Ja det är inte lätt att prata begripligt alla gånger, särskilt inte när man börjar bli gaggig och åderförkalkad. Skulle ge min man muntliga order om sänguppfräschning och ut kom "Rädda bent!" istället för bädda rent. Det kunde ha varit en filmtitel förstås (Willy, Private Ryan); ja det var nog det jag menade.
Förutom den irriterande åkomman Tala-bak-o-fram syndrome har jag också drabbats av det välkända NAV, namn-afasiviruset, som angriper hjärnan vid halvtid i livet. Det är ju själva ...att det ska vara så svårt att komma ihåg namn?! Man liksom känner hur de ligger och killar bakom pannbenet men vägrar komma ut. Som en av mina idoler Tobbe i Köping säger: Fy fan också!
En tredje högst irriterande ålderskrämpa är Läsglasögus behovus. Så alla ni ungdomar där ute som inte är synskadade: vid 40 blir schampoflaskornas text suddig. Jag bara förvarnar!
Jag vill också varna för låten Hollow med Peter Jöback. Det är alltså ingen ålderskrämpa utan en potentiell vinnare av melodifestivalen 2010. Trodde Darin var i princip halvvägs till Oslo men nu är jag inte så säker. Tyckte sista deltävlingen var den bästa. Pernilla Wahlgrens låt gillar jag för den är så typisk. Därför ska vi inte skicka den. Gillade Neo också, och Anna...ja, namnafasi var ordet.
Till Next Time...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar