Aliens

Har just läst ut en roman (som ska avhandlas i bokcirkeln Huldas församling) där varelser från världsrymden tagit över människokroppar och det mänskliga medvetandet finns kvar inuti samtidigt, undanskuffat i ett hörn. Då slår mig tanken: har vi parasit-aliens vandrande på gator och torg i verkligheten?

En trolig utomjording är hon, den där i Mekonomenreklamen. Ser hon inte lite omänskligt polerad och perfekt ut? Ständigt leende sitt mekaniska leende. Blinkar hon ens? I den där boken såg man på ögonen att en utomjording tagit sin boning i människokroppen. Tycker man ser det i mekonomentjejens ögon.

Vissa såna där extremduktiga typer kan man också misstänka är av icke-jordiskt ursprung, t ex Mozart? Olof Palme? Marit Björgen?

I boken fördes en ständig dialog mellan värdkroppens jag och alien-jaget. Det får mig osökt att tänka: är jag en utomjording? Det resoneras rätt mycket inuti mig. Det finns en liten jäkel där inne som försöker tvinga mig att äta chokladpraliner till exempel och en som protesterar. Oftast lönlösa protester. Fast jag kanske har en ängel på ena axeln och en djävul på den andra? Som i serierna?


På mitt sängbord ligger den mest saliga blandning av läsning; en samlingsvolym av Lord of the Rings i praktutgåva, En vampyrs bekännelse, en hög Allers, Tintin i Tibet, Guernseys litteratur-och potatisskalspajsällskap, Andarnas hus, Bibeln och jag vet inte allt. Jo jag är nog en utomjording.