Trotsade det något blåsiga vädret (säkert vulkanens fel), utrustade mig med en stadig spade och gick att avtäcka odlingen. Jo, ni läste rätt. Jag, trädgårdsmästarnas anti-krist, har en odling. Nå, inte en regelrätt odling precis, utan mer en sorglig plätt under bastufönstret med gammalt ogräs som luktar kattpiss. Men under den gamla förnan spirar livet. Livet i form av tulpaner.
Det är nu andra året som lökarna bor hos mig. Under vintern har de skyddats av en skiva frigolit och snö och nu idag lyftes alltså detta undan. Och skåda miraklet! Små rödgröna toppar tittar redan upp. Det är så man kan gråta av lycka. "Life finds a way" som kaos-teoretiker Dr Ian Malcolm (Jeff Goldblums karaktär i Jurassic Park) sa.
Lycka kan också vara en Jonas Gardell-kväll på Kulturens hus. Trafikplats Glädjen som årets upplaga heter var en klart sevärd historia med alltigenom briljante "HBTQIL-personen" i god form. Komik och tragik i en skön blandning. Gardells kroppspråk är ju bara det värt entrébiljetten, precis som Mark Levengoods var, och jag slås av det fantastiska i att två så begåvade människor lyckats finna varandra. Life finds a way.
Men det roligaste var nästan att Gardells försäkran i tidningen om att första raden INTE skulle bli någon förnedringsrad denna gång så totalt sprack. Det skojades och häcklades lika hejdlöst som vanligt på det kärleksfullt intelligent icke-plumpa sätt som bara Gardell kan.
Ett musikaliskt inslag kopplat till Gardells ungdom var If I Can Dream med Elvis Presley. Den kommer, som ni förstår, här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar