"Innovationsbenägen" sa Ulla Skoogs rollfigur i SOS; en segelsällskapsresa. Jo, det är jag nog tycker jag. Är inte främmande för ny teknik. Men nog är det lite körigt med mobiltelefonens alla funktioner? Läste manualen som flyktigast häromdan (köpte den innan jul) och där stod att läsa att man medelst en skakning kan ändra ljudvolymen på mobilradion. Vad ger ni mig för det?! It's all in the wrist. Men det vet väl minsta barn förstås.
Jag premiäranvände mobilradion med vidhängande hörlurar på promenaden runt byn i förrgår. Precis när jag fått ordning på sladd och grejer och valt kanal spelade de Moviestar med Harpo. Genast var jag 14 och rodde över älven en het solig sommardag med min vän och vapendragare C. som passagerare. Vilken flashback! Vilken lycka! Här behövdes ingen madeleinekaka doppad i lindblomste (se M. Proust). Och vilken perfekt promenadlåt, svanarna tittade långt efter mig där jag studsade förbi.
fredag 30 april 2010
söndag 25 april 2010
Aska?
Så har det tydligen dragit bort/ avtagit, det ovälkomna det världsbildsomstörtande askmolnet. Och om inte grannvulkanen storbitchen Katla (alla vulkaner är ju kvinnor så klart) vaknar så är faran över för denna gång?
Tänk, om några decennier kommer vi att sitta på hemmet och gagga om våren 2010 då ALLA pratade om askmolnet. "Minns du askmolnet?" ska jag kanske säga till min polare i rullstolen bredvid. Min polare i rullstolen bredvid kanske hör illa och tycker att jag säger: "Blir det slask månne?"
Rent lingvistiskt kan detta få följder också. Kommer vi att hädanefter säga: "Han såg ut som ett askmoln i synen" istället för att komma dragande med det gamla åskmolnet? Hur förändras det litterära kulturarvet; kommer Askungen att döpas om till Askmolnet?
Men är askan helt borta..? Mja, vissa lokala nedfall har tydligen skett i några till mig närstående manliga personers hår till exempel för det är grått både här och där. Under sängen har en större ansamling vulkanaska återfunnits liksom i badrummet på alla ytor. Grått. Konstigt.
Här borde inlägget avslutas med en lämplig låt om aska, t ex Ashes to Ashes, men istället kommer en annan gammal goding med Mr Bowie:
Frågorna hopas, mystiken tätnar.
Tänk, om några decennier kommer vi att sitta på hemmet och gagga om våren 2010 då ALLA pratade om askmolnet. "Minns du askmolnet?" ska jag kanske säga till min polare i rullstolen bredvid. Min polare i rullstolen bredvid kanske hör illa och tycker att jag säger: "Blir det slask månne?"
Rent lingvistiskt kan detta få följder också. Kommer vi att hädanefter säga: "Han såg ut som ett askmoln i synen" istället för att komma dragande med det gamla åskmolnet? Hur förändras det litterära kulturarvet; kommer Askungen att döpas om till Askmolnet?
Men är askan helt borta..? Mja, vissa lokala nedfall har tydligen skett i några till mig närstående manliga personers hår till exempel för det är grått både här och där. Under sängen har en större ansamling vulkanaska återfunnits liksom i badrummet på alla ytor. Grått. Konstigt.
Här borde inlägget avslutas med en lämplig låt om aska, t ex Ashes to Ashes, men istället kommer en annan gammal goding med Mr Bowie:
Frågorna hopas, mystiken tätnar.
lördag 24 april 2010
Life finds a way
Trotsade det något blåsiga vädret (säkert vulkanens fel), utrustade mig med en stadig spade och gick att avtäcka odlingen. Jo, ni läste rätt. Jag, trädgårdsmästarnas anti-krist, har en odling. Nå, inte en regelrätt odling precis, utan mer en sorglig plätt under bastufönstret med gammalt ogräs som luktar kattpiss. Men under den gamla förnan spirar livet. Livet i form av tulpaner.
Det är nu andra året som lökarna bor hos mig. Under vintern har de skyddats av en skiva frigolit och snö och nu idag lyftes alltså detta undan. Och skåda miraklet! Små rödgröna toppar tittar redan upp. Det är så man kan gråta av lycka. "Life finds a way" som kaos-teoretiker Dr Ian Malcolm (Jeff Goldblums karaktär i Jurassic Park) sa.
Lycka kan också vara en Jonas Gardell-kväll på Kulturens hus. Trafikplats Glädjen som årets upplaga heter var en klart sevärd historia med alltigenom briljante "HBTQIL-personen" i god form. Komik och tragik i en skön blandning. Gardells kroppspråk är ju bara det värt entrébiljetten, precis som Mark Levengoods var, och jag slås av det fantastiska i att två så begåvade människor lyckats finna varandra. Life finds a way.
Men det roligaste var nästan att Gardells försäkran i tidningen om att första raden INTE skulle bli någon förnedringsrad denna gång så totalt sprack. Det skojades och häcklades lika hejdlöst som vanligt på det kärleksfullt intelligent icke-plumpa sätt som bara Gardell kan.
Ett musikaliskt inslag kopplat till Gardells ungdom var If I Can Dream med Elvis Presley. Den kommer, som ni förstår, här:
Det är nu andra året som lökarna bor hos mig. Under vintern har de skyddats av en skiva frigolit och snö och nu idag lyftes alltså detta undan. Och skåda miraklet! Små rödgröna toppar tittar redan upp. Det är så man kan gråta av lycka. "Life finds a way" som kaos-teoretiker Dr Ian Malcolm (Jeff Goldblums karaktär i Jurassic Park) sa.
Lycka kan också vara en Jonas Gardell-kväll på Kulturens hus. Trafikplats Glädjen som årets upplaga heter var en klart sevärd historia med alltigenom briljante "HBTQIL-personen" i god form. Komik och tragik i en skön blandning. Gardells kroppspråk är ju bara det värt entrébiljetten, precis som Mark Levengoods var, och jag slås av det fantastiska i att två så begåvade människor lyckats finna varandra. Life finds a way.
Men det roligaste var nästan att Gardells försäkran i tidningen om att första raden INTE skulle bli någon förnedringsrad denna gång så totalt sprack. Det skojades och häcklades lika hejdlöst som vanligt på det kärleksfullt intelligent icke-plumpa sätt som bara Gardell kan.
Ett musikaliskt inslag kopplat till Gardells ungdom var If I Can Dream med Elvis Presley. Den kommer, som ni förstår, här:
lördag 17 april 2010
Eftertankens kranka blekhet
Jag tror jag kan säga att jag är en stor djurvän. Omhuldar såväl vilda som tama djur alltifrån spindlar och grodor till grisar och hundar. Beträffande våra åttbenta vänner spindlarna (som är våra allierade i kampen mot flugor, kvalster och andra otäcka odjur) brukar jag i möjligaste mån med varsam hand förpassa dem ut i naturen då de påträffas i bostaden. Tycker lite synd om dem. Nåja, man vill ju inte ha regn heller.
Tyvärr händer det att en del spindlar möter sin skapare lite i förtid också om sanningen ska fram. Minns särskilt en episod då de små barnen (mellan 20 och 24 år gamla) satt och såg tv och en stor, märkligt trind spindel råkade förirra sig in i rummet. Samtliga barn drog skyndsamt upp benen i soffan och skrek efter mamma. Jag gjorde ett halvhjärtat evakueringsförsök, men spindeln sprang undan med lustigt hög benföring och då tog jag ett hushållspapper för att knosa ihop. Fett Misstag! Som en direkt följd av själva knosandet skedde en explosion och ut kom myriader av minispindlar. Spindeln var m a o havande och bar förmodlingen ungarna i en säck under kroppen? Skansen-Jonas får väl korrigera mig om jag är ute och cyklar.
Eftersom de små var snabbare än blixten och dessutom oerhört talrika slutade de i dammsugaren allihop skamligt nog. Eftertankens kranka blekhet! Jag mördade en mor och alla hennes barn. Har fortfarande dåligt samvete.
Det påminner mig om när jag mördade en stor krukväxt. Den hamnade i komposten mitt i vintern. Hörde hur den skrek när jag gick in. Suck. Jag vet att jag är ett uselt bottenslam från helvetes nionde krets.
Nej, nu måste vi rycka upp oss med en trudelutt. Här kommer en feel-good-favorit.
Tyvärr händer det att en del spindlar möter sin skapare lite i förtid också om sanningen ska fram. Minns särskilt en episod då de små barnen (mellan 20 och 24 år gamla) satt och såg tv och en stor, märkligt trind spindel råkade förirra sig in i rummet. Samtliga barn drog skyndsamt upp benen i soffan och skrek efter mamma. Jag gjorde ett halvhjärtat evakueringsförsök, men spindeln sprang undan med lustigt hög benföring och då tog jag ett hushållspapper för att knosa ihop. Fett Misstag! Som en direkt följd av själva knosandet skedde en explosion och ut kom myriader av minispindlar. Spindeln var m a o havande och bar förmodlingen ungarna i en säck under kroppen? Skansen-Jonas får väl korrigera mig om jag är ute och cyklar.
Eftersom de små var snabbare än blixten och dessutom oerhört talrika slutade de i dammsugaren allihop skamligt nog. Eftertankens kranka blekhet! Jag mördade en mor och alla hennes barn. Har fortfarande dåligt samvete.
Det påminner mig om när jag mördade en stor krukväxt. Den hamnade i komposten mitt i vintern. Hörde hur den skrek när jag gick in. Suck. Jag vet att jag är ett uselt bottenslam från helvetes nionde krets.
Nej, nu måste vi rycka upp oss med en trudelutt. Här kommer en feel-good-favorit.
fredag 16 april 2010
Release the Kraken!!
I går var jag och äldsta dottern på bio. Sagabiografen gav: Clash of the Titans. Det är fullt möjligt att denna film kvalar in bland topp tre av det sämsta smörja man sett i kvinnominne; fast å andra sidan glömmer man snabbt dåliga filmer, antagligen av ren självbevarelsedrift. Nå säg topp tio då.
Hade läst två kraftiga totalsågningar innan, men recensenterna brukar ju vara lite opålitliga och snobbiga så vi bestämde att skaffa oss en egen uppfattning. Nästan allt var uselt; storyn, kläderna, replikerna och många av effekterna. Men värst var kanske lustmordet på grekiska mytologin. Om man ska leta något positivt i eländet kan det sammanfattas i två punkter:
Så har jag och äldsta dottern lyckats gå på två riktiga bottennapp i filmväg på raken. På kraken skulle man nästa kunna säga.
Ännu ligger isen på älven utanför fönstret, och naturen bjuder på alternativ underhållning alldeles gratis varje dag. I går till exempel sågs en råbock skrida förbi.
Hade läst två kraftiga totalsågningar innan, men recensenterna brukar ju vara lite opålitliga och snobbiga så vi bestämde att skaffa oss en egen uppfattning. Nästan allt var uselt; storyn, kläderna, replikerna och många av effekterna. Men värst var kanske lustmordet på grekiska mytologin. Om man ska leta något positivt i eländet kan det sammanfattas i två punkter:
- den oavsiktliga komiken (när de försökte vara roliga blev det PINSAMT och man tittade efter närmsta popcornhink att kräkas i) Ralph Fiennes som the super evil Hades var hejdlöst komisk och det överhemska monstret Kraken lockade till en del skratt
- Sam Worthington (kommentarer överflödiga)
Så har jag och äldsta dottern lyckats gå på två riktiga bottennapp i filmväg på raken. På kraken skulle man nästa kunna säga.
Ännu ligger isen på älven utanför fönstret, och naturen bjuder på alternativ underhållning alldeles gratis varje dag. I går till exempel sågs en råbock skrida förbi.
måndag 12 april 2010
Frekvenser
Detta är inget inlägg om matematik och statistik om någon trodde det, tvärtom.
Har ni haft turen att få vara med om dessa lyckliga ögonblick då man möter en själsfrände? Visst är det märkligt hur man kan känna en omedelbar samhörighet med vissa? Det liksom stämmer, man vet att det här finns stor vän-potential. Man tänker och associerar likartat, skrattar åt samma saker osv; man sänder på samma frekvens. Och andra går det bara inte att haja hur man än försöker, det råder total radioskugga.
På en...låt oss säga "affär" finns en dam , som jag inte kan kommunicera med. Det är ett nederlag, jag erkänner, men faktum kvarstår: RADIOSKUGGA. Jag brukar normalt inte ha några problem att nalkas personal på olika ställen för jag är ju jättetrevlig. Och ödmjuk. Och självironisk. Men här är en hård nöt att knäcka.
Jag såg henne redan innan jag klev in och hörde henne prata/jollra med en unge som var inne i affären. Jag kände en liten rysning, men tänkte: skam den som ger sig. Love thy enemy. Så hon fick en ny chans, verkade ju vara på soligt humör när hon tilltalade barnet. Blev totalfiasko! grejerna jag skulle ha hade utgått och hon tyckte inte mina idéer var mycket att ha. Hade till och med mage att stå och småle lite överseende sötsurt åt mina förslag. Kände att irritationen växte inom mig som en atombombsvamp, men bet ihop så gott det gick. Slutade med att jag köpte något hon rekommenderade bara för att komma därifrån. Människa!
Finns det en högre makt så har denne sänt denna dam som en prövning i min väg. Det ska man vara tacksam för eftersom man lär sig av sånt. Jag brukar aldrig gå i konflikt med okända men hon inbjuder verkligen. Det är kanske det jag ska lära mig?
Hade behövt ett sånt däringa antistress-kit:
Har ni haft turen att få vara med om dessa lyckliga ögonblick då man möter en själsfrände? Visst är det märkligt hur man kan känna en omedelbar samhörighet med vissa? Det liksom stämmer, man vet att det här finns stor vän-potential. Man tänker och associerar likartat, skrattar åt samma saker osv; man sänder på samma frekvens. Och andra går det bara inte att haja hur man än försöker, det råder total radioskugga.
På en...låt oss säga "affär" finns en dam , som jag inte kan kommunicera med. Det är ett nederlag, jag erkänner, men faktum kvarstår: RADIOSKUGGA. Jag brukar normalt inte ha några problem att nalkas personal på olika ställen för jag är ju jättetrevlig. Och ödmjuk. Och självironisk. Men här är en hård nöt att knäcka.
Jag såg henne redan innan jag klev in och hörde henne prata/jollra med en unge som var inne i affären. Jag kände en liten rysning, men tänkte: skam den som ger sig. Love thy enemy. Så hon fick en ny chans, verkade ju vara på soligt humör när hon tilltalade barnet. Blev totalfiasko! grejerna jag skulle ha hade utgått och hon tyckte inte mina idéer var mycket att ha. Hade till och med mage att stå och småle lite överseende sötsurt åt mina förslag. Kände att irritationen växte inom mig som en atombombsvamp, men bet ihop så gott det gick. Slutade med att jag köpte något hon rekommenderade bara för att komma därifrån. Människa!
Finns det en högre makt så har denne sänt denna dam som en prövning i min väg. Det ska man vara tacksam för eftersom man lär sig av sånt. Jag brukar aldrig gå i konflikt med okända men hon inbjuder verkligen. Det är kanske det jag ska lära mig?
Hade behövt ett sånt däringa antistress-kit:
söndag 11 april 2010
Råttan raskar över isen
Mina damer och herrar: våren är här. Jo för herr/fru bisam har vaknat och spatserade idag förbi vår brygga. Bildbevis till vänster.
Bisamråttorna här i trakten har berett oss mycket nöje genom åren; bl a en tidig sommarmorgon då en mård (?) härjade i råttboet under ett gammalt brygg-vrak och förmodligen ville ha några råttungar till frukost. Det blev ett kolossalt ståhej med vilda jakter. Tror det slutade oavgjort 1-1.
På våren brukar också bisamråttorna samsas med svanar och andra sjöfåglar vid de växande vakarna, och en trolsk sensommarkväll i det varma mörkret kom en bastant bisam simmande endast något ögonblick efter det att undertecknad varit ner och tvättat sig i älvens svala vatten.
Fränast var nog ändå när en bisamråtta helt käckt travade in på Domus genom stora entrén. Vakten hade fullt sjå att mota ut den med en kvast. Tror jag det, den hade väl slut mjölk? Tänk om det var en gammal stamkund som återfötts till bisamråtta?
Jag har inget problem med bisamråttor, är så pass stora att de mer liknar små bävrar. Och inte sprider de dvärgbandmaskar heller.
Toodiloo på er!
torsdag 8 april 2010
Slemma kräk
Scen: styrelsesammanträde för skaparna av universum. På dagordningen: Hur kan vi stoppa befolkningsökningen på planeten Jorden?
Någon, kanske Gud, tar till orda: "Hittills har allt slagit slint; översvämningar, gräshoppor, böldpest, jordbävningar, AIDS, växthuseffekten, atombomber, McDonalds, supertajta jeans som dödar spermier, Carola; ingenting hjälper."
Det tänks så det knakar. Professor Balthazar vandrar fram och tillbaka, fram och tillbaka och SÅ kommer han på det! Fram med provröret och ur den stora maskinmackapären kommer: dvärgbandmasken.
Alltså, vad ska den vara bra för? Kan man ha den till nåt? Krossa den och använda som färgmedel? Nej. Dressera dem och få dem att paradera med en särskilt begåvad individ i täten svängande en stav? Nej. Den måste ju endast finnas till för att göra livet surt för andra levande varelser, helst ta död på dem. (Hm, ungefär som människan..?) Dessutom var skaparna extra fiffiga och lät bäraren av denna vidriga parasit se ut som mulligaste kramdjuret hämtat ur en disneyfilm.
Fästingarna kan känna sig hotade på listtoppen över slemma kräk.
Någon, kanske Gud, tar till orda: "Hittills har allt slagit slint; översvämningar, gräshoppor, böldpest, jordbävningar, AIDS, växthuseffekten, atombomber, McDonalds, supertajta jeans som dödar spermier, Carola; ingenting hjälper."
Det tänks så det knakar. Professor Balthazar vandrar fram och tillbaka, fram och tillbaka och SÅ kommer han på det! Fram med provröret och ur den stora maskinmackapären kommer: dvärgbandmasken.
Alltså, vad ska den vara bra för? Kan man ha den till nåt? Krossa den och använda som färgmedel? Nej. Dressera dem och få dem att paradera med en särskilt begåvad individ i täten svängande en stav? Nej. Den måste ju endast finnas till för att göra livet surt för andra levande varelser, helst ta död på dem. (Hm, ungefär som människan..?) Dessutom var skaparna extra fiffiga och lät bäraren av denna vidriga parasit se ut som mulligaste kramdjuret hämtat ur en disneyfilm.
Fästingarna kan känna sig hotade på listtoppen över slemma kräk.
Älskade Tosse
Måste nog börja ha med mig ett litet block var jag går så jag kan notera allt vist och dumt man hör hela dagarna. Varje gång tänker/säger jag: "detta måste bloggas om" och två microsekunder senare är det totalborta ur RAM-minnet.
Nå, jag har lyckats komma ihåg vad Bengt Frithiofsson sa igår i Halv åtta hos mig: "Man måste skämma bort sig så länge man har sig". Stämmer mycket bra in på min lätt sybaritiska livssyn. Programmet är ju som ni vet ett obligatorium och denna vecka var det alltså kändistema. Inte så lyckat, har sett roligare, men igår var alla utom unge renlevnadsrapparen Adam Tensta lite bladiga, Bengan har ju en ansenlig vinkällare. Det var lite småkul. Får något motvilligt erkänna att jag nog har en neanderthalare inom mig som uppskattar sånt och skrattar så jag kiknar åt tramsprogram som Wipe Out. Får däremot otäcka utslag av sånt som tituleras "Humorprogram" eller "svenska humoreliten", eller "De kallar oss humorister". Usch!
Läste i kära kollegans blogg om sångtexter som hon kommer ihåg. För min del är det nog mer filmcitat som fastnar och signaturmelodier. Är rätt ruggig på signaturmelodier mellan ca. 1965 och 1995. Ja alla har vi våra små underliga böjelser.
På tal om underligt, drömde nåt helt vansinnigt i natt. Jag åkte tåg och kom i samspråk med en rätt pompös herre som tyckte sig veta det mesta om allt. Det underliga var att han hade tre näsborrar som jag kunde se, och när jag frågade honom så showade han till det lite och öppnade en fjärde mindre näsborre strax över de andra. Uäääh!
Nedan kommer ett avsnitt ur en av mina absoluta favvofilmer, den helt sagolikt roliga Pensionat paradiset med den totalunderbare Thor Modéen. (Harry Schein, RIP, hade inte en susning i detta fall)
Nå, jag har lyckats komma ihåg vad Bengt Frithiofsson sa igår i Halv åtta hos mig: "Man måste skämma bort sig så länge man har sig". Stämmer mycket bra in på min lätt sybaritiska livssyn. Programmet är ju som ni vet ett obligatorium och denna vecka var det alltså kändistema. Inte så lyckat, har sett roligare, men igår var alla utom unge renlevnadsrapparen Adam Tensta lite bladiga, Bengan har ju en ansenlig vinkällare. Det var lite småkul. Får något motvilligt erkänna att jag nog har en neanderthalare inom mig som uppskattar sånt och skrattar så jag kiknar åt tramsprogram som Wipe Out. Får däremot otäcka utslag av sånt som tituleras "Humorprogram" eller "svenska humoreliten", eller "De kallar oss humorister". Usch!
Läste i kära kollegans blogg om sångtexter som hon kommer ihåg. För min del är det nog mer filmcitat som fastnar och signaturmelodier. Är rätt ruggig på signaturmelodier mellan ca. 1965 och 1995. Ja alla har vi våra små underliga böjelser.
På tal om underligt, drömde nåt helt vansinnigt i natt. Jag åkte tåg och kom i samspråk med en rätt pompös herre som tyckte sig veta det mesta om allt. Det underliga var att han hade tre näsborrar som jag kunde se, och när jag frågade honom så showade han till det lite och öppnade en fjärde mindre näsborre strax över de andra. Uäääh!
Nedan kommer ett avsnitt ur en av mina absoluta favvofilmer, den helt sagolikt roliga Pensionat paradiset med den totalunderbare Thor Modéen. (Harry Schein, RIP, hade inte en susning i detta fall)
lördag 3 april 2010
Påsk
Påskafton. Gårdagen var ingen Golgata direkt utan en rätt trevlig dag med sol åtminstone på eftermiddagen. För att komma i stämning sågs en del Jesusfilm, närmare bestämt en slags vetenskaplig variant där forskare beskrev den "sanna" versionen av Jesu liv. Tja, man kan ju välja att tro vad man vill, men historieskrivare är ett smålurigt släkte som väl för det mesta producerat tendentiösa texter av olika skäl? Markus och Lukas och Johannes var historieskrivare, vem vet vilka syften de hade?
Eller också skiter man i vilket och bestämmer att Jesu liv inte behöver bevisas. Såg en gammal rulle med Steve Martin som cynisk bluffpredikant. I slutet klev JC in i handlingen och överraskade bedragaren genom att ordna ett verkligt mirakel. Älskar sånt.
Ben Hur (ni vet, mastodontfilmen med Charlton Heston den gamle vapengubben) innehåller flera av mina favoritjesusscener. Dels i början då han föds i stallet och de tre vise männen kommer värdigt skridande allt medan stjärnan strålar och musiken är passande mäktig, och dels när Judah blir dömd till galären och han inte får nåt vatten vid raststället som råkar vara intill timmermannen Josefs enkla boning. Jesus bjuder honom vatten och den stöddige romerske officeren vågar inte hindra honom. Haha, Go Jesus!
Jag blir alltid lite romantiskt religiös av sånt. Annars ger jag inte mycket för religion och kyrkan. Som jag skrivit tidigare; hur mycket elände har inte sitt ursprung i s.k. religion? Prästdj..ar.
Glad Påsk!
Till Next Time...
Eller också skiter man i vilket och bestämmer att Jesu liv inte behöver bevisas. Såg en gammal rulle med Steve Martin som cynisk bluffpredikant. I slutet klev JC in i handlingen och överraskade bedragaren genom att ordna ett verkligt mirakel. Älskar sånt.
Ben Hur (ni vet, mastodontfilmen med Charlton Heston den gamle vapengubben) innehåller flera av mina favoritjesusscener. Dels i början då han föds i stallet och de tre vise männen kommer värdigt skridande allt medan stjärnan strålar och musiken är passande mäktig, och dels när Judah blir dömd till galären och han inte får nåt vatten vid raststället som råkar vara intill timmermannen Josefs enkla boning. Jesus bjuder honom vatten och den stöddige romerske officeren vågar inte hindra honom. Haha, Go Jesus!
Jag blir alltid lite romantiskt religiös av sånt. Annars ger jag inte mycket för religion och kyrkan. Som jag skrivit tidigare; hur mycket elände har inte sitt ursprung i s.k. religion? Prästdj..ar.
Glad Påsk!
Till Next Time...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
