Slås av hur obildade somliga är. Med "somliga" avses yngre glassare i tv som gärna vill framstå som briljanta och mångkunniga. Förvisso är dessa egotrippade fenomen extremt drivna och duktiga på att höras och synas, och är verbala så IN i... ja ni vet var. "Tänk va skicklia di ä"! (fru Storch,Sällskapsresan*)
*upplysning för den något obildade
Lätt chockad konstaterar jag att smarte intellektuelle megaegot Alex Schulman inte känner till The Sweet. I utmärkt roliga programmet Vad hände med... placerade sig The Sweet överst på Jonas Gardells lista. Herre Gud! Här levde man i villfarelsen att alla kände till introt till Ballroom Blitz: "Are you ready Steve? Aha. Andy? Yeah. Mick? Okey. Well alright fellows, well let's GOOO". När man ska iväg nånstans säger man ju are you ready Steve. Väl?? Nej okej då, jag är ju gammal och detta utspelade sig på äldre stenåldern, okej då.
Jag och min gamla vän och vapendragare C var stora Sweet-fans på det glamrockande 70-talet. Båda var kära i Brian Connoly (sedermera ihjälknarkad) för sångaren var ju alltid sötast. Tvåa kom Steve Priest. Sen kom ingenting - ingenting och sen möjligen Andy Scott. Mick Tucker var utstött och bespottad, för trummisar var alltid fulast. Han vek förresten ut sig i tidningen Poster när det begav sig, med själva "trumpinnen" i närbild och allt, visade de i kvällens tv-program. Ja jisses.
I ännu yngre år fick jag nöja mig med trummisarna för storasyrran hade monopol på sångaren. Därför roffade hon t ex åt sig Davy Jones och jag fick dras med Mickey Dolens i The Monkeys. Men det gjorde inte så mycket. Var glad för att jag fick vara med överhuvudtaget. När vi lekte tjuv och polis fick jag bara vara med om jag låg och var död, men det var roligt att få vara med. Ropade ibland att jag var död för säkerhets skull så de inte skulle glömma bort mig och börja leka nåt annat.
Såja! Nu vet kanske några fler vilka The Sweet var.
tisdag 27 september 2011
måndag 26 september 2011
Återvinning
Har märkt att mycket här i världen kommer tillbaka. Kanske är det så att ALLT kommer tillbaka. Goda gärningar - mindre sympatiska handlingar. Om inte i det här jordelivet så i nästa om man nu är lagd åt det reinkarnationella tänkandet, trots att mycket verkar vara hopplöst förlorat/gudskelov avklarat för evigt.
På ett mer prosaiskt plan kan vi i veckan notera smörets come-back, åtminstone stod det på Coop några kartonger vars innehåll snabbt krympte (för "krömp" heter det ju inte) i takt med att förbipasserande kunder, jag inkluderad, norpade åt sig smörpaket.
Modet går ju som bekant i cykler också; otvättade jeans, rejäla shapingtrosor à la 40-talsHollywood, stora brillor, små brillor osv osv. Vem hade vidare väl kunnat tro på plastmattans renässans? Såå hotta och svindyra. Trendisarna har ju hotat med furuns återkomst också och det kommer garanterat, nu när alla vitmålat för dyra pengar. Snart går man väl och krullpermanentar sig också.
Nåt annat som envisas att komma tillbaka är höstens regn. Sällan har väl vår landsände hemsökts av ett blötare septemberväder? i morgon lär det vara dags igen. Regnvädret sätter sig lätt på insidan också, i själen.
Har tidigare resonerat om möjligheten att våra själar ingår i nätverk som återkommer i parallella världar eller olika liv. De vi känner oss besläktade och/eller bekanta med är del av vårt nätverk. Kanske inte.
Räven har kommit tillbaka. Ja ja, det kan vara en annan än i fjol, men potäjtos - potatos. Den kom, sågs och skällde gällt och hostande på rävars vis. Ville väl ha "en köörv" som kommandoran från fattigstugan sa. Hon hade nog ingen vidare karma att hänga i julgranen för kommande liv.
På ett mer prosaiskt plan kan vi i veckan notera smörets come-back, åtminstone stod det på Coop några kartonger vars innehåll snabbt krympte (för "krömp" heter det ju inte) i takt med att förbipasserande kunder, jag inkluderad, norpade åt sig smörpaket.
Modet går ju som bekant i cykler också; otvättade jeans, rejäla shapingtrosor à la 40-talsHollywood, stora brillor, små brillor osv osv. Vem hade vidare väl kunnat tro på plastmattans renässans? Såå hotta och svindyra. Trendisarna har ju hotat med furuns återkomst också och det kommer garanterat, nu när alla vitmålat för dyra pengar. Snart går man väl och krullpermanentar sig också.
Nåt annat som envisas att komma tillbaka är höstens regn. Sällan har väl vår landsände hemsökts av ett blötare septemberväder? i morgon lär det vara dags igen. Regnvädret sätter sig lätt på insidan också, i själen.
Har tidigare resonerat om möjligheten att våra själar ingår i nätverk som återkommer i parallella världar eller olika liv. De vi känner oss besläktade och/eller bekanta med är del av vårt nätverk. Kanske inte.
Räven har kommit tillbaka. Ja ja, det kan vara en annan än i fjol, men potäjtos - potatos. Den kom, sågs och skällde gällt och hostande på rävars vis. Ville väl ha "en köörv" som kommandoran från fattigstugan sa. Hon hade nog ingen vidare karma att hänga i julgranen för kommande liv.
fredag 23 september 2011
Här ligger ett smörberg begravt i mossen, eller: Vem tog smöret
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
(W.H. Auden)
Nja, vi behöver kanske inte släcka varenda stjärna och montera ner solen, men visst är det sorgligt att korna plötsligt producerar mindre och att detta, plus LCHF-dietens utbredning, förorsakat att smöret tagit slut? För det beror ju på det. ELLER???
Hur kan detta akuta problem uppstå uppenbarligen totalt oväntat? Och att äta-fett-trenden skulle vara boven i dramat; men kom igen!? Jag finner detta, om uttrycket ursäktas, aningen svårsmält.
I alla affärer gapar smörhyllorna tomma samtidigt som det i Europa varje år produceras 500 000 ton EU-smör som ingen vill ha. Märkligt. Har någon snott vårt smör för att vi ska käka upp EU:s växande fettberg? Vem har tagit smöret?? Är det Anders Borg? Sitter han på smöret med sin hästsvans och skrattar ett illistigt skratt? Har han smörat för EU:s ministerråd och sålt smöret till Kina och tappat pengarna för att få oss att köpa smör från berget? Vem vet.
Eller är det bröd-, potatis-, pasta- och risproducenternas centralorganisation som vill få oss att käka mer kolhydrater? Kanske en ondskefull superskurk? Kossornas fackförening? Margarinets vänner?
Ko-nstigt är det i alla fall.
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
(W.H. Auden)
Nja, vi behöver kanske inte släcka varenda stjärna och montera ner solen, men visst är det sorgligt att korna plötsligt producerar mindre och att detta, plus LCHF-dietens utbredning, förorsakat att smöret tagit slut? För det beror ju på det. ELLER???
Hur kan detta akuta problem uppstå uppenbarligen totalt oväntat? Och att äta-fett-trenden skulle vara boven i dramat; men kom igen!? Jag finner detta, om uttrycket ursäktas, aningen svårsmält.
I alla affärer gapar smörhyllorna tomma samtidigt som det i Europa varje år produceras 500 000 ton EU-smör som ingen vill ha. Märkligt. Har någon snott vårt smör för att vi ska käka upp EU:s växande fettberg? Vem har tagit smöret?? Är det Anders Borg? Sitter han på smöret med sin hästsvans och skrattar ett illistigt skratt? Har han smörat för EU:s ministerråd och sålt smöret till Kina och tappat pengarna för att få oss att köpa smör från berget? Vem vet.
Eller är det bröd-, potatis-, pasta- och risproducenternas centralorganisation som vill få oss att käka mer kolhydrater? Kanske en ondskefull superskurk? Kossornas fackförening? Margarinets vänner?
Ko-nstigt är det i alla fall.
söndag 18 september 2011
Strömmar och drömmar
Älven har saktat ner något idag; strömmen är inte fullt lika strid. Ändå susade en and förbi i 20 knop nyss, persade förmodligen. Tyckte den nog var roligt.
Gamle Herakleitos tog sig en liten funderare en gång och myntade de bevingade orden att man aldrig kan bada i samma flod två gånger. Det strömmande vattnet byts ut och är ständigt på väg nån annanstans precis som tiden som strömmar förbi. Ögonblick följer ögonblick och bildar sekunder, minuter, årtusenden. Allt är föränderligt och förgängligt. Dystert? Tja, det är ju höst.
Vi är inte samma människor jämt heller. Förutom att vi successivt byts ut på cellnivå och rent fysiskt är utbytta helt och hållet med (o)jämna mellanrum så är vi dessutom olika individer vid olika tillfällen. Kameleonter. Skådespelare i dramat. Och det är väl tur?! Tänk om man gick omkring och var oförändrad och exakt likadan jämt, fy vad trist. Ibland har man huvudrollen och ibland agerar man statist eller rekvisita; i komedier och tragedier. Det är ju i samspel med andra föränderliga individer som vi antar olika skepnader, allt är interaktivt. Undermedvetet oftast förstås?
När vi drömmer står vi som bekant i kontakt med vårt undermedvetna. Som biskop Claes-Bertil Ytterberg uttrycker det: "Om natten stiger vi på ett tåg till det okända". Det kan väl hända, fast den som är medveten om sina drömmar kan nog rätt snabbt känna igen såväl tåg som konduktör och koda av meddelandena. Mental storstädning kan man kalla det; bearbetning, sortering, belysning. Alla våra jag uppenbarar sig och berättar viktiga saker om oss för oss själva.
Än så länge har ingen kommit på hur man projicerar våra drömmar på en duk eller in i en dator och det är man tacksam för! Vill inte drömma på Youtube. Drömmarna förändras också konstant i takt med de konstanta svängningarna våra liv.
Dante, den muntre spelevinken, tyckte vi borde ta oss i akt och finna den rätta vägen genom helvetestratten i hans Commedia. Vet inte det jag, vi ska nog passa på att ha kul och leva medans tid är. Livet är vackert just för att det är förgängligt.
Gamle Herakleitos tog sig en liten funderare en gång och myntade de bevingade orden att man aldrig kan bada i samma flod två gånger. Det strömmande vattnet byts ut och är ständigt på väg nån annanstans precis som tiden som strömmar förbi. Ögonblick följer ögonblick och bildar sekunder, minuter, årtusenden. Allt är föränderligt och förgängligt. Dystert? Tja, det är ju höst.
Vi är inte samma människor jämt heller. Förutom att vi successivt byts ut på cellnivå och rent fysiskt är utbytta helt och hållet med (o)jämna mellanrum så är vi dessutom olika individer vid olika tillfällen. Kameleonter. Skådespelare i dramat. Och det är väl tur?! Tänk om man gick omkring och var oförändrad och exakt likadan jämt, fy vad trist. Ibland har man huvudrollen och ibland agerar man statist eller rekvisita; i komedier och tragedier. Det är ju i samspel med andra föränderliga individer som vi antar olika skepnader, allt är interaktivt. Undermedvetet oftast förstås?
När vi drömmer står vi som bekant i kontakt med vårt undermedvetna. Som biskop Claes-Bertil Ytterberg uttrycker det: "Om natten stiger vi på ett tåg till det okända". Det kan väl hända, fast den som är medveten om sina drömmar kan nog rätt snabbt känna igen såväl tåg som konduktör och koda av meddelandena. Mental storstädning kan man kalla det; bearbetning, sortering, belysning. Alla våra jag uppenbarar sig och berättar viktiga saker om oss för oss själva.
Än så länge har ingen kommit på hur man projicerar våra drömmar på en duk eller in i en dator och det är man tacksam för! Vill inte drömma på Youtube. Drömmarna förändras också konstant i takt med de konstanta svängningarna våra liv.
Dante, den muntre spelevinken, tyckte vi borde ta oss i akt och finna den rätta vägen genom helvetestratten i hans Commedia. Vet inte det jag, vi ska nog passa på att ha kul och leva medans tid är. Livet är vackert just för att det är förgängligt.
lördag 10 september 2011
Jägarna 2
Vill inte verka snobbig, och det är som att svära i körkan, men Peter Stormare är inte bra i Jägarna 2. Ber om ursäkt, han är säkert en förträfflig person, men han spelar över i vanlig ordning. Lite mindre kanske den här gången eftersom rollen är något åt det mer realistiska hållet, han byter exempelvis inte ut ögonen på Tom Cruise, men ändå. Och hans väsande drives me nuts!
Varje gång det i en amerikansk rulle förekommer en extremt utflippad galning till vetenskapsman eller livsfarligt tokig mekaniker som med rullande ögon viftar med en skiftnyckel i nån underjordisk håla, gärna svensk, tysk eller rysk; vem spelar rollen om inte Peter Stormare. Han har hamnat i det facket.
Frågan är: får han rollerna för att han spelar över så bra (?) eller har han på grund av dessa roller svårt att gå ur karaktär när han ska spela mer normal? Vad kom först; galningen eller Stormare?
Rolf Lassgård var bättre. Rätt bra faktiskt. Men den unga killen som spelade sonen Peter var bäst. Bra gråtare, släkt med Helena Bergström? Men snälla Kjell Sundvall, den här Juha Valjakkala-look-aliken, vad tänkte du där? Parodi? Nu var ju filmen kliniskt ren från humor, så han kanske får stå för det oavsiktligt komiska.
Jägarna 2 var ok, inte mer. Ja ja, jag är väl en snobb då.
Varje gång det i en amerikansk rulle förekommer en extremt utflippad galning till vetenskapsman eller livsfarligt tokig mekaniker som med rullande ögon viftar med en skiftnyckel i nån underjordisk håla, gärna svensk, tysk eller rysk; vem spelar rollen om inte Peter Stormare. Han har hamnat i det facket.
Frågan är: får han rollerna för att han spelar över så bra (?) eller har han på grund av dessa roller svårt att gå ur karaktär när han ska spela mer normal? Vad kom först; galningen eller Stormare?
Rolf Lassgård var bättre. Rätt bra faktiskt. Men den unga killen som spelade sonen Peter var bäst. Bra gråtare, släkt med Helena Bergström? Men snälla Kjell Sundvall, den här Juha Valjakkala-look-aliken, vad tänkte du där? Parodi? Nu var ju filmen kliniskt ren från humor, så han kanske får stå för det oavsiktligt komiska.
Jägarna 2 var ok, inte mer. Ja ja, jag är väl en snobb då.
fredag 2 september 2011
Surfisk och Jesus
Carl Th Mörner skrev i en uppsats 1895 om det i nordliga Sverige säregna bruket att konservera fisk: "För all slags surfisk utmärkande är emellertid dels dess lindriga saltning, dels den färdiga varans intensiva lukt, som kommer den därmed icke förtrogne att ofrivilligt rygga tillbaka."
I går stod surfisk på menyn och det ryggades lite till kvinns. Eftersom surströmming aldrig förekommit i vare sig mitt föräldrahem eller i mina föräldrars föräldrahem är denna pikanta rätt en främmande fisk i min matkultur. Därför krävs viss tillvänjning vilket jag ägnat mig åt lite sporadiskt under årens lopp.
Har gått från att inte kunna vistas i samma lokal till att uthärda stan...doften, och igår slank det ner en halv filé på mjukt tunnbröd. Uppblandad med smör, potatis, rödlök, crème fraiche, tomat och västerbottensost. Gott? Nja... jag är ledsen surströmmingsakademien, gott är det inte. Smaken i munnen dagen efter är inte heller god.
Är dessutom lite misstänksam mot föda där inte ens sjukdomsalstrande mikrober överlever. Stafylokocker, listeria och andra står sig slätt så risken för matförgiftning är minimal, vilket ju är positivt antar jag. Däremot får entusiasten stå ut med lite PCB och dioxin.
Syrad mat är ju annars som bekant ett mycket gammalt och globalt sätt att bereda mat på. Redan 5000 fKr höll man på och joxade. Kanske Jesus Kristus själv gjorde sig en tilla vid den sista måltiden? Han delade ju också ut några fiskar från Genesarets sjö till det hungrande folket; var den rent av jäst? Kanske var det därför den räckte så långt. "Tack, det är bra" sa det hungrande folket och ryggade tillbaka.
I går stod surfisk på menyn och det ryggades lite till kvinns. Eftersom surströmming aldrig förekommit i vare sig mitt föräldrahem eller i mina föräldrars föräldrahem är denna pikanta rätt en främmande fisk i min matkultur. Därför krävs viss tillvänjning vilket jag ägnat mig åt lite sporadiskt under årens lopp.
Har gått från att inte kunna vistas i samma lokal till att uthärda stan...doften, och igår slank det ner en halv filé på mjukt tunnbröd. Uppblandad med smör, potatis, rödlök, crème fraiche, tomat och västerbottensost. Gott? Nja... jag är ledsen surströmmingsakademien, gott är det inte. Smaken i munnen dagen efter är inte heller god.
Är dessutom lite misstänksam mot föda där inte ens sjukdomsalstrande mikrober överlever. Stafylokocker, listeria och andra står sig slätt så risken för matförgiftning är minimal, vilket ju är positivt antar jag. Däremot får entusiasten stå ut med lite PCB och dioxin.
Syrad mat är ju annars som bekant ett mycket gammalt och globalt sätt att bereda mat på. Redan 5000 fKr höll man på och joxade. Kanske Jesus Kristus själv gjorde sig en tilla vid den sista måltiden? Han delade ju också ut några fiskar från Genesarets sjö till det hungrande folket; var den rent av jäst? Kanske var det därför den räckte så långt. "Tack, det är bra" sa det hungrande folket och ryggade tillbaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
