lördag 28 maj 2011

Nya tag

"Nya tag idag" säger en till mig närstående här i kulisserna. Med detta avses spel och dobbel på trav, det är ju travnördarnas julafton idag. Elitloppet på "Valla". Jag tänkte ta nya tag med fettansamlingarna i låren; en promenad? Jo för uttrycket är ju rätt djupsinnigt, "ta nya tag". Kan appliceras på stort och smått här i livet.

Ett förtret som sorterar under "smått" är kåsörer som uttalar sig om sånt de inte känner till så väl.(För det gör ju aldrig jag..) Häromdagen menade en skribent att Familjen Macahan var skit. Typ. Vederbörande bör ta nya tag och se piloten igen. Om hon nu sett den överhuvudtaget? Kan hålla med om att kvalitén sjönk successivt,och blev fånig, men i början var serien mycket bra. Och den håller än. Se klippet nedan när pappa Macahan lämnar de övriga för att hämta sina gamla föräldrar, å så sorgligt! Och hur stiligt han rider iväg!

På tal om fettansamlingar så tog jag ordentligt tag i bulldegen igår och bakade stora kanelbullar. En känsla av rikedom förnims i kroppen då bänken dignar av varma bullar och huset fylls av hemtrevnadsdoft. Aaaah. Nöjd.

söndag 22 maj 2011

När man talar om trollen...

Egentligen kommer väl talesättet "När man talar om trollen så står de på bron" sig av att man inte ska åkalla mörksens makter med t ex svordomar för då går det åt...ja nu vill jag ju inte åkalla mörksens makter, men det framgår nog ändå vart det går.
Min alternativa tolkning är att den man tycker sig se/tänker på/talar om, ofta dyker upp precis då, som gubben i lådan. Visst är det märkligt??

Det kan vara nån man inte tänkt på på flera år, och plötsligt tror man att man ser henne. Det visar sig vara nån helt annan, men voilà! minuten efter står hon verkligen där på Coop. Eller så känner man faktiskt på sig att någon finns i närheten och blir inte ens förvånad när vederbörande plötsligt kör förbi. Ibland sitter man och pratar om någon med någon, och vem spatserar förbi om inte personen i fråga.

En muslimsk bekant menade att detta beror på andar eller änglar om man så vill. Andarna/änglarna går i förväg och gör oss varse. Våra andliga vägvisare ger oss budskap och /eller skojar lite med oss?

Kanske består vi av såväl kropp som "själ", en andlig kropp. Själen kan befinna sig på flera ställen samtidigt, alternativt en del av själen kutar i förväg. Och vi uppfattar detta.

En mer vetenskaplig(?) tanke är kanske att våra hjärnor sänder ut elektromagnetiska signaler som kan uppfattas av den hjärna som råkar vara inställd på rätt frekvens just då. Vi känner av vibrationer, medvetet eller omedvetet, dvs telepati?

Tidsresor? Vi kanske har gjort det här tusen gånger förut? Allt är en enda loop? Deja vu är också lite åt det hållet. Kanske är det olika? Ibland det ena ibland det andra. Kanske jag är ute och cyklar helt åt hel... ja ni vet. Allt är kanske bara en ren slump.

Vad tror ni?

torsdag 19 maj 2011

What a wonderful world

Sedan en tid tillbaka är arten professio militärus futuris på morgonvandring mot sina häckningsplatser en vanlig syn här i staden. Klädedräkten är grön/svart i ett orgelbundet mönster, vilket underlättar kamouflage. Vanligen förekommer de i flock men enstaka exemplar ses ibland också ute på egen hand.

Det var en sån militär jag såg i morse. Ensam och iklädd kammostället. Det ovanliga var att han kom åkande på skateboard! I min hjärna uppstår en kollision. Militärer ska hårddrillade marschera gatan fram, skrika pekande med hela handen, eller visa upp stenansikten med händerna i kors på ryggen, inte åka skateboard. Kan det vara reglementsenligt?

Samtidigt ingjuter detta hopp. Om alla militärer skulle åka skateboard skulle världen nog se annorlunda ut. Just idag är världen just här ikring hjärtskärande vacker i sin skira grönska, med sitt spegelblanka vatten och rodnande sky. Vi får verkligen hoppas att den amerikanske domedagsprofeten som påstår att vi kan hälsa hem permanent på lördag pratar i nattmössan. Det har han tydligen gjort förr.

söndag 15 maj 2011

Dagen efter

Så var det över. Vadslagningen, karamellfrosseriet, adrenalinruschen. Roligt att Sverige inte låg i bottenslammet och harvade för en gångs skull utan faktiskt var i topp. Helt och hållet den vandrande pralinen Eric Saades valpögons förtjänst förstås och den proffsiga showen; låten är inte bra. Ser en oroväckande tendens dock hos herr Saade till stöddighet. Inte klädsamt. Sluta svära och ta av dig huvan; lek inte Zlatan! Molly, säg åt honom.

De glada bidragen i dur förde en ojämn kamp mot alla mollisar som vanligt. Rumänien (oooh så töntig show)placerade sig som nr 17, dvs samma som startnumret. Oväntat bra ändå! Sångaren är mycket riktigt britt från norra delen,David Bryan, gissadialektenpoäng till mig där. (Var jag stöddig nu??)

Dagens ris:

*Danmarks grunchiga, ehuru begåvade, sångares hjärndöda snuskkommentar till kvinnan som delade ut 12 poäng

*Cirkus/varieté/tivoli-inslag i ESC-bidrag

*Gris-urin på vägar där hurtbulliga kvinnor ska promenera

*Trosor (ingen koppling till föregående punkt!)vars storleksbeteckning är anpassade efter miniatyrmänniskor från typ sydostasien

Ikväll är det VM-final Sverige - Finland. Så är det också över.

fredag 13 maj 2011

Change the World

Eurovision Song Contest. Ikväll ska vi mysa och lida, vara nöjda och förbannade, spy galla över programledare och jobbiga mellanakter och så vidare i en enda salig oredig ESC-yra. Vi ska förfäras och förundras över totalt oviktiga bagateller på blodigt allvar. Vi ska älska att hata och tvärtom, men mest ska vi ha roligt. Åtminstone jag.

I år är finalstartfältet ovanligt bra faktiskt! Finns flera låtar som jag vill ha i telefonen under mina promenader betongrundan runt. Jag tycker precis som La Lill att musik ska byggas utav glädje. Melankoli i all ära, men musik som får fart på endorfinerna är härligt. I en perfekt schlager ska versen gå i moll och refrängen i dur. Så det så. Därför är det obligatoriskt att rösta på Rumänien ikväll.

Vid första titten tyckte jag sångaren nog var en lite irriterande småväxt smilfink i ugly randiga brallor, men låten är en äkta feel-good. Den är inte helt olik Eloise med Arvingarna, fast den här är lite bättre. Och han vinner i längden, tvärhanden. Talar utmärkt engelska förresten (är han från norra UK??) och det ger ju extra poäng i engelskfröllans bok.

Så bänka er framför tv:n ikväll, för otidsenligt galet mys-rys på bästa sändningstid. The Eurovision Song Contest. Och så röstar ni på Romania.

söndag 8 maj 2011

Och räfsan har sin gång

Man hör ibland folk som säger att det är så roligt att kratta/räfsa löv (och det heter kratta grus och räfsa löv, men strunt samma). Nu vill jag veta: när f-an då är det roligt?? Det är aldrig roligt! Det är skönt att vara ute och det är bra träning, men roligt? Det blir roligt sen, när det är klart, men det är ju liksom en annan sak. Det är himla roligt att ha barn också men inte är det särskilt roligt när de ska knöstas ut? När huvudet är halvvägs ute mitt mellan två krystvärkar; är det roligt? Resultatet är värt mödan flera gånger om, men kul - nä. Vet inte vilket jag föredrar, att föda barn eller räfsa. Men sett till resultatet är det förstås barnafödandet.

Såna oduglingar som jag ska egentligen inte ha trädgård. Har aldrig sett tio mer ogröna fingrar än mina. Alla växter jag tar i får nån åkomma och vissnar. Som kung Midas och guldet fast tvärtom. Tulpanlökarna t ex, som jag i ett anfall av optimism petade ner i jorden i höstas, har de kommit upp? Nähä-ärå. Jo, tre fyra ynkliga små gröna blad om man letar noga.

Men nu är tomten prydligt räfsad och gräsmattan inbjöd genast till matjessill och gräddfil med mandelpotatis i solen. Svårslaget! Blev sommar på en gång. Och min vana trogen slog jag igång gamla skivspelaren i sovstugan och lade på lp:n med Julio. När jag ligger i solstolen och hör "Tropece con la misma Piedra" då är sommaren kommen. Se klippet på youtube; märk väl 80-talsstajlen och hur knasroligt senor Iglesias stojar med damerna.

http://www.youtube.com/watch?v=ppYmtS9hMws

lördag 7 maj 2011

Orgie-dags

Så var det dags igen; de morrande orgiernas tid. Vida kring hörs de lidelsefulla vrålen från de kärlekskranka ty alldeles här intill pågår ett hejdlöst kopulerande. Inte har de mycket skam i kroppen; grodorna.

Den där frun som släpade på herrn över fjolårslöven häromdan var en i förtruppen, nu har de fått sällskap av hela bataljoner. Och som alla kärlekshormonrusiga varelser blir de lite knäppa i huvudet och desorienterade. Vad ska de in i badrummet och göra t ex? Duscha?

Fler varelser i vår herres hage har vaknat till. Spindlar (katten åt upp en oförsiktig som kommit in), änder och andra sjöfåglar ockuperar bryggan, bisamråttan sätter nytt personligt på 500 m fritt varje dag och den lilla humlan brummade förbi.

Är detta en pensionärs dagbok? undrar ni. Ja, jag bejakar gamlingen i mig (för jag är ju ingen...) Det bor flera åldrar i min kropp. Nån skam har jag kanske i den också. Ibland.

onsdag 4 maj 2011

Vi ses



Livet är så obegripligt kort. Inte ens 90 år är mer än en vindpust i oändligheten. Samtidigt funderar jag precis som tomten i Rydbergs dikt:

"grubblar, fast ej det lär båta,över en underlig gåta (...)
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström
undrar varthän den skall fara,
undrar var källan må vara"

Vi vet inte var vi kommer ifrån och vart vi tar vägen sen och tiden rinner undan med överljushastighet.

En kär vän har lämnat oss, lugnt och stilla och med sin humor intakt in i det sista. Han som tålmodigt skjutsade mig och min vän och vapendragare, kära C, till olika destinationer när och fjärran. Brobyggaren, fiskaren, bärplockaren och paltkokaren och allt det andra.

Nu var ju inte H nån överdängare på engelska, ("skipps" istf chips) men jag dedikerar ändå den här strofen, skriven av Howard Shore, till honom. Kanske är olika språk endast en jordisk barriär.

Lay down
Your sweet and weary head
Night is falling
You’ve come to journey's end
Sleep now
And dream of the ones who came before
They are calling
From across the distant shore

Don't say: «We have come now to the end»
White shores are calling
You and I will meet again



tisdag 3 maj 2011

Vän av ordning tar till släggan

Nej hallå här, nu får det banne mig vara nog! Ursäkta mig men nu måste språkpolisen, språkpuristen och vän av ordning göra ett ingripande. Länge har jag svalt förtreten och gnisslat tänder, men inte mer. Slut på Fru Snäll. Saken gäller detta irriterande oskick att säga och skriva "förskolelärare". Det heter för bövelen inte förskolelärare utan förskollärare!

Svenska språket bildar nya ord genom att t ex sätta ihop två ord till ett ofta med en liten fog. De där små fogarna i orden följer fasta lagar från fornsvensk tid som man inte hafsar och slafsar med hur som helst. Gymnasium + lärare= gymnasielärare; museum + intendent= museiintendent; kyrka + vaktmästare= kyrkovaktmästare osv. Ibland bildas nya ordet genom att en bokstav försvinner: förskola + lärare= förskollärare.

Häromdagen sades det nåt på nyheterna om "körskolelärare" och i en annons från sportfirman att man hade rea på "huvatröjor". Jag RYSER. Och så heter det faktiskt Västerbottensost. Med s-fog.

Men även den bäste kan få saker om bakfoten. Eder bloggare trodde länge att det hette att gå "bergsäkra gång". Hade väl aldrig sett en bärsärk på vykort en gång. Dessutom fick jag för mig att konståkerskan hette Tjocket Extra. Vet fortfarande inte vad människan hette egentligen.

söndag 1 maj 2011

Londonlängtan

Maybe it's because I'm a Londoner... nä, inte är det väl därför för jag är ju blott en Forsnäsare, men jag vill till London. Now! Husen, språket, atmosfären, parkerna, myllret. Det är snart två år sen jag och in kära kollega L var där och kompetensutvecklade oss. Ahh, vilka minnen! Förutom ärenden i tjänsten hann vi med en hel del annat som också berikar två engelskfröllor.Skoskav i Hyde Park, vin på Carnaby St, jäkta hit och jäkta dit, Phantom of the Opera, afternoon tea på Brown's Hotel. En pint i St Paul's och en titt på äldsta puben(eller tvärtom) för att bara nämna några event.

Nu är ju inte Forsnäs kattlort heller precis, missförstå mig inte. En bättre plats på jorden kan man inte växa upp på. Faktum är att Hednoret inte är så dumt heller; och den åsikten delas av traktens vilda liv. Tänker inte på grannarna då i första hand utan på djuren. Innekatten Don Diego Zorro De LaVega Nilsson-Lång har fått smak på det goda utelivet och blir allt djärvare. Tog en ödla här i jåns, fast den släppte svansen och stack. Över gräsmattans oräfsade tufsighet sågs fru groda mödosamt passera med herr groda på ryggen (typiskt), och två vilsekomna tornfalksungar satte sig att uträtta sina behov på altanen allt medan de stirrade strängt in genom fönstren.

Så inte är det så pjåkigt på hemmaplan, men jag vill ändå till London ett tag. På dessa platser satt vi och kände oss otroligt brittiska...