Burt Bacharach; Master of Music

Fisksoppa, dä ä gött dä. Särskilt om man blir bortbjuden och får sätta sig till dukat bord. Kombinerat med "skipperbröd", ett glas vitt och med goda dessertostar därtill är lyckan total. Detta hände sig i Hampis en djupfryst vinterhelgdagskväll anno 2010. När middagen var avnjuten vidtog Spelet; spelet Master of Music.

Det låter inte så svårt? Kan snabbt vederlägga sådana antaganden! Detta var ett spel för extremt initierade musikrecensenter, och knappast för amatör-Messerschmitts. Inledningsfrågorna var lite enkla och vi vaggades in i en förrädiskt lugn (David Bowie och Bing Crosby), men snart nog skulle detta ändras. Det var Rap, R&B, Hip-Hop och f-n vet. Nå, vi lyckades ta oss i mål och endast min blygsamhet förbjuder mig att avslöja vinnarens identitet.

På tal om musik vill jag dela med mig av en låt av en av mina favoritkompositörer, (just nu kanske något underskattad och bortglömd?): Burt Bacharach. Slut ögonen och njut av Dionne Warwick och Don't make me over från det eminenta året 1962.

Till Next Time...

">

Prisa Gud; här kommer Fredrik Lindström!!!

Jan Sparring hade rätt; "Prövningar vi möta få och vi ofta ej förstå..." igår var en prövningarnas dag men nu har det löst sig! Åtminstone beträffande de där olycksaliga biljetterna. Min käre man såg en annons i tidningen om en extra föreställning så jag skyndade att boka åtta nya biljetter. De var på rad 7 parkett och bredvid varandra, så det blev ju mycket bättre! Lita på att jag kommer att hämta ut dem i tid den här gången! Jag vill tacka: högre makter, min man, Fredrik Lindström, Kulturens hus, mina tålmodiga arbetskamrater och the members of the Oscar Academy.

Snart drar det ihop sig till Oscarsgalan igen, närmare bestämt den sjunde mars. Nomineringarna är inte publicerade än men de blir dubbelt så många som tidigare för bästa film. På tisdag kommer nomineringarna att bli offentliga, dvs. samma dag som jag ska hämta ut biljetterna till Fredrik Lindström. Så allt hänger ihop i ett sorts kosmiskt magiskt nätverk!

Just keep swimming...

Det finns en barnbok som heter Lilla O och klåfingerdagen. Den beskriver en dag då allt går mer eller mindre snett och lilla O ställer till det för sig själv och andra. Idag var jag lilla O. Eller kanske en korsning mellan lilla O och Dori i Finding Nemo; O'Dori. Mitt short term memory har stämplat ut och gått på semester, ja hela hjärnan verkar det som faktiskt.

Blandar om namn och slarvar bort grejer, beställer fel film och är allmänt ofokuserad. Och det är inte det värsta. Idag såg jag till att mina kära arbetskamrater missar en efterlängtad föreläsning för att jag inte hämtat ut biljetterna. Slarvade med att läsa informationen på Ticnets hemsida och katastrofen var ett faktum.

Vilken tur att jag har så snälla och storsinta jobbarkompisar! "Även solen har fläckar" osv. och ingen nappade på erbjudandet att skjuta mig. Får försöka kompensera dem och kräla i stoftet klädd i säck och aska. Kanske baka en "humble paj"?

Nej, nu ska här bli andra bullar (för att spinna vidare på baktemat). Fr o m måndag kommer jag att vara skärpt som kniven jag skar mig i fingret med allra minst. Ska boka en annan föreläsning, läsa det finstilta och hämta ut biljetterna pronto.


Förlåt kamrater!

Till Next Time...

Gullspira, where are you?

Så var snöstormen över oss. Det virvlade och yrde, drev och packade. Nya formationer uppstod, förändrades och försvann (precis som Romarriket!). Det ven runt knutarna och smällde i väggar och golv. Likt Frostmofjällets barn stretade vi med frostnupna näsor och spräckta tånaglar mot det flimrande ljusen bak rimfrostigt fönster som skymtade i fjärran och skvallrade om stugvärmen som....Men vänta nu, så var det ju inte alls! Blev lite carried away som det brukar heta.

Nej, "rövarvädret" (sa den gode Lennart Eriksson) undveks i möjligaste mån eftersom jag är Mrs New Stuguinsitt, dvs regerande världsmästare i stugsittning. Endast nya läderstövlar kunde få ut mig en kortare stund. Dessa inköptes på Enter, Eurosko. Inte alls passande för snöblask och driv-is, men mycket jobb-mässiga.

På Parelle inköptes ny dag- och nattkräm. Ansiktet törstar. Sen är det nåt konstigt med den övriga kroppen. Känner inte igen den ibland. De där vertikala skrynklorna, vad är det? Och sladder, gropar och bucklor. Har någon främmande organism tagit min kropp i besittning? Är jag med i tv-serien V??

TNT

Sigge, Mästarnas mästare och SAAB

Apropå föregående inlägg, glömde ju i hastigheten radionostalgins okrönte kung, giganternas gigant, alla barndomens helgmorgnar nedkokade reducerade till 100-procentig koncentrerad essens; Sigge Fürst! Kan när som helst regrediera till fem-sexåring när jag för mitt inre öra hör den kvillrande klarinetten inleda och Sigge klämmiga i med "Go'morron go'morron hör fåglar sjunga glatt..." Själva Frukostklubben minns jag inte mycket av, men Sigge Fürsts röst glömmer jag aldrig. Förmodligen har den retat gallfeber på mången trulig tonåring som hellre ville sova och drog kudden över öronen för att stänga ute skrålet från transistorradion. Men nu är allt förlåtet och vem vet, han kanske kör frukostklubben med gänget ovan där?

Om ni missat Mästarnas mästare 20.00 i TV 1 (eller heter det kanal 1?), se det på nätet eller reprisen som kommer endera dan. Inte bara tävling utan mycket intressant snack och, faktiskt, nostalgi. Och INGEN reklam! Hur skönt är det?! Betala licensen era snigel-ögon!

Så är det äntligen klart. SAAB överlever. Jag trodde inte att jag brydde mig om bilmärken och så, men tydligen är SAAB extremt mycket nostalgi det också. Ett Sverige utan SAAB??? Otänkbart! Den har ju alltid funnits ungefär som andra typiskt svenska företeelser som t ex Vaktparaden, Jokkmokks marknad och Kalle på julafton.

Härmed ska jag sluta blicka bakåt och istället spana framåt. Morgondagen ligger framför oss oskriven och ofödd, med tusen möjligheter. Så följ en av mina hjältars goda råd under rubriken "På rosa klick".

Nostalga - it's a killer

Minns en lördagsmorgon, en av många i en svunnen oskuldsfull tid, då lilla Lena låg kvar i sängen i lill-kammar'n och kände en doft av kaffe komma inslingrande under dörren och hörde radion ute i köket. En omisskännlig signatur: Ring så spelar vi. Jag säger bara: Hasse Tellemar. I 20 år ledde han programmet, från september 1969 till nyårsafton 1988, och är en del av min barn- och ungdom. Signaturmelodin är nostalgi på hög nivå.

En annan trudelutt som sätter fart på nostalgin är Ju mer vi är tillsammans spelad på spikpiano; m a o Melodikrysset en musikalisk lek med Peter Granberg och Bengt Haslum. Löste alltid detta under många är och det blev en slags trevlig ritual att, lite senare i livet, ringa morsan för att kolla varandras svar. Numera har jag tappat bort programmet lite, det har blivit för modernt, för lätt och charmen har krympt. Dock löste jag det på nätet i lördags!

Fler nostalgi-triggers: solfilmen i TV, Hylands hörna-melodin (fast jag tyckte Hyland var dryg) , High Chaparal: Buck och Blue; love you!, På minuten, Tekniskt magasin (kugghjul - fascinerande), Hallå bilist, Det ska vi fira, Tio i topp, Helgonet osv osv

Visst var radio och tv mysigare förr? Nä, förmodligen inte. Det är ju den förlorade tiden man saknar; nostagi är bitterljuvt.">

TNT

Trygga räkan

Rikare kan ingen vara än den som har en barnaskara. Den som t ex har tre vuxna barn, som var och en är en förträfflig människa med hjärtat på rätta stället, är verkligen stenrik, Krösus Sork, loaded. Med förundran betraktar man dessa mästerverk och frågar sig: hur gick det till? Ja, hur de blev avlade kan man väl räkna ut, mer korkad är man inte för någon jungfrufödsel var det knappast fråga om. Men visst måste ängeln Gabriel, jungfru Maria, J C eller herren/damen Gud själv ha haft något med saken att göra när resultatet blev så bra? Världens godaste semlor till er, älskade ungar! (Och det är ju självklart att om det finns en "högre" makt att denna/denne är av båda könen eller inget alls.)

Kvinnosynen inom kristenheten (eller vo hä hait) är motbjudande. Patriarkatets systematiska förtryck av oss kvinnor är helt makalöst vidrigt, och det är skrämmande att prästdj...arna fortfarande ska tillåtas driva denna människofientliga linje år 2010. Det viner ruttna tomater!

Som en liten protest brukar jag, när jag råkar befinna mig i Guds hus och det ska läsas Fader vår, istället mumla: Fader och moder vår som ... Och jag vet att Gud ler gillande i den dimension vi kallar himlen.

I kyrkan sjungs under stundom (av en ofta tvehågsen och generad liten församling)den kända psalmen Tryggare kan ingen vara (ni märker kanske hur undertecknad anstränger sig för att knyta ihop lite elegant nu?) Och på tal om räkor; vårt lurviga "barnbarn" Zorro-katt har fått lite av den varan ikväll. Det är ju trots allt lördag.

TNT

Personligt revir

Tänkte på det, den här lilla zonen som vi har runt omkring oss, en osynlig distansbubbla som vi bär runt på, hur funkar det? Som bekant finns kulturella skillnader för hur nära man kan stå för att den andra inte ska känna sig trängd och illa berörd. Det finns förmodligen individuella skillnader också, inom samma kultur (vad nu det är).

Ett lagom avstånd här i Norrbotten ligger nog på, i runda slängar, 3-4 dm? Står man närmare ryggar norrbottningen bakåt, och går inte det kan man notera en lätt flackande blick. Detta gäller ju mig också, som den norrbottning jag är. Märker ni hur svårt det är att koncentrera sig på samtalet om någon står i princip tätt upptryck i nyllet på en? Märkligt.

Det beror förstås också på vem det är. Lite olika avståndsregler gäller ju för nära familjemedlemmar, goda vänner och liknande. Vissa filmstjärnehunkar kan möjligen få dispens?

Situationen är ju en annan avgörande faktor, ofta kräver den ett närmare avstånd vilket finns underförstått och är en tyst överenskommelse. T ex i kö på lunchrestaurangen, vid personalrummets diskmaskin, i kollektivtrafiken osv. Frågan är om det är okej att balettdansörer kör upp sin bara rumpa någon dm från ansiktet på praktikanter?

Det hände sig vid den tiden (slutet på -70 början på -80) att en av mina kära kollegor praktiserade på en syateljé i hufvudstaden. Här trängdes alster av vitt skilda slag på ställningar och galgar. Bl a Abbas australien-outfit med katter på ståtade i ett hörn. Där fanns också en låg sittmöbel -typ soffa- där vår hjältinna slog sig ner i en paus. Döm om hennes förvåning när balettdansören dök upp och förvåningen blev väl än större då han, endast iförd suspensoar placerar ändalyten långt innanför revirgränsen. Döm själva.

Till Next Time...

Defenestrera inte TV:n än

Någon som vill bli av med en fingertopp? Då har jag ett hett tips: försök skära genom en stenhård brödskorpa, när endast en skalk återstår av brödet, med en ny rakbladsvass brödsåg. Undertecknad gjorde nyss det och höll på att bli en pekfingertopp fattigare. AJ!!! Jo-jo, så går det när kolhydrat-demonen sätter huggtänderna i en. Låt bli mackorna!

Några som förmodligen behöver kolhydrater mer än jag är handbollslandslaget. Nu väntar några förhoppningsvis spännande TV-kvällar med världens bästa Staffan Olssons killar in action. Hög mysfaktor på det!

Hög mysfaktor har också ett av mina favoritprogram Halv åtta hos mig. Gänget denna vecka är fantastiskt underhållande. Humrar i jacuzzin, modelejon med buttericks-glasögon, Helge Skoog i högform och jag vet inte allt. Underbart!

Rickard Olsson var också i hyfsad form i Vem vet mest ikväll. Fick lära mig ett nytt ord: defenestrera. Betyder: att kasta ut genom fönstret.

Det blir varsin semla till herrarna Staffan Olsson, Helge Skoog och Rickard Olsson idag.

Ruttna tomater till mörkret ute. Längtar efter sol, takdropp och fågelsång.

TNT

Tänk på renen

Sparsamhet är en dygd. Särskilt om man sparar på våra gemensamma resurser genom att återvinna, då vinner man extra mycket vilket framgår av själva namnet. Vissa uppsöker diverse välgörenhetsinrättningar och lämnar in fin-fina grejer, som folk springer omkull varandra för (om inte personalen lagt dem i en liten hög för sig, grejerna alltså inte kunderna), andra skänker gammalt bråte och/eller tveksamma klädesplagg. Det senare kan t ex vara ett par hoptrasslade stringtrosor; vad fint.

Man kan återvinna/återanvända annat också, helt privat liksom. Plastbehållare för flytande tvål, sura disktrasor som får sig ett uppkok, gamla tallkottar som kånkas ut och in till och från förrådet varje jul för att fungera som pynt, använda plastpåsar som man vänder ut-och in, sköljer och smackar upp på kaklet osv.

Vissa går så långt i sin återanvändningsiver att de sparar fönster/renlav i ett kvarts sekel, lägger i blöt och återanvänder i staken varje år. Adventsljusstaken vill säga. Föredömligt! Man kan ju visserligen ta en hälsosam skogspromenad på senhösten och plocka ny lav varje år, men då kanske någon stackars ren bara får bli halvmätt!

När jag nu ändå är inne på jul-temat igen, fastän många bara vill "vomera" åt fenomenet just denna tid av året, måste jag få ge mitt stöd till Pumlans vänner. Detta fenomenalt målande ord, detta ord som är en metafor i sig själv. "Vadårå, kula är väl lika bra?" stånkar någon Stockholmare. (Eller stockholmstattare som en del väljer att uttrycka det.) NEJ! En kula är massiv/fylld, en pumla är ihålig. Så norrbottningar, förenen eder! Pumlan in i SAOL!

Apropå våra kära huvudstadsbor; här kommer en pärla från förr: Lars Ekborg med Bunta ihop dem

Till Next Time...

">

Måste lära mig redigeringsfunktionen!

Ja, som ni ser innehåller nedanstående inlägg en hel hög irriterande fel som jag förgäves försökte redigera i efterhand (om ni inte ser dem tänker jag inte peka ut dem!) på grund av att jag inte lärt mig hantera bloggens funktioner än. Skyller på det.

Till Next Time..!

"Den som tvekar är chanslös" stod det idag som rubrik i en av vinterstudions bloggar. Vad som avsågs var nog slalomtävlingen i Maribor, kollade inte. Det fick mig att fundera; gäller detta generellt?

Går många möjligheter vår näsa förbi för att vi tvekar och velar i alldeles för stor utsträckning? Mja...jag inser att snabba beslut är viktiga och absolut nödvändiga många gånger, men ofta är vi kanske väl så snabba att skrida till verket? Kanske borde vi tveka lite oftare? Världen skulle kanske rent av bli bättre om fler tänkte efter före? J R R Tolkien lät Gandalf The Grey uttrycka en liknande tanke (se På rosa klick. Man kunde eventuellt ha tvekat lite till den 6:e augusti 1945 innan man öppnade luckorna och släppte ut Little Boy över Hiroshima?

Å andra sidan har snabba beslut räddad livhanken på många, exempelvis de beslut kapten Sullenberger fattade vid den mirakulösa nödlandningen på Hudsonfloden mitt i New York och lyckades, förutom att beräkna den exakta vinkeln mot vattnet för att behålla planet intakt vid kraschen, undvika såväl byggnader, broar och båtar. Samtliga 155 ombord överlevde och ingen på land/vattnet blev ens skadade. de enda som strök med var väl gässen som kom i vägen och orsakade hela händelsen när de sögs in i motorerna. R.I.P.

Så snabba resoluta beslut är bra. fast det är nödvändigt att tveka ibland. Eller..? Aftonbladet - Expressen - Aftonbladet - Expressen

Förtydligande

Ja, vän av ordning, det uppstod tyvärr ett syftningsfel. Det som gäller de flesta filmatiseringarna är att den fenomenala Lindgrenska humorn är som bortblåst, och inget annat.

Astrid for ever

Palt. Mald potatis och mjöl, i stort sett, formade till mer eller mindre runda paltar som kokas en stund i vatten. Voila! Med smältande smör, sylt och lite stekt fläsk samt iskall mjölk, kan det bli enklare? Och samtidigt sååå gott. Inte ett dugg GI- mässigt tyärr, men det får man tänka på i morgon. Nu åt jag bara två, ganska små paltar, och inte fyra fem stycken som Bosse i Bullerbyn.

På tal om Bullerbyn; vill härmed slutgiltigt slå fast att Lasse Hallström inte ska fingra på Astrid Lindgren, och inte på hennes verk heller. Hans Bullerby-filmer är sliskigare än rosa sockervadd och jag AVSKYR musiken. Den är emellertid inte det värsta. Kommer Olle från Göteborg, Lasse från Stockholmstrakten och övriga bullerbybarn från spridda delar av Sverige? Ursäkta mig då, men jag trodde de var smålänningar? Ja, ja säger du, men Emil snackade väl också Stockholmska? Förvisso, men han lade in småländska fonem här och där och det gjorde lilla Ida också. Att en grupp barn födda och uppvuxna på samma ställe pratar olika dialekter (eller regionalt färgade riksspråksvarianter) skapar en djup trovärdighetskris. Och det är ÄNDÅ INTE DET VÄRSTA!!!

Det värsta är att den fenomenala Lindgrenska humorn är som bortblåst. Den som läst bullerbyböckerna vet vad jag menar. De är så roliga så det går knappt att läsa högt. Det gäller förresten de flesta av filmatiseringarna, Saltkråkan och Madicken undantagna. Vi på Saltkråkan skrevs ju som en filmberättelse vilket kan förklara att den är så vansinnigt bra på film. Och då menar jag de första filmerna. Filmerna om Madicken är också otroligt bra.

Astrid Lindgren är för övrigt bäst när hon är rolig. Karlsson på taket smyger igen är ett formidabelt mästerverk, med busetjyvarna Fille och Rulle, husbockens fästman Sago-Julle och mumien Morsan. Hysteriskt rolig! Läs den högt den som kan utan att skratta ihjäl dig!

Filura, figurera och tirritera det ni kan till next time!

Att sitta på café någon gång ibland är rysligt trevligt, i synnerhet med en gammal god vän och vapendragare som ödet förde i ens väg för drygt 43 år sen.

1967 (har inte kontrollräknat, matte är otäckt)traskade jag för första gången in på skolgården, förd vid handen av min näst äldsta syster. Jag var fem år, hade på mig en lila kappa och utanför skolhuset i gult tegel befann sig redan en stor grupp barn i olika valörer. Plötsligt hördes en ringsignal och den stimmande hopen ordnades som genom trolleri i rader. Jag hamnade någonstans i mitten av en rad och bakom mig stod en flicka med mörkt hår.
- Det ska vara en armlängd mellan, påpekade den mörkhåriga hjälpsamt. Gotya!(tänkte jag inte, för jag var inte så hemma på det engelska språket ännu, men andemeningen var densamma.)Tack vare den påpassliga upplysningen kände jag mig genast lite initierad och hade nog på känn att hon som stod bakom med handen på min axel (för att kontrollera avståndet) hade kompispotential.

Föga visste jag då hur rätt jag hade. Att vi, 43 år senare, skulle sitta på Opalen och dricka te och fortfarande vara de goaste vänner som Raskens Ida skulle ha sagt.

Luktar det semlor? Nog för att vi försöker bli nyttiga och hälsosamma efter julens mat- och chokladorgier men jag tror vi tar och delar ut semlor till fenomenet goda vänner. Ja det gör vi.

Jag borde ju kasta tomater också, men jag känner mig så nöjd o gla' så för att citera drängen Alfred: "Det tror jag vi tar och skiter i". I stället vill jag ge er chansen att träna lite finsk discodans. Fick filmen inför en 50-årsfest i somras, och jag tycker alla borde lära sig dessa sköna moves. Yx kax på er till next time!

">

Livet und Ben Hur

På morgonen 05.45 när klockan upphäver sitt läte (och låter meddela vilken dag det är på tyska), och det är schweinkallt och becksvartz ute, är det inte alltid självklart att man skuttar med ett skratt ur sin säng. Det händer inte alls så ofta faktiskt. Man trevar sig ut mot toan och lyset snärtar till i ögonen så det värker i gula fläcken eller var det nu är. Huttrande stiger man ur duschen och ångrar att man inte duschade föregående kväll. Sen börjar man rota bland sminket, får på sig ansiktet någorlunda och fixar håret så gott det går. Nu är man nästan vaken och äter en stärkande frukost; lågt GI förstås. Och se ut i vintern och iväg till jobbet för att stämpla in i god tid så man inte missar någon liten flex-minut.

Detta upprepas dag efter dag och det är...HÄRLIGT! Allt detta tyder ju på att jag lever, har hörseln och synen i behåll, kan klara mig någorlunda själv, har tillgång till rinnande rent vatten och har råd att köpa sånt flärdfullt som foundation och mascara. Jag får äta mig mätt, jag har ett hem, familj och ett arbete (som oftast är roligt) och som ger en lön som går att leva på. Så björnen Baloo hade rätt. Och klockan kan man faktiskt ställa in på svenska, fast jag småler lite inom mig när jag ser t ex "Don" som i Donnerstag, så jag tror det får vara som det är.

På rosa klick idag finns ett av mina favoritcitat från filmens underbara värld. Den som levererade repliken var den av makt fördärvade Messala, fantastiskt spelad av Steven Boyd, och filmen är givetvis mastodonten Ben Hur från 1959 (11 oscars).

Ros och ris eller vad?

I många sammanhang roar vi oss med att tala om vad som är bra och vad som är dåligt och sätter olika etiketter, t ex ris och ros, kanon och kalkon, flipp och flopp, hiss och diss etc. Vår strävan på den här bloggen är att vara lite kreativa och nyskapande, varför följande etiketter kommer att begagnas: Semlor och Ruttna tomater.

Idag går Semlorna till: dansbandet Zekes. Måhända en aning otippat, men icke förty. Anledningen kan förvisso vara bloggarens stigande ålder och en tendens att gå i barndom (många lurviga har svängts till Janders, Brändöpojkarna m fl på t ex Edeborg, Harads i ungdomens dar), men känns det inte i luften att den tidigare så bespottade dansbandsgenren är på väg mot en renässans? Dansbandskampen har nog mer än en danssko med i det spelet. Undertecknad var minst sagt scheptisk (lite kraftigare variant av skeptisk) men råkade titta på programmet. Överlägset gulligast och bäst var pojkarna i Zekes.

Dagens ruttna tomater kastas på: Bodens kommuns ekonomer och övriga i styrande ställning som förefaller räkna med gluteus maximus (se bilden uppe till höger).I stället för att sätta sig ner och se över vart pengarna tar vägen och omfördela dessa tar man genast fram bilan och hugger hej vilt bland personal på skolgolven. Skämmes!!!

Till Next Time...">

...och här kommer BILDEN!

Tillägg!

Ja han heter givetvis Henrik Fexeus.

Ögonen avslöjar dig...

Vet ni att man (de allra flesta högerhänta) tittar snett uppåt vänster när man tänker på ett bildminne (t ex hur ens första lägenhet såg ut)? Och om man ska föreställa sig en bild tittar man snett uppåt höger (t ex hur jag skulle vilja inreda min nuvarande bostad). Det är förstås tvärtom om man är vänsterhänt. Häftigt va? Och ska man komma ihåg en låt tittar man rakt åt vänster, medan man tittar rakt åt höger om man försöker konstruera ett ljud.

Om man ser någon sitta och titta snett neråt höger kan man anta att personen tänker på nåt fysiskt/känslomässigt minne. Snett neråt vänster = personen resonerar om något neutralt/har en intern dialog om något neutralt.

Nu är det ju inte jag som kommit på det här om någon till äventyrs skulle tro det, utan jag har läst om det i Henrik "Hjärnstorm". Och nu försöker jag lägga in en bild men något har hakat upp sig.

Bara att börja observera dina medmänniskors ögonrörelser alltså!

TNT

Vad är det för dumheter..?

Från -35 till +2 på nolltid här i norrbotten; i mellansverige -20 och snö. Vad är det för dumheter? Inte för att jag vill klaga, men nog är det väl lite fel på vädret?

Och hur kan man skjuta tre träff på bana två när man står på bana ett? Ville inte vara i Domdrachevas pjäxor igår.

Varför lägga alla tv-program kl 20.00 på fredagar? Även om (och det heter INTE "även fast") det råkar vara prime time så kan ju inte folk se allt samtidigt, alltså ser man inte reklamen som de betalat dyrt för att få klämma in så ofta som möjligt. Dumheter!

Och de här människorna som designar tvättmaskiner, har de någonsin provat rengöra en? Den här snuskiga gummifalsen som sitter i luckan där det fastnar all äcklig gojs, vad är det för dumheter?

Vad gör man när barn och ungdomar behöver ökad enskild hjälp och stöd i skolan på grund av paradigmskifte i hela samhällssystemet? Jo! Vi säger upp personal! Listigt! Ibland får man krupp av alla dumheter som begås.

Här kommer en skön kille som motvikt till alla dumheterna (frillan kanske kvalar in, dock). Enjoy!

May the force be with you

Jabba the Hut kommer ni ihåg? Idag låg han på vårt soffbord och jäste vällustigt, nyss uppstigen ur kattlådan. Hur fräscht som helst.

Skidåkarna imponerar i TV, tour de ski och final climb. Själv har jag inte åkt sen i fjol våras då jag stod på öronen direkt när skidsäsongen skulle inledas och hade ont i armen i flera veckor. Det blev början och slutet allt i ett. Petter Northug behöver nog inte känna sig hotad. Han har verkligen the force med sig.

Till Next Time...

Gran styckmördad

I morse, svensk tid, befaras ett mord ha ägt rum i Hednoret, Boden. Delar av offret, en dansk kungsgran, återfanns styckade i en svart sopsäck. Stammen låg i närheten placerad på en släpvagn. Vissa uppgifter tyder på att förövarna finns i den närmaste familjekretsen. Spaningsledningen meddelar att inga indicier pekar mot allmänläkaren och obducenten; ej heller mot T. Quick.

TNT

Jultid = Ringentid

Det har blivit lite av en trevlig tradition att varje jul genomföra en Lord Of the Rings-maraton; så och i år (dvs i fjol). Eftersom vi ser Fridas extended DVD versions blir det en lååång sittning, särskilt om man ser extramaterialet som omfattar timtals med roligt stoff för nördar. Härligt.

Dock anser en initierad cineast som jag känner att vissa misstag begicks beträffande castingen. Snälla Jackson & co, Viggo M. är säkert en hygglig prick men han för kort och vek för att spela Aragorn! Det borde vara en välbyggd kille på ca 1.93 med bruna ögon, vågigt brunt hår och konungslig aura. Få se nu...Eric Bana? Ja visst! Och Boromir och Faramir borde spelas av samma skådespelare med lite olika hårfärg;Gerard Butler. Frodo: Tobey Maguire; Sam: Jack Black (ev. Sean Astin med mörkt lockigt hår). Rollen som Galadriel har jag... öh, min vän cineasten menar jag, vikt för Renée Russo. Och medge att Jude Law skulle bli en klockren Legolas ?!

Nåväl, jag inser att det kan bli lite dyrt och bökigt att spela in nya versioner så det får väl vara. Om ni i Hollywood behöver en hjälpande hand; call me!

Jag inför härmed ett stående inslag här som heter: "På rosa klick" (av kategorin underhållning i TP). Här kommer en del citat och annat ur populärkulturen att dyka upp.

Till Next Time...

Sprängstoff

Bloggens titel TNT ger en vink om hur explosivt innehållet mestadels kommer att vara. Eller så är det en kortform av TANT; kanske båda? Lite pretantiös får man vara såhär på sin första blogg-dag.

Det är också första "riktiga" arbetsdagen efter julsemestern vilket känns lite ovant. Missövd och lätt manisk. Lite jul-jetlag. Dessutom var det en ovanligt krispig morgon (-32) eller, som man kan säga om man vill vara sådär riktigt härligt skojig, det var myggfritt.

Till Next Time!