MVH

Tänk, idag fick jag ett vykort! Och inte från vem som helst heller, utan från The one and only, the fabulous Mårran! Är det sant?! frågar ni. Jo minsann. (Min gamla vän och vapendragare C kan eventuellt ha haft nåt med det hela att göra.) Så nu sitter Mårran där, den kära glädjedödaren, på magnettavlan och bligar stint som bara hon kan.

Vykort är trevlgt.Trevligt också. Och brev ska vi inte tala om, fick man ett riktigt brev fick man väl spinn. Eller gick i spinn, menar jag. Ja det är så ovanligt så man kanske faktiskt får spinn också (otäckt).

På den tiden då jag trodde att det stod i lagen att man måste ha växter i sitt hem, hade jag nån sorts fikus som fick spinn (ohyra på fikusar är sällan roligt). Eller var det en Kroton? Kanske båda två. Vitt luddaktigt nät med små svarta djur i. Minns förresten förra sommarens bladlus-invasion. Det var bestämt de där ryska bladlössen? Hörde hur de skanderade "schajbo schajbo" där de kryllade på mina... ja, blommor. (Vad tusan heter de??)

Det här med hälsningar är viktigt inte bara i vykortsform. Något som retar mig är när programledare etc. i tv inte säger "hejdå" när de pratat klart med nån tittare i telefonen. Oförskämt! Och lite pinsamt, är det slut - är det inte; vi andra får sväva i ovisshet. Men all heder åt Anja Kontor och Lisa Syrén, de säger alltid hejdå.

Hejdå!