Norge Norge...

Så går en dag ifrån vår tid och kommer ej tillbaka... Känner mig lite sentimental så här på fredagkvällen. OS är snart slut (norske skidskytten Alexander Os var han med? Med det namnet borde han väl det? Fast det heter ju OL på norska), och livet susar förbi. Min vän och vapendragare Carina och jag pratade om en "bucket list" idag. Kanske dags att skriva en?

Vad skulle det stå..? Återuppta måleriet, åka till New York och Nya Zeeland, börja träna, gå en skrivkurs, umgås mer med dem jag tycker om osv. Tål att tänka på.

Det trillar ner is och snö från taken på noll-åttorna, ty nu har det blivit mildväder i hufvudstaden. Gissa om man kablar ut denna världsomstörtande nyhet i alla kanaler? Who cares att vi har haft 30-40 grader i en halv evighet? Media förtjänar lite sura disktrasor (istället för ruttna tomater, har bytt).

Media gör också sitt bästa för att piska upp ett hat mot Petter Northug. Jag är snart ensam om att försvara den enerverande retstickan och hävda att det är media som vinklar och förvränger så det låter mycket värre än vad det är. Jag kan ju ha fel, men jag tror i alla fall att det är så det ligger till. Är han värre än Moltas och Helmer Bryds eminent five quartet..? Skärp er!