Så var det över - biljetterna har lyfts från mina axlar, Fredrik Lindström har talat till oss och vi är alla frälsta. Sällan har väl en kompetensutvecklings-föreläsning varit mer saliggörande? Att överträffa redan högt ställda förväntningar är en bedrift, käre Lindström, och jag tror du kände vibbarna från rad 7 då du omnämnde bodensarna då och då. Två gånger, minst. Likt det utvalda folket sken vi i kapp med strålkastarna (med undantag för någon enstaka medarbetare som sov sig igenom stora delar av föreställningen, dock inte p g a Lindströms evangelium utan av helt andra orsaker). Jag är så tacksam över att få ha tagit del av detta (föreläsningsshowen alltså). Att få skratta gott i drygt 100 minuter ihop med 690 andra är härligt. Vilken endorfinkick! Då kan man stå ut med att några stackare luktade mögel. Dem döpte vi till "mögelparet" av rent praktiska skäl.
För någon månad sen (eller var det flera månader sen???) hade jag förmånen att få uppleva Mark Levengoods föreställning. Den gick inte av för hackor den heller. Tempot var en smula annorlunda mot Fredrik Lindströms, typ HELT annorlunda, men vi skrattade då också så tårarna rann.
Nästa evenemang på Kulturens hus blir fru Levengood, nämligen Jonas Gardell den 23:e april. Oj oj, Jonas, nu har du nåt att bräcka! Längtar redan. Såg del ett av hans nya serie om Gud i kväll på TV. Den var tyvärr något av en besvikelse, slog in lite öppna dörrar och dramaturgin känns lite väl uppenbar. Och Gud är ju inte man eller kvinna har jag ju redan förklarat, utan båda eller inget. Ska det vara så svårt?
Nedan: NASAs bild
The Eye of God...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar