsta hink. Vissa låtar är inte ens bra från början. Vem tycker exempelvis att Flickan och kråkan är ett odödligt stycke? Hand upp? Inte ens Mikael Wiehes original är bra, än mindre Timbaktus. Båda herrar är förträffliga, säkert, men den här låten gör mig RABIAT! "Kråkjävel" väser jag och byter kanal. Visserligen är det här lite udda och bredvid huvudfåran, men det är sååå tradigt.


Frågan är: är all odödlig musik redan skriven?

Jag säger bara: Kern, Berlin, Rodgers, Carmichael, Mancini och några till för att ta några amerikanska exempel. De som skrev Stardust, The way you look tonight, Bewitched, Cheek to cheek, White Christmas osv osv. Ofta till filmer. Odödlig musik till odödliga filmer. Sån musik skrivs inte idag. Eller?

Brukar ha dem i öronen under motionspassen (vad trevligt det låter, "motionspassen", man kan nästan tro jag är sportigt lagd) och jag lovar, det går lättare att jogga till en gammal filmevergreen. Eller varför inte Frank Sinatra? Joggade med Frankie boy häromdagen; ypperligt!

"Come fly with me, let's fly, let's fly away
if you can use some exotic booze
there's a bar in far Bombay
come on and fly with me, let's fly, let's fly away"

Nu ska ju i ärlighetens namn erkännas att det faktiskt finns ganska många nyare låtar att bli inspirerad av i olika situationer; mycket av ABBA  t ex. Under 70-talet var ju ABBA totalt tvärtöntigt. Var ju inte proggigt så det störde. Fast egentligen var de kanske just det? Framåtsträvande, nyskapande. Odödligt. Vi har ju också Gavin DeGraw, Rolling Stones, James Blunt, Norah Jones mfl mfl, jo det finns nog en hel del.

Viss filmmusik av senare datum är också helt ok. Lyssna på temat från Rocky och du är i Philadelphia en tidig morgon med råa ägg i magen, och besegrar både trapporna och Apollo Creed  mot alla odds. Få se nu...den kom 1976. Ojsan, 36 år sen. Jisses vad tiden går.


Många mästerverk kom till under Hollywoods glansdagar, men en och annan pärla skrivs fortfarande. Och omväxling förnöjer. Kanske kommer framtidens lyssnare fyllda av nostalgi fråga sig varför ingen gör så bra musik som man gjorde 2012.

Hur som helst, här är lite balsam för en nostalgikers själ signerat Hart/Rodgers. Låt er förtrollas: