Sparsamhet är en dygd. Särskilt om man sparar på våra gemensamma resurser genom att återvinna, då vinner man extra mycket vilket framgår av själva namnet. Vissa uppsöker diverse välgörenhetsinrättningar och lämnar in fin-fina grejer, som folk springer omkull varandra för (om inte personalen lagt dem i en liten hög för sig, grejerna alltså inte kunderna), andra skänker gammalt bråte och/eller tveksamma klädesplagg. Det senare kan t ex vara ett par hoptrasslade stringtrosor; vad fint.
Man kan återvinna/återanvända annat också, helt privat liksom. Plastbehållare för flytande tvål, sura disktrasor som får sig ett uppkok, gamla tallkottar som kånkas ut och in till och från förrådet varje jul för att fungera som pynt, använda plastpåsar som man vänder ut-och in, sköljer och smackar upp på kaklet osv.
Vissa går så långt i sin återanvändningsiver att de sparar fönster/renlav i ett kvarts sekel, lägger i blöt och återanvänder i staken varje år. Adventsljusstaken vill säga. Föredömligt! Man kan ju visserligen ta en hälsosam skogspromenad på senhösten och plocka ny lav varje år, men då kanske någon stackars ren bara får bli halvmätt!
När jag nu ändå är inne på jul-temat igen, fastän många bara vill "vomera" åt fenomenet just denna tid av året, måste jag få ge mitt stöd till Pumlans vänner. Detta fenomenalt målande ord, detta ord som är en metafor i sig själv. "Vadårå, kula är väl lika bra?" stånkar någon Stockholmare. (Eller stockholmstattare som en del väljer att uttrycka det.) NEJ! En kula är massiv/fylld, en pumla är ihålig. Så norrbottningar, förenen eder! Pumlan in i SAOL!
Apropå våra kära huvudstadsbor; här kommer en pärla från förr: Lars Ekborg med Bunta ihop dem
Till Next Time...
">
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar