Så har vi gått i schlagermål, åtminstone nationellt. Lille Eric Saade drog inte helt oväntat den längsta strofen. Och visst är den lik Kall som is med Glenmarks eller Oh mama med Päiverintas, men alla låtar är ju lika nån. Ungefär som med litteraturens eviga teman; några få med variationer. Och i melodifestivalen får man rippa av lite extra, det står i grundlagen lite finstilt. Min favorit blev förstås utslagen innan finalen:
Emellertid, som kanske framgått tidigare tillhör Eder bloggare de klentrognas skara och konspirationsteoretikernas riksförbund, varför jag är rätt övertygad om att allt i tv är riggat i förväg. Även ESC, sorry guys. (När blev jag en sån cyniker??)
Disney/Pixar skulle kunna göra en bra rulle om en cyniker som blir omvänd. Vänta,de har de väl redan gjort femtielva gånger? Nåja, jag tycker om animerade filmer med übertydliga moralkakor. Har sett två idag, nämligen Toy Story 1 och 2. Jätteroliga! Om nu nån trodde att jag bara glott på tv hela dan så kunde inget vara mer felaktigt. Har t ex premiärkört pilatesbollen. Skakigt och inte så enkelt som det ser ut i instruktinsfilmerna. Men jag tror faktiskt inte det är mitt fel att det blev jordbävning och tsunamis.
Arma människor. Och nu smälter härdarna också, i kärnkraftverken. Den renaste och säkraste av energikällor. Skapelsen löper amok och den välmenande skaparen står maktlös. Frankenstein. Som sagt, intet nytt under solen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar