Älskade Tosse

Måste nog börja ha med mig ett litet block var jag går så jag kan notera allt vist och dumt man hör hela dagarna. Varje gång tänker/säger jag: "detta måste bloggas om" och två microsekunder senare är det totalborta ur RAM-minnet.

Nå, jag har lyckats komma ihåg vad Bengt Frithiofsson sa igår i Halv åtta hos mig: "Man måste skämma bort sig så länge man har sig". Stämmer mycket bra in på min lätt sybaritiska livssyn. Programmet är ju som ni vet ett obligatorium och denna vecka var det alltså kändistema. Inte så lyckat, har sett roligare, men igår var alla utom unge renlevnadsrapparen Adam Tensta lite bladiga, Bengan har ju en ansenlig vinkällare. Det var lite småkul. Får något motvilligt erkänna att jag nog har en neanderthalare inom mig som uppskattar sånt och skrattar så jag kiknar åt tramsprogram som Wipe Out. Får däremot otäcka utslag av sånt som tituleras "Humorprogram" eller "svenska humoreliten", eller "De kallar oss humorister". Usch!

Läste i kära kollegans blogg om sångtexter som hon kommer ihåg. För min del är det nog mer filmcitat som fastnar och signaturmelodier. Är rätt ruggig på signaturmelodier mellan ca. 1965 och 1995. Ja alla har vi våra små underliga böjelser.

På tal om underligt, drömde nåt helt vansinnigt i natt. Jag åkte tåg och kom i samspråk med en rätt pompös herre som tyckte sig veta det mesta om allt. Det underliga var att han hade tre näsborrar som jag kunde se, och när jag frågade honom så showade han till det lite och öppnade en fjärde mindre näsborre strax över de andra. Uäääh!

Nedan kommer ett avsnitt ur en av mina absoluta favvofilmer, den helt sagolikt roliga Pensionat paradiset med den totalunderbare Thor Modéen. (Harry Schein, RIP, hade inte en susning i detta fall)