Mini-shelobs

Måste ta en paus från pussel-läggandet, efter någon timme kör man fast och ser inte en enda bit som passar i en annan. Märkligt hur man kan bli så fascinerad av in-och utbuktningar; världen försvinner och allt koncentreras på de små jäkla bitarna. I år var tomten vänlig nog att komma med ett pussel som består av 60% grå bitar, kan knäcka den bästa. Nå, svårigheter är till för att övervinnas!

Och för er som trots ovanstående hurtklyscha fortsätter läsningen kan jag berätta att idag har termometern visat -28,3 här i köldhålet och vad lämpar sig bättre en sån dag än att hänga ut täcken och kuddar? Hey ho the wicked kvalsters are dead! Hörde hur de skrek. Nej men fy så elakt, blir jag ett kvalster i nästa liv nu? Karma och allt det där. Här syns en sådan filur (en släkting till Shelob?):

Traditioner och sidfläsk

Vi går in i mellandagarna. Kan nog bli att gå in i en och annan affär också. Har fått lite presentkort, det är rea och dessutom sinar förråden. Skulle behöva gå en hel del över huvudtaget, förresten. Det enda som har magrat något är bankkontot. Brallorna sitter som värsta korvskinnet, sidfläsket väller oj voj. Nåja, GI-rivstart i januari!

Årets julafton var i sanning god. Den sänkte sina vita vingar över vår lilla stuga, marschallerna och stjärnorna gnistrade och glimmade. Ostressigt är nog rätta ordet, helt härligt. Jag och två av barnen var till och med ute och promenerade i midvintermörkret.

Efter maten var det Kalledags. Ungefär när Toker och Prosit dansade med Snövit sov alla i enslig gård, utom jag. Jag njöt. Ja ni får ursäkta en obotlig romantikers sentimentalitet och traditionalism. En kall hand kramar mitt hjärta när jag märker hur många i omgivningen fullkomligt skiter i Kalle och hans vänner. TRADITIONER, det är viktigt. Kalle är inget kommersiellt tv-program från mega-koncernen i väst, det är en tradition. Nisse Simonsson sa så klokt att det bara finns tre sorters människor; de som har levt, de som lever och de som kommer att leva. Det som binder samman dessa tre är traditioner. Igenkänning, trygghet. Viktiga grejer.

Mys och rys

Så var han igång, mysgubbarnas mysgubbe Ernst Kirschsteiger. I kväll har första avsnittet i Jul med Ernst avnjutits...typ. Han snodde ihop pynt så det stod härliga till med sånt han liksom snubblat över i naturens eget julförråd. Som han själv uttryckte saken: "Det behöver inte vara det som skriker högst." Visst är han übermysig och ganska irriterande, och man kan få en mys-Overdose men jag gillar honom ändå. Men just när jag tänkte att jag klarar nog det här, då hände det. Jag säger bara: Oh no, they're back. PIRRE och MACKAN!!!

(Här passar det med en ödestiger gotisk musikeffekt, typ professor Drövels hemlighet) Alltså då kantrar programmet över den där gränsen mellan relativt uthärdligt puttrigt och kliande eksem. Pirre och Mackan, give me a break! (Ja ja, det är väl producentens fel, men ändå.)

Förresten så tycker jag fortfarande att soffan ser helt osittbar ut trots kuddinfernot. Men jag förlåter dig Ernst, för jag är en sån juloman själv och gillar hemgjort i alla former. Kan du komma hit och greja till det lite är du hygglo? Men lämna Pigge och Gnidde i hyttan.

"I bildens ser vi aztekernas gud Quetzalcoatl avbildad. Quetzalcoatl tog kakaoträdet från himlen till jorden. Han var den högsta guden och sågs som grundaren av deras civililisation."(http://www.nyfikenvital.org/?q=node/544)

Himlars också att den här Quetz-killen skulle introducera chokladen, tänk vad lätt det hade varit att köra ortodoxt GI om inte chokladen funnits. Jag heter Lena och jag är chokladoman. Får med skammens rodnad erkänna att jag köpte en ask Paradis och tänkte liksom lite i förbifarten: Kan vara bra att ge bort i jul. Mowaahaha, tillåt mig råskratta. Har snart satt i mig hela rasket och känner hur det liksom värker i hjärnan av alla knarkliknande ämnen, hur insulinet sprutar för att reglera sockret och hur magen är plufsig i konturerna. Ger love handles ett ansikte. Och julen har knappt börjat.

Är inte den där Quetzlavattnajökul eller vad han nu hette misstänkt lik Homer Simpson??

Karius

Tredje advent i nådens år 2010. Som ett tecken härpå har Karius fått på sig jul/nyårshatten och ses här kika fram mellan fintomten och nån liten nisse av okänt ursprung. Karius har följt mig hela livet, och ska förhoppningsvis göra det i fortsättningen också. I begynnelsen hade han rött hår i en kvast rätt upp, men är numera skallig. Ett allvarligt tillbud inträffade nån gång under 90-talet (?) då Karius klämdes mellan gråhunden Adams malande käkar och ena ögat ploppade ur. Dock återfanns det trycktes tillbaka på sin ursprungliga plats.

Ofattbart att ännu ett år, mitt 48:de, sjunger på sista veckorna, och det lider mot summering och reflektion. Märkligt vad man glömmer. Turligt nog för jag dagbok och får sätta mig att läsa. Allt står ju inte i den, men i stort har 2010 hittills varit ett gott år. Kungahuset har haft det lite körigt på sluttampen dock, med kungens kvinnoaffärer och drottningfaderns nazi-koppling. Bröllopets positiva inverkan måste väl vägas upp antar jag. Återstår att se huruvida väderspådomen om att vintern ska bli den kallaste på 1000 år slår in.

Kan också konstatera att Bodens kommun är odugliga på att arrangera julshow med mat till sina anställda. Snälla, låt någon upplevelseproducent styra upp det hela nästa gång. Om inte annat så av respekt för de som repat länge och offrat fritid för att underhålla. Musikskolan möter skränande fyllbultar - smakfullt.

Nå, vinter, kungar och arenor förgår, Karius består.

Toarealism

Läste just min kära kollegas blogginlägg om att vara lite plufsig i kanterna (hej Helena!) och kom osökt att tänka på ett yttrande som min...eh.. en till mig mycket närstående person fällde häromdagen. Nedan följer ett utdrag ur dramat för den som är stark nog att ta all denna diskbänksrealism, eller toarealism.

Scen: toaletten vid tandborstsdags om kvällen. Ett medelålders, ehuru ungdomligt, par. Han borstar tänder, hon sitter på toastolen och uträttar sitt behov samtidigt som hon borstar tänder (multi-tasking).

Han (tittar på toaringen och den kroppsdel som befinner sig direktkontakt den): Det är tätt där

Ridå.

Ja ja ja, det VAR tätt. Skulle inte kunnat få ner ett frimärke emellan. Mullhullet liksom omslöt ringen på ett sätt som för tanken till muffins i en för liten form, eller bulldeg på jäsning. Men så snackar vi ju bak också, höhöhö.

Liten toalettklassiker:

50

...och det var förstås inte Skalle-Per som sa "Du fattas mig", utan Mattis. Var ju i chock sist så jag var inte riktigt hundra. Då heller.

Visst är det roligt att bli bjuden på fest? Är i skrivande stund just färdigspacklad och fönad och ska strax iväg på bästa vännen och vapendragarens 50-årsfest. Ska bli så kul. Men 50 år, suck, vart tar livet vägen?! Fast egentligen är det ju ett tankefel; 50 är ju bara två gånger tjugofem, och det är ju yttepyttejättelite. Bara barnet.Man inser ju vid stigande ålder hur kort ett år är.

Måste kolla nu om fläcken på tunikan, som jag klantade dit i badrummet, gick bort, annars vete tusan hur det blir.

Cheers!

Ragnarök

Jag är i chock, famlar runt i kaos, vakuum, limbo. Världsbilden har rämnat, min själva existens är hotad. Packa ner solen och släck alla stjärnor: MAN HAR SLUTAT TILLVERKA MAGNECYL!!! Ve oss! Hur ska det GÅ?? En förkylning utan magnecyl är som...ja en varmkorv utan senap, en jul utan Kalle, Sällskapsresan utan Stig H. Olsson.

En doktor sa en gång till mig att vissa människor svarar bäst på paracetamol, andra på ibumetin och andra, åter, på acetylsalicylsyra. Jag tillhör tveklöst acetylsalicylsyremänniskorna vilket kan bero på heriditet. Jag härstammar nämligen i rakt nedstigande led från stora magnecylknaprare som mormor och mor: "Jag känner mig lite risig, ska ta mig en magnecyl och gå och ligga så jag motar". Nu är det slut på det.

Dock finns tydligen Magnecyl brus, men det känns inte riktigt rejält. Får väl skynda runt på apoteken och kolla om det finns nåt lager att köpa upp, men förmodligen har man plockat bort allt. Numera ska vi acety..ja ni vet, köpa Aspirin och känna oss som om vi var med i nån amerikansk film. Aspirin, BAH..!!

Nå, inget vara för evigt, men visst är det vemodigt. Säger som Skalle-per: Du fattas mig! Här i Hednoret är vi för övrigt vedmodiga i kväll för det brinner en brasa i kaminen för att mota kylan ute. Är det fimbulvintern som kommer? Ni vet den där überkalla vintern som föregår världens undergång. OMG, är magnecylens död ett omen att Ragnarök är nära?

Mer jul

Jo nu lackar det mot jul! På riktigt. Som ni vet börjar jag smygjulisera redan i oktober med lite lätt musikmys och julmust, men nu närmar sig första advent med stormsteg. Hence: saffransbak, risgrynsgrötskok och inköp av dubbla pepparkaksdegar. En att ha till kakor och en att äta upp som den är bit för bit.

Börjar också så smått att fundera på julklappar. Detta är ett julbestyr som brukar uppskjutas till morgondagen i det längsta, men nu tänker jag skärpa till mig. Lösningen heter nätet. Vet att jag borde gynna lokala handlare, och det ska jag nog också göra, men internet är himla behändigt.

Utegranen är fortfarande mörk och otänd, har lyckats hålla mig från att sätta i kontakten. Förresten är granen lite sned, står och lutar i nordöstlig riktning, vilket ska åtgärdas med några kilar. Endera dan.

Ett kärkommet tecken att vintern är här är att SVT:s Vinterstudio satt igång i helgen med skidor slättförs. Mycket hög mysfaktor på det. Och desto trevligare när Sverige är med i toppstriden mest hela tiden numera.

Idag är det den 21:a november vilket innebär att det är precis en månad tills det vänder. Mot ljusare tider!

Men vad..!?

Nä nu är råttet mågat som Per Ledin sa, vem tusan är det som placerar annonser för filippinska...damer på min blogg?? Jag vet att det ska ske nån slags automatisk reklamplacering med utgångspunkt från vad inlägget handlar om, men mig veterligen har jag INTE skrivit om stackars lättklädda filippinskor som putar ut åt alla håll och ska få svenska odd-balls att sukta. Luktar människohandel! Avskyvärt. Ja fast NU blir det väl ännu värre eftersom jag skrivit om dem?!

Bara för att testa reklamplaceringen ska jag nu skriva några blandade glosor:
akademien, Leila, Trocadero, Piccadilly Circus, Leksands IF, gitarrkurs, blommor.

Finns en hel del reklam att både reta sig på och glädjas åt. En favorit är fortfarande en tidig Norrlands Guld där det sitter några förskräckta mesar i en bar när några lurviga rockare,som just efterlysts på tv, kommer in. Se klippet!

Denna dagen ett liv

Inte utan att jag kände mig lite smålycklig idag då jag promemerade i winter wonderland med solen glittrande i snökristallerna allt medan hunden Elza letade frusna hästlortar. Belysningen till utegranen fick jag upp också, och den fungerade! Det du, Bengt Brülde. (Tack Helena för ü!). En av "ungarna" hembakt smarrig tårta höjer också lyckokänslan. Eller som farbror Melker sa: "livskänslan". Den som känner sig lite blå kan med fördel se avsnittet "Denna dagen ett liv" ur första serien om Vi på Saltkråkan. Allt igenom genialt bra och makalöst roligt. Fånga dagen alltså.

Två veckor till första advent. En glögg skulle sitta som en smäck. (Knäck...mmm, men totalt livsfarligt för alla plomberna.) Tror nästan vår lille 10-kilosklump Zorro väntar på tomten?

Lyckogurun

Bengt Br-tyskt y-lde; är han verkligen nåt att hänga i julgranen? Nej, jag omformulerar: hans definition av lycka, är det särskilt mycket att skriva hem om? Herr Br -seriöst Helena, var fn är tyskt y nu igen? - lde är säkert jätteklyftig och en förträfflig person, men jag håller inte med honom. Han hävdar t ex att lycka inte är att ha en inaktiv semester då man gör ingenting.

"FEL FEL FEL! Eller, fel och fel, men mitt sätt är mycket fiffigare." (B. Brännström, Fem myror är fler...)

När jag sitter i min solstol, där björkarna susa och fåglarna kvittra, och ledigheten sträcker sig flera veckor framåt i den ljuva sommartid, då är jag helt jättelycklig. Gör inte ett smack. Planerar inte heller att göra några. Hur kan Bengt B. då säga att jag inte är lycklig alls?? Förmätet! Man måste inte vara aktiv 24-7 året om. Då blir man vidbränd och utbränd och definitivt inte lycklig.

Är lycka ett konstant tillstånd? Om man får frågan: "Är du lycklig?" Kan man svara då: "Ja. Jag är 100% lycklig hela tiden." Eller kan man möjligen säga att "just nu i livet är jag mestadels lycklig". Kan man ens vara lycklig om man inte är lite olycklig ibland? Lyckan består kanske av små stunder som helst kommer tätt? Ta vara på dem och spara i ett skrin i hjärtat eller själen eller i främre hjärnbarkens förlängda cortexlob. Sen kan man ta fram dem och återuppleva vid behov. Jättefiffigt.

Ja ja, jag är väl inte heller nån Dalai Lama precis.

RIP

Another one bits the dust som Freddy Mercury skulle ha sagt. Ännu en mus har mulat, fått hembud, tagit ner skylten, gått hädan. Den framlidne låg upp och ner i fällan med den lilla runda magen i vädret och huvudet i kläm. Suck, den musen får inte vara gla' när julen kommer. Förmodligen har den kilat in och blivit stressad av magnetfältet/ultraljudet. Manicken funkar helt perfekt, knaprandet har upphört.

En manick som däremot beter sig lite märkligt är den batteridrivna dörrklockan. I manualen stod att läsa om de olika melodierna som den kan spela, men vi har aldrig lyckats få ur den annat än "Big Ben". Det märkliga är att den kan sätta igång utan att någon står på bron, och då spelar den nåt helt annat. Vi gissar att den tar in signaler från fjärrkontroller, typ grannens fjärrlås till bilen. Tja, eller också är det väl Tomten, Jesus, CIA eller nåt spöke. Kanske nån osalig mus som ger sig till känna?

Var i Coop arena och såg en konsert med Queen-låtar här i jåns. Mycket bra. Där framfördes bland annat låten nedan, en sång som alla fångade varelser nog kan stämma in i.

Vi vänder blad

Tävlingsmänniska? Jag? Nähä! Men det irriterar mig lite, bara lite, att jag torskade i bowlingen i går kväll med fem poäng. *^7&&#2*!§!!; Ja, då glömmer vi det. Eller som vi numera säger: "Nu vänder vi blad". Det är märkligt hur knaskungens ord biter sig fast och blir bevingade. "Det sa - som man säger - klick", "Kära Örebroare" osv.

Käre kungen

Jag tänker inte läsa den där snaskboken för 1) ärligt talat sk..er jag fullständigt i vad du gjort och inte gjort 2) missunnar verkligen de som skrivit att tjäna storkovan på sånt 3) vi blåblodiga får ju ändå hålla ihop mot pöbeln

Vänligen
Bastardfyrmänningen


Det låg kunglig glans över Norrbotten igår då Vickan och Danne, som vi skämtsamt brukar kalla kronprinsessparet när vi är lite tokspralliga, förärade oss med ett besök. Tree Hotel förtjänar all uppmärksamhet och reklam. Go Harads!

Utvärdering

Lägesrapport från musbekämpningsfronten: natten har varit i princip tyst! Vaknade en gång av ett numera välbekant och ovälkommet knastrande, men det varade bara några sekunder och lät mycket stressat. Kan tänka mig hur framtänderna gick som pistonger*, när man snabbspolar filmen, på den frustrerade musen med pälsen på ända pga magnetfältet. Sen blev det tyst. "HA!" triumferade jag i min säng, "där fick ni."

Men: man ska inte ropa HA innan mössen är över bron. En ny natt är snart här och jag fruktar det värsta. De kan ju vänja sig? Och tänk om de, vilda av skräck, kommer farande genom hålet i väggen ut i hallgarderoben? Kanske sitter de där och bligar förebrående, med blottade gaddar i rader som en slags terrakottaarmé när man öppnar garderobsdörren ? Och kastar sig ut? Minns ett inslag i nyheterna för några år sen då Australien hade drabbats av råttinvasion. När de öppnade en lucka i ett uthus vällde det ut råttor som ett vattenfall.

*äldre benämning på kolv i t ex ångmaskiner

Mus-nytt

Nu läggs inga fingrar emellan, no more Mr Nice Guy. Mössen ska bort! Dead or alive. I går kväll vid sänggåendet nådde ljudet av knaprande gnagare nya höjder. Det lät som om de satt på huvudkudden bredvid örat och gnagde sig inåt. Prassel prassel knaper knaper.

Försökte med att gå upp och stampa i golvet, tänka på annat, föreställa mig att det var den gulliga Mr Jingles från Den gröna milen eller mössen från Askungen, inget hjälpte. Och måste de vara i sovrummets väggar?? Kunde absolut inte sova. Jävlas de med flit?? Övervägde allvarligt att gå ut i vardagsrummet och inta soffan.

Till sist hade de tydligen grejat färdigt nattlägret/ätit kvällsmat och det blev tyst tillräckligt länge för att jag skulle hinna somna. Eller också berodde det på att jag i min desperation uppsände fromma böner till vår fru/herre: Gode/a Gud ta bort de djävla råttorna! Tyst blev det i alla fall, åtminstone till klockan 04 då det tydligen är uppstigning i mössens värld. Knaper knaper.

Idag har så det tunga artilleriet inhandlats; en magnetfälts/ultraljudsmanick. Ska bli mycket intressant att se om de 575 kronorna var väl investerade pengar. Eller om man blir störd av ljudet själv? Kanske mössen inte bryr sig alls och så ligger man där och hör både manicktjut och knapringar? Nå, läget är kritiskt och allt måste prövas. Utvärdering i morgon.

Klämmigt

Såg på televisionen att man nu, hör och häpna, utvecklat en ny metod att röntga bröst (föreställ er en ljudeffekt typ massornas jubel, busvisslingar och trumpetfanfarer). Jag har alltid hävdat att går det att röntga alla andra delar av kroppen utan att klämma in dem mellan två plexiglas borde det funka på bröst också. Den nya metoden, ABVS dvs "Automated Brest Volume Scanning", är en helt smärtfri ultraljudsundersökning där bröstet scannas från fyra håll samtidigt, bilder som datorn sen sätter ihop till en enhet. Den första utrustningen i Sverige har just invigts i Västervik.

Men hurra! ropar alla vi som inte njuter av att få tuttarna klämda och skoningslöst hoptryckta till omeletter. Det sliter i skinnet, spänner nåt ohyggligt och man biter ihop tänderna viss om att allt kommer att explodera vilken sekund som helst samtidigt som man försöker samtala lite lättsamt med mammograferarna. Efteråt är man nästan säker på att de ser mer ledsna och hängiga ut än innan om det är möjligt. Ja inte mammograferarna alltså! Utan boobisarna. Nu slipper vi! Men som vanligt är det för bra för att vara sant.

Denna enda enhet i Västervik går lös på 1,5 miljoner, och vem vill satsa pengar på kvinnohälsovård?? Nä för helskota, in i den ambulerande tortyrkammaren med dem och lägg pengarna på nåt vettigt typ konsulter och stafettläkarsystem. Hade vi kvinnor behandlat män lika marginaliserat om världen varit ett matriarkat? Tveksamt...

Pösmunkar och homosar

Hur kan man vakna med Stad i ljus med Tommy Körberg spelande i huvudet? När man inte tänkt på låten på evigheter och har lite svårt för pösm... karl'n? Märkligt. Men så blev jag väckt mitt i en dröm i morse. Borde väl ha hört Fångad i en dröm med Björn Skifs då? Han har jag inte svårt för åtminstone.

Det här med efterhängsna irriterande låtar är ett intressant fenomen. Ni vet, när man inte kan få dem ur huvudet utan nynnar tvångsmässigt? Inte? OMG är det bara jag? Nej, jag vet att alpinisten Joe Simpson råkade ut för Brown Girl in the Ring med Boney M under en katastrofal klättring i Anderna. Fast då var han förstås totalt intorkad, drabbad av delirium och halvdöd. Tommy Körberg ockuperade min hjärna trots att jag inte var nåt av det ovanstående tror jag. Lyckligtvis försvann han nästan direkt.



Har ni märkt att låtar smittar också? Sjunger någon en trudelutt så dröjer det inte länge förrän jag sjunger samma. Ungefär om gäspningar, leenden, gnäll. Förmodligen nåt nedärvt som är viktigt för mänsklighetens överlevnad. Gemenskap? Gick Homo Erectusarna, God bless them, och nynnade på samma låt för att markera att de tillhörde gruppen?

Kom osökt att tänka på att det är den lila dagen idag, dvs bär nåt lila för att visa stöd för HBT-personer och uppmärksamma det tragiska faktum att många unga begår självmord pga osäkerhet om/skam över sexuell läggning. Bär lila alltså!

Fynd

På tal om skadedjur (inget djur kan i och för sig komma i närheten av den skada vi människor ställer till, men what ever), hörde just att kackerlackorna kan bli vår räddning. Antibiotika utvunnen ur kackerlackans hjärna kan eventuellt ta kål på bakterier resistenta mot traditionell antibiotika. Va!? Tänk om det var skaparinnans ursprungliga syfte med kackerlackorna?

Undrar för övrigt hur en kackerlackshjärna ser ut och vad den väger? ½ pickogram?Hur många hjärnor krävs för en tiodagarskur? Skulle man kunna knapra i sig dem direkt utan att passera labbet? Antar att man framställer substansen på syntetisk väg till sist, kanske nobelprisvarning på det?

Någon berättade i radio idag att han tuggat sönder en bagge i en fiin maträtt på en fiiin krog i tron att det var en böna. Vandringssägen? Nå, här kommer ett scoop som är 100% sant: jag köpte en fryst ost- och broccolisoppa från Felix och värmde i micron enligt instruktionen. När jag sedan åt var det en bit som var otroligt seg och gnisslade otäckt mellan tänderna. Döm om min förvåning och äckel då det visade sig vara en bit av en grön gummihandske. En fingerspets. Får väl i och för sig vara glad att fingertoppen inte satt kvar i handsken.

Sens moral: laga all mat själv, billigare, nyttigare, innehållssäkrat och framför allt godare.

Möss och människor

Jakten fortsätter. Det har införskaffats musfällor. I hallgarderoben kommer rören från golvvärmen in via ett hål i väggen. Tydligen kommer det in annat via det där hålet också och därför placerades en fälla där, listigt apterad med bacon som knutits fast med steksnöre. Nästa dag fanns varken bacon eller snöre kvar men fällan hade inte slagit igen. Överlistade av en mus alltså. Skam den som ger sig, nytt bacon - nytt snöre, denna gång ännu listigare och hårdare fastknutet. Resultatet kan ses nedan:



Märk den gula sudden av isolering! En uppenbart hånfull hälsning från mössen, typ: "Tack ska ni ha era losers det var riktigt gott". Denna gång har snöret lämnats och lite bacon som satt fast under det. Så om någon har några bra tips om hur man fångar möss, hör av er! För nu är det KRIG.


Över till nåt roligare: dagens tv-tips. Såg första delen av "Så mycket bättre" i Tv 4. Var klart puttrigt och underhållande. Thomas DiLeva sjunger Lasse Berghagen. Sträck ut en hand, underbart. Mycket DiLevskt. Se det!

Knaperi knus

Knaperi knaperi knus vem är det som knaprar på mitt hus? Ja inte är det Hans och Greta, så mycket är säkert. Starka indicier pekar på möss. Visst bevismaterial har säkrats och expertis (Don Diego "Zorro" Nilsson och Nisse, aka "Skurken") på området är enig.

Zorro är visserligen en 10-kilos gröngöling till innekatt som aldrig sett en levande mus på vykort ens, men detta till trots reagerade han mycket instinktivt och fixerade golvlisterna djupt koncentrerad med vinklade öron, vickande på huvudet som värsta proffset. Skurken, däremot, är en garvad jägarkatt. En kvarterets värsting som tar råttor jämt och som trots att han går i lätt fjunvikt till och med skrämmer iväg räven från reviret. Skurken indikerade också möss. Omedelbart, vid golvlisten.

En av mina kära kollegor, K, upplyste om att möss avger ett högfrekvent ljud som det mänskliga örat inte kan uppfatta men som katter hör utan problem. Det mitt mänskliga öra uppfattade var dock ett misstänkt prasslande i köket. Det hela utmynnade i en ganska omfattande röjning i sopskåpet och kontroll av utrymme under skåpen, bakom sockeln. T fick fram gaffatejpen och tätade springor smala som ingenting. MacGyver skulle vara stolt.

Förhoppningsvis ska det vara slut på kanperiknusandet nu, åtminstone inne i huset. Kan tänka mig att de firar julafton de jäklarna under golvet mellan golvvärmeslingorna. Mys.

På tal om knaperi knus, såg att de sökte häxor för anställning åt nåt företag i en annons i NSD. Undra om man har de rätta kvalifikationerna? Spådde ju i kort där ett tag. Men har ingen vårta på näsan. Ah well, får väl fortsätta pedagogens ädla värv.

Fem

Nej nu tror jag...! Alltså det här high-fivandet, hur utjatat är inte det?? Det höll vi ju på med typ 2002? Överallt ser man detta outhärdligt töntiga; ge mig fem, femman osv. Peter Jihde, snälla du SLUTA!!! Försöker man skapa en cool retrotrend? Jag lovar, ser jag detta länge till så är det, ja jag är ledsen, men kräkdags. Hinken, fort!

Närbesläktat med denna irriterande manöver är lagklappen. Den där obligatoriska rundan förbi lagkamraterna i båset när man gjort mål i hockey. Det var lite sött i knattelaget, men i elitserien?? Sluta upp med det där! Var lite nyskapande och gör nåt eget. Eller bara jubla och åk och sätt dig för guds skull.

Bägge dessa ovanstående exempel skulle kunna sortera under mitt favorit älska-att-hata-uttryck: en kul grej. Jag får eksem av det. Kan inte riktigt förklara det men det har väl att göra med överanvändning, nonchalans, ordförrådbrist ja inte f-n vet jag. Men det är OUTHÄRDLIGT!

Nu tycker någon kanske att inlägget präglas av en viss gnällighet, kanske rent av snobbighet? Ja det är nog korrekt uppfattat. De är inget major problem, nåt av dem. Men jag gillar att reta mig på petitesser ibland, som en kul grej. Give me five!

Brass

Idag hissar vi fenomenet Spontana Roligheter. Detta underbara hände mig igår då min gamla vän och vapendragare C fick med mig på konsert mitt på dagen. Konserten bestod av storbandsjazz à la Duke Ellington med lite extra tillbehör som "Andrew Sisters" ( med bl a J. L., jättebra!) och hemvändande trombonspelande och lättsamt pratande gästsolist.

En brassorkester med kompsektion, ett storband,vilken lyx. Det är magiskt. Lyckan var total redan vid den inledande Take the A-train. Musik, vad gjorde man utan musik??? I pausen slank det ner en chokladbiskvi till kaffet och det gjorde inte dagen sämre. Sen var jag på Coop och drällde grillad kyckling-spad, men det är en helt annan story.

Merparten av publiken på konserten hade passerat pensionsåldern med bred marginal, och ungdomarna lyste med sin frånvaro vilket är lite synd. Ungdomar borde få uppleva "gig" som dessa. Kapellmästaren var inte purung heller, liknade nästan nåt från Hollywoods special effects-lager, tänk en åldrad Dustin Hoffman i Little Big Man. Nåja, något överdrivet kanske. Anyhow, tack C. för en trevlig och oväntad dag!

Vill också, på tak om brassorkestrar, ge ett filmtips: Brassed Off med helt makalösa brittiska skådisar och en helt underbar historia. Gråt och skratt samtidigt.

Starstruck

Kändisar. Hur gör man med dem? När man t ex möter en programledare från tv på Bokmässan i en korridor med inga andra i närheten, ska man låtsas att man inte känner igen honom eller? Jag var förstås en nanosek från att säga "Nämen hej!", men höll mig.(Ni märkte hur jag liksom droppade ordet "Bokmässan" sådär lite casually)På mässan är man ju liksom lite beredd eftersom stället är formligen nedlusat av kändisar av diverse slag, på andra ställen kan mötet komma lite mer oväntat.

Som när jag klev in på nya gallerian här i stan och sprang rätt på Joakim Vogel från mitt favvo-pensionärsprogram Go'kväll. Då var jag en halv nanosekund från att hälsa. I stället höll jag masken med viss ansträngning. Dumt? De ser ju att man känner igen dem? Men jag vill ju inte tränga mig på. "Inte ska väl jag". Sanningen är givetvis att jag blir generad och får tunghäfta. OMG en kändis, nu är goda råd dyra. Jag låtsas som om det regnar. Och Gud förbjude, man kan ju verka impad.

För att återgå till Bokmässan i Göteborg; Christer Fuglesang, vår egen rymdgubbe, pratade om sin bok på ett miniseminarium. Han gav ett mycket sympatiskt och - om uttrycket ursäktas - jordnära intryck. Karismatisk. Jag ville ha hans autograf, jag menar den förste svensken i rymden och så trevlig, men jag var för snål för att köpa ett signerat ex. av boken (en barnbok) och kände mig obekväm. Självklart skickade jag med mitt block med min kära kollega och stod själv på sidan om och tittade i taket. Ack ja, "starstruck" passar väl bra just i Fuglesang-sammanhang.

Gynstolen. Känsliga läsare varnas

Apropå skrapningar, läste just Lena Callnes utmärkta krönika/kåseri (kröseri?)i NSD kring cellprovstagning i gynstolen. Man kan tycka att för en trebarnsmor som jag borde detta utlämnande bresande med underlivet uppkört i ansiktet på en främmande person inte innebära nån större vånda, men dessvärre gör det nog det. Nå, inte större kanske, men ett visst obehag infinner sig då det är dags att gå in i det lilla båset, dra för draperiet och klä av sig från midjan och neråt. Man önskar att det vore över. Och så börjar man fundera om hela vulveriet är nog rent? Kände jag en flytning där? Tänk om jag råkar... släppa väder? Men herregud, sköterskan ser ju vaginor passera revy hela tiden, what's the big deal? Ja såna tankar går genom huvudet samtidigt som man är tacksam för att undersökningen finns och att man blir kallad var tredje år.

När jag tänker efter, har jag verkligen blivit kallad de senaste åren? Hm, är det så att gamlingar i 48-årsåldern kallas mer sällan? Som med mammografin, där blir besöken glesare med åren har jag för mig. Hu, vill inte ens tänka på det. Men det är också bra, don't get me wrong!

När man väl sitter uppstyltad där i stolen med benen i vädret försöker man låta bli att spänna varje muskel i bäckenbotten och konversera lite om ditt och datt. Minns en gång när jag satt utanför själva undersökningsrummet i väntan på min tur och tvingades lyssna till just en sådan konversation, ty ljudisoleringen var obefintlig. Damen i stolen berättade med ljudlig stämma om högst pikanta detaljer i sitt samliv och sköterskan svarade lite enstavigt typ:" jaha" och "säger du det". Jag försökte nynna lite och koncentrera mig på den slitna veckotidningen, men det var stört omöjligt att stänga ute svampinfektionerna och samlagsfrekvensen.

Nej,gynundersökningar är ingen picknick. Men nödvändiga!

Steg för steg

Idag vid 10-fikat drogs de första vinnarna i vår interna stegräknartävling. Ironiskt nog kunde jag inte närvara; var ute och gick haha. Jo för det var min tur att ha med en Trisslott till vår lilla grupp "fredagsskrapningen", och det hade jag glömt givetvis. Järnet till Konsum. Nå, jag vann förstås inte. Varken på steg eller Triss. En manlig kollega vann däremot en ansiktsbehandling. Ja ja, nu ska vi inte fastna i gamla cementerade könsroller!

Eftersom hösten behagar visa upp sitt allra vackraste ansikte blir det en hel del härliga promenader. Försöker variera rutten med att gå dit näsan pekar så långt jag ids och sen ringa efter hämtning. Det är nämligen hemvägen som är så dryyyg. "Fläsfilé tillagad på det här viset blir saftig god och dryyyg" som stackars Roland sa i Torsk på Tallin. Se nedan och njut.

På tal om gubbar, svar på förra inläggets bildgåta är Sean Connery. Redaktionen tackar för alla inlämnade svar...Men jag undrar om det är ett fotomontage, halsen ser allt lite konstig ut.

Goa gubbar

I ett tidigare inlägg tycktes det till om den gamla Björknäsparken och huruvida den borde ha K-märkts. Har hittat ett nytt objekt som kan komma i fråga, nämligen kepsgubben. Ödet förde en sådan i min väg vid lunchtid idag. Den lille gubben puttrade på i god styrfart, ca 30 km/h i riktning mot Coop (?) med kepsen på topp. En viss irritation infann sig hos yours truly, det får erkännas, men när kepsen vek av på en gata längre fram slog tanken mig; detta är en utdöende ras.

När den siste kepsgubben lagt upp kepsen på hyllan för gott, vad har vi då att irriteras över i trafiken? Blir det gubbar i "fordonskeps" i stället? Tatuerade gubbar? Gubbar i hood och baggy pants? "Men förb...de kotlettfrillegubbe" får vi väsa mellan tänderna då.

Det är ju å andra sidan lite fräckt retro för unga killar att bära gubbkeps, så det kanske växer upp en ny generation. Fast det är klart, då är jag själv en kärringj... som har problem med split vision. Jag kanske borde K-märkas?

Känns denna gubbe igen, förresten? Rätt svar i nästa inlägg!

Packad

Jöttebörrj, eller som vi övriga säger: Göteborg. Ska dit i morgon och håller därför på att packa min rosa kabinväska. Packa är inte helt enkelt. Vad ska man ta med? Ska man rulla ihop grejer? När kan man lägga ner toagrejerna och hur kommer man ihåg att göra det? Skor?? En till mig närstående person brukar packa ner alldeles för många par skor. Få se nu...telefonladdaren och kameran med laddare måste med.

Vistelsen varar i tre dagar med Bok-och biblioteksmässan och kanske lite göra-stan om vi (min kära kollega och jag) orkar och hinner. Har t ex hört talas om ett café i Haga, "Husaren", där bullarna är stora som tallrikar och där man vill ha precis alla bakverk. Får väl se till att promenera en del så man kan fika ordentligt. Passar också bra eftersom jag deltar i stegräknartävlingen på jobbet och den lilla manicken ska vara på exakt hela tiden.

Ska bli inspirerande och roligt att höra alla föreläsningar och frottera sig med författare och annat löst folk. Måste kolla yr.no och hotellets hemsida!

En kall vind

Jamen det måste ju kommenteras; Nightmare on Government Street. SD och det slemma kräk som klär ut sig till politiker i tv och med oblinkande ögon maler på om hur icke-rasistisk man är inom "partiet". Undrar om man gått kurs i att inte blinka? Får man för sig att man verkar trovärdigare då? KD:s Herr Svensson har också den irriterande vanan att stirra ut reportern, utan övriga likheter med föregående person.

Är SD:s furer (var är tyskt u på tangentbordet?) en cyborg månne? Som snittar upp hud och vävnader i kulisserna för att blotta sitt stålskelett? Aliens? Drar av ansiktet och fångar en fluga med reptiltungan? Nej tyvärr är detta människor som du och jag. Och vi får alla passa oss för besten inom oss. Rädsla, okunskap och längtan efter grupptillhörighet kan locka fram den fortare än SD skanderar en hockey-neanderthalsramsa.

Björknäsparken för evigt

"Nostalga - it's a killer" sa B., min lärare på LTU. Stämmer! Råkade se slutet på Här har du ditt liv i går (gäst: Kjell Bergkvist, otäck) då Jerry Williams sjöng It started with a love affair. Jerry Williams, Björknäsparken, ljuva ungdom. Suck! Minns hur han äntrade scenen med gipsat ben och rockade ars---- av publiken. Ställa in för ett brutet ben?? Nehej, inte han inte.

Björknäsparken revs i slutet av 70-talet, för att bereda plats för nya gymnasiet; Björknässkolan. Har inte kommit över det än. En yngre och något radikalare Jag gick med i demonstrationståget "Rädda parken", men vad hjälpte det? Parken var unik, skolan kunde ha byggts några hundra meter längre bort. Inkompetenta lokalpolitiker svepte i ett drag bort decennier av tradition och kultur. Parken borde ha varit K-märkt, men begreppet kanske inte var uppfunnet då?

Allt som återstår är nu minnen och nostalgi: Barnens Dag, vandra runt karusellerna i knastrande grus, kvällssol i gröngräset ner mot vattnet, popcorn, sockervadd, Ted Gärdestad, Middle of the Road och Jerry Williams.

Var för övrigt och såg ABBA 1975 i Sunderbyn, men det är en helt annan historia.

Kanonis

The Soffpotatis within triumferar; Go'kväll, Vem vet mest, Halv åtta hos mig. Dricka lite (ganska mycket) kaffe, för många pepparkakor från i julas, halvmjuka. Om man äter dem snabbt kanske det inte gills? Och minsann, några nävar jordnötter slinker ner. Det är ju nyttigt? Fast väldigt salt. Och väldigt fett.

Borde verkligen strama upp kosthållningen. Middagen bestod av stekt bogfläsk med löksås och lite potatis. OH MY GOD så gott. Så överjordiskt smarrigt. Vi satt och himlade med ögonen och framstötte gutturala läten av vällust. Traditionell svensk husmanskost/huskvinnskost, det slår faktiskt vilken medelhavsmat som helst, no offence alla medelhavsmänniskor.

Men för all del, visst går en caprese ner eller en focaccia eller vad som helst egentligen. Mat är gott. Eller som Lasse i Halv åtta skulle ha sagt: kanonis.

Kvalster

Har i kväll avnjutit (eller genomlidit??) nej, avnjutit sista avsnittet av Kvalster. Ett lysande exempel på en kanonproduktion i svensk public sevice-tv. Roande och oroande, skratt och gråt. Mästerligt manus, fantastiska skådisar, inga reklamavbrott. Underbart. Gillade särskilt snubben som spelade huvudpersonens vuxne son. Den överslätande konflikträdde "nej men mamma"-mesen med gomspalt. Lysande.

I sista avsnittet gick damerna på konsert. Mitt förhållande till den aktuelle artisten har varit lite kluvet. Prettobög? Irriterande primadonna? Teatralisk och överskattad? Briljant? Han kanske är lite av vaje. En briljant teatralisk primadonna. Verkar dessutom sympatisk. Här kommer en homage till allas vår Rickard Wolf:

Exkrementer

Söndag. En mulen men ganska ljum septembersöndag. Jag och sonen och den helige maken tillbringade någon timme i terrängen runt byn tidigare idag där vi gick på en liten hajk i syfte att lokalisera elljusspårets sträckning. Det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom skötseln verkar vara minst sagt eftersatt och naturen till stor del återtagit kommandot. Lyktstolpar dök upp här och där, korta sträckor sammanhängande men många med en kabelstump sorgset hängande, andra liggande halvt osynliga i lingonris och mossor. Vid ett tillfälle mynnade spåret överraskande nog ut i en gigantisk bassäng/damm för slamgödsel (blandade exkrementer från korna) som den lokale storbonden anlagt.

Väl hemma igen kunde nedanstående gäng observeras. De har under en tid ockuperat vår brygga där de lämnar visitkort i riklig mängd, de lymlarna.

Sparv i tranedansen

I ett tidigare inlägg framhölls butikskedjan ICA:s fördelar beträffande kändisfrekvens. Därför vill jag nu i neutralitetens och rättvisans namn också poängtera att det minsann händer grejer på Coop Forum också. Senast igår mötte jag en lite ovanlig kund som letat sig in i entrén och hoppade jämfota över klinkerplattorna. En mycket blöt och tilltufsad gråsparv (eller pilfink, what ever). Flera mänskliga kunder smålog överraskat och följde intresserat dess skuttande färd från shop express-blipparna i riktning mot kundtjänst. Kan ha varit nåt problem med medlemskortet?

Har bestämt tidigare nämnt bisamråttan som frankt tog vägen in genom entrédörrarna i samma butik. Blev väl utjagad av en vakt med sopkvast; orättvist! Fast på den tiden hette det Domus, eller nya Domus i folkmun.

Det här med butiker som byter namn är ett kärt samtalsämne på arbetet. En del av oss har vissa svårigheter med att vänja om oss. Det känns liksom tryggt med Boströms, Caj's och nya Domus. Och är det nån som säger Centrumhuset? Men hallå?! Det är ju gamla Domus.

May the force be with you

Försöker komma på vad det är för vits att ha höst. Svaret är ju givet egentligen? Det måste finnas höst för att det ska finnas vår. Ljus och mörker; Ying och Yang; semester och arbete; liv och död; stekt strömming och surströmming. Det måste finnas en motsats för att vi ska kunna uppskatta det fina i kråksången. Vem hade behövt Luke Skywalker om inte Darth Vader funnits? Balans, Levander.

Nedan följer en lista på fördelar med hösten förutom ovan nämnda:

1. Säsongsstart för en lång rad tv-program, t ex Go'kväll, Halv åtta hos mig, Vem vet mest m.fl
2. Man får ta på sig kläder och dölja lönnfetman. Alltid lurar man nån.
3. Stjärnhimlen återuppstår. Så andlöst vackert.Hälsar glatt på mina gamla vänner Karlavagnen och Orion.
4. Innelagad husmanskost typ kåldolmar och stekt fläsk med löksås. Grillen får gå i ide och vakna nästa vår lagom till Hubertus.
5. Rötmånaden är över och disktrasan luktar inte pissoar efter en dag trots ihärdig ursköljning.
6. Bär att plocka och njuta av (här kan det hända att jag hanterar sanningen lite vidlyftigt,men jag kan väl få låtsas)
7. Underifrånbelysningen under stora hängbjörken kommer till sin rätt.
8. Tända levande ljus eller/och en brasa i kaminen

Det finns säkert fler. Lägg gärna till nåt i kommentarerna!

Huldas

Så har vår lilla bokklubb, Huldas församling DSLB, haft möte igen. Namnet kommer dels från en lek som jag och min storasyster brukade leka när vi var små. Vi var gamla tanter i huckle och handväskor som träffades i Huldas församling och satt och virkade. Det var liksom hela leken. Vem Hulda var vete tusan. DSLB härrör från en E, en av medlemmarna, och hennes barndom. Damer Som Läser Böcker. Är nästan lite Män som hatar kvinnor-feeling över den?

Boken som lästs och diskuterades i kväll var Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster. Fick ett relativt högt betyg. Församlingen startades 2001, och tanken svindlar. Nästan tio år har gått! Vettlöst. Kan för övrigt varmt rekommendera detta enkla nöje, att med ojämna mellanrum träffa goda vänner och prata litteratur, film och lite annat. Och att sen få protokollet på mailen är åtminstone nästan halva nöjet. Men jag är INTE ständig sekreterare, så det så. Hör ni det Huldor?!

Yyyyyl....

Läser i min kära kollegas blogg om ett oväntat kändismöte med Maud Adams på ICA. Lustigt, jag hade också ett oväntat kändismöte på ICA en dag. Tittar upp från inköpslistan och står öga mot öga med...ja vad heter han nu igen, jo Staffan Eklund. Vem då? Jamen skidskyttarnas förbundskapten. Var en nanosekund från att säga hej innan jag kom på vem det var och att vi inte är bekanta. (Om herr Eklund mot förmodan läser detta så: hej hej!)Följaktligen verkar ICA vara da shit om man vill se celebriteter och glamour. Nu har ju Eklund inte varit bondbrud två gånger och är inte aktuell för nån annan major Hollywood production än vad jag vet, men ändå.

Det är fullmåne på gång och nattens varelser är aktiva. Känner ni hur ni vill vända rovdjursögonen uppåt månens skiva och yla? Härligt. En del säger sig bli oroliga och sova dåligt, jag blir lugn och harmonisk. Finns det nåt mer magiskt än att ta en månskenspromenad? Gärna vintertid då det snöhöljda landskapet antar en trollsk blå nyans. Har jag nämnt att jag är en obotlig romantiker..? Hollywood har som bekant ofta hakat på måntemat. Varulvarna står som spön i backen. En av de vackraste melodier jag vet handlar också om månsken; bryr mig inte om att somliga rynkar på näsan och säger "kitch" eller "kliché". Ladies and gentlemen I give you:

I kräftans vänkrets

Knöck (knyckte?) helt fräckt rubriken av nån gammal kåsör eller var det ett tv-program? Måste googla. Anyway, ikväll är vi bjuda till goda vänner på kräftskiva. Roligt! Kruxet är att jag äter inte kräftor (svåra magkramper och feber sist) och det gör inte min bättre hälft heller (lite kräsen och lätt inbillningssjuk) och min syster som också kommer har skaldjursallergi. Stackars värdpar som har så besvärliga gäster. Nåväl, vi får kompensera oss med att vara spirituella och härliga.

Fick i uppdrag att hitta på nån lek. Våra tillställningar innehåller nämligen ofta lekar, ofta åt frågesportshållet. Ibland kan det bli lite i mesta laget. Minns med värme min kära systers frågesport, en nyårsafton, som aldrig tog slut. Till sist var det ingen som riktigt orkade hänga med. Men det var roligt!

Kan ha varit samma nyårsafton då T satte en bit oxfilé i halsen och diskret lämnade bordet så ingen märkte vad som hänt förrän en god stund senare då H (kvällens kräftvärd) äntligen fattade och gjorde Heimlich manöver. Plupp! upp kom oxfilén och faran var över. Lite senare skulle H demonstrera hur man med pondus och beslutsamhet får ner en fyrverkeri-rädd hund (vår Zorro) ur nya finsoffan. H tog till brösttonerna och vevade till med högra armen i god dressör-stil och Plupp! där gick axeln ur led. T som har egen erfarenhet av sånt fick agera sjukvårdare och trycka axeln i läge. Därmed var herrarna kvitt, och kosmisk rättvisa skipad. Å kom in precis när axeln skulle rättas till och blev så paff att han satte sig utanför fåtöljen. Senare sågs T och H dansa styrdans, med varandra. Ja se det var en festlig kväll.

Vi får hoppas att kvällen avlöper utan olyckstillbud. Nedan lite instruktioner för den hågade:

Romance

Rosor och liljor i skön förening med en doft så ljuv att man kastas tillbaka i tiden till examen i småskolan med Den blomstertid nu kommer (Inte Idas sommarvisa, PLEASE! No offence Astrid Lindgren), nya knästrumpor och ett oäääändligt sommarlov runt hörnet. Det firas 26-årig bröllopsdag idag, härav den ljuvliga ROSA buketten. Romantiskt så det förslår.Gilla!

Tänk att det gått 26 år sen vi stod framför altaret och sträckte fram fel finger och sa namnen bak-och fram, gäster kom för sent, Lappsimons personal hade ätit upp vår förrätt, ungar söp sig i fyllan så ambulansen kom, vickningen var frusen i mitten osv osv. Men icke för ty, äktenskapet fyller alltså 26 idag.

Har nyss sett sista avsnittet av Sex and the City (F:s DVD-box) där Big äntligen gör det rätta och ilar till Paris för att rycka Carrie ur den elake ryssens käftar. Åh, romantik. Hela avsnittet är för övrigt perfekt, önskar jag hade skrivit det själv. Kanske jag skriver om vårt bröllop?? Där finns det stoff för flera avsnitt.

Rosa och jag

En ny kabinväska inköptes nyligen, ska ju göra Göteborg och Bok-och biblioteksmässan osäker i september, i färgen mörkrosa. Jag upprepar: MÖRKROSA. Tidigare i våras köpte jag nya gympadojjor vars sulor är, just det, mörkrosa! Nästan självlysnade. i garderoben hänger en tröja i samma nyans och strax intill en blommig kofta i bl a mörkrosa. Vad händer med mig?? Man kan undra:
Börjar jag bli kvinnlig på gamla dar?

Normalt brukar väl östrogenet börja avta i min ålder? Då borde det väl bli tvärtom, dvs mindre kvinnoaktigt? Eller är det sista rycket liksom, innan man går i sin helt och hållet? Nu är ju kvinnlighet något extremt positivt, en urkraft som manschauvinister försökt kväsa ända sen de satt och plitade ihop sk heliga skrifter för tusentals år sen, och inget att fnysa åt. Det är bara den där schablonbilden som jag ogillar, den fördomsfullt stereotypa klyschan. Den som dikterar att kvinnor "snackar mer skit", säger en sak och menar en annan, måste tala ut om allt och har rosa som favvisfärg bla bla bla. Och så går jag och blir rosa. Märkligt. Har till och med en mörkrosa tandborste just nu. Det kanske beror på semester, sommar och sol? Jag har inte börjat ha kjol och klänning mer ofta, dock. Och jag har ju mina nya höstkängor i boot-campstil och min gamla skinnjacka som en liten motvikt.

Jag kanske är lite som Picasso och hans perioder? Jag genomgår min mörkrosa period. Ja så är det nog.

Nu har vi ljus..?

Härom kvällen verkade ljusslingornas glimmande bak linnepanelen lite hemtrevligt, två värmeljus tändes och DVD:n Medan du sov slogs på.

Frågan är: har höstmyset smugit sig på redan?

Kvällen var ovanligt mörk på grund av de ständiga åskovädren som hemsökt oss i sommar så kan någon klandra en juloman om man får lite höstmysrysningar? Medan du sov, som är en förtjusande söt och rolig historia utspelar sig som bekant under jul- och nyårshelgen med riktigt härligt amerikanska granar och med strumpor på spiselkransarna. Massor av sköna repliker; jag säger bara: "Jo-jo Gorecki".

Ett annat Sign är att jag beställt höst/vinterkängor. Äldsta dottern brukar le och skaka på huvudet när hon ser mina nya skor, alltid samma modell. Nåja, "man är ju som man är kan man ju inte hjälpa" som Knorrhane sa till ungarna från Saltkråkan. Han som vägrade smuggla barfota, utan skor. Underbare Tage Danielsson!

Hur som helst, nästa dag var himlen blå och solen gassade. Blev brygglunch och vattenskidor. Inga skidor för mig dock, missunnar inte familjen att ha roligt men det finns ju gränser. Så hösten får vänta ett tag till, trots att jag idag återgått i tjänst efter semestern. Känns helt OK. Fast jag hade lite svårt med logistiken i morse; hur sjutton slår man av väckarklockan??

Queen of the world

Idag uppmanades lyssnarna att ringa in/messa till radio RIX och beskriva sitt bästa smultronställe. Det där stället där man känner att "bättre än så här blir det inte". Jag tänkte genast på ett suveränt ställe nämligen för-spetsen på vår båt där jag brukar halvligga heta dagar på en dyna, rakt i färdriktningen med håret fladdrande i fartvinden som en slags galjonsfigur. Solglittret i vattnet som rusar förbi under båten är magiskt. Det känns som om man flyger och allt är NU. (Ja ja, det är ju båten som rör sig mest, inte vattnet, om man ska vill vara petig, men ändå.) Jack och Rose känns nära; "I'm king of the world!!" Eller snarare queen of the world. Där sluter dock likheterna med Titanic, vill inte gå till botten med man och allt.

Mina solbrillor gick till botten dock sist jag klättrade fram med dynan. Hade hakat fast dem i barmen men lyckades fumla så de (brillorna, inte barmen) gick överbord och försvann i djupet. Snopet. Vår båt är förresten en riktig trotjänare. Snudd på ett fornminne visserligen, med lister hängande på trekvart och man blir nästan både hörselskadad och avgasförgiftad, men den puttrar på i god stil. Kör ifrån grannens nya sägs det, och det tycker vissa är viktigt...

Här är en gammal schlager från Albanien, apropå queen of the world. En sån där älskaochrysa-låt,så dåligt så det är bra. The Image of you

Skog

Så var det gjort! Min hjortron-oskuld är tagen. Och det handlar alltså inte om stora orgasmnatten som tydligen inföll igår enligt Aftonbladets erotikpedagog, där man skulle ta sig ut i älgskogen och ha älskog. Nej, jag har plockat hjortron för första gången i mitt liv. Resultatet blev en halv yoghurt-hink, dvs ca 4 dl, men det räcker till några portioner glass. Mmmm...Synd att vågen visade lite för mycket här i jåns. Får väl kuta runt lite extra då, eller kanske testa det där med älgskogen? Såg förresten inga vilda djur på hjortronmyren förutom tre blå fjärilar och någon liten bagge.

Lilla yngsta har suttit och sett Barnen från Frostmofjället på tv idag. Den spelades in 1945 och är en tårdrypande pekoral från ett förljuget gammelsverige i sliskromantisk stil. Ändå rörs en hårdfjällad tuffing som jag då Monke sjasar undan Gullspira, för att kunna skiljas från henne, nästan till tårar. Jag tjuvkikade nämligen lite efter hjortronplockningen, man skulle kunna säga att jag kastade ett getöga. Moahahaha.

Landskapet i Norge var omväxlande och så är vädret här i norra Norrlands inland eller vad det brukar heta på meteorologspråk. Idag är det REGN. "Vad gör Göran då?" Letar i skåpet efter en lämplig regnfilm? Singing in the Rain? Water World? Rain Man? Här i vår lilla familj har vi en fäbless för att se om filmer hur många gånger som helst. Vet att en del tycker det är obegripligt och lite nördigt, men för oss är det som att återse en gammal vän; att fly verkligheten in i en favoritvärld.

Hittar man ingen lämplig favvo i filmskåpet kan man se på TV. Följer som vanligt Ernsts äventyr, som vanligt med lika delar obehag och förtjusning. I år har han sällskap av två irriterande mysgubbar vid namn Pirre och Mackan. Bara namnen! Uääähh.Tycker Ernst blir mer och mer lik farbror Melker, en idealist utan praktisk förankring. Fast jag ÄLSKAR farbror Melker.

Böcker är underbart tidsfördriv. På mitt sängbord ligger en trave diverse. Skulle kanske börja på Guernseys litteratur- och potatispajssällskap ? Har nyss läst Hypnotisören. Den var nog lite överskattad. Man kanske skulle läsa Lord of the Rings igen..? Nej, den brukar jag läsa vid jul.

Annars kan man gå ut trots regnet och bli ett med naturen så där romantiskt ni vet. Tänkte faktiskt plocka hjortron idag, något jag aldrig provat tidigare. Det rasar in pensio-poäng som min synnerligt goda vän påpekade i ett SMS.

Muller

Gräset växer så det mullrar. Jo, det är sant. Det gödslades med nåt naturligt på försommaren och nu mullrar det. Hittills i sommar har vädret också bjudit på en del muller. Åska var och varannan dag. Tycker det är rätt mysigt med åska om det inte brakar och blixtar exakt samtidigt precis ovanför mig. Vildsint väder i allmänhet är mäktigt, att få stå på bryggan när stormen viner känns ursprungligt och romantiskt. Lite Heathcliff. Vid den senaste stormen, som i vissa delar av länet tydligen var en tromb, åkte trädgårdsmöblerna i sjön hos oss och hos grannarna på ömse sidor. Den ene grannen som jag aldrig sett bada tvingades vada ut och fiska upp stolar och bord, mycket underhållande.

Är nyss hemkommen från grannlandet i väst, det fagra Norge. Vädret var inte optimalt där heller, men vi skådade höga berg och djupa dalar. Landskapet är minst sagt annorlunda mot det svenska, mycket omväxlande och dramatiskt. Petter Northug syntes inte till, ej heller Mette-Marit. Däremot träffade vi en tandlös tant från Tärnaby.

Bakvärk

En av mina kära kollegor har ett äckel- och ryscentrum mitt i pannan som reagerar starkt negativt på vissa livsmedel, t ex hasselnötter och tårtor (hej L!). För mig sitter detta centrum placerat strax bakom/nedanför vardera öra längst bak i svalget. När något som äts känns "mäktigt" eller liksom "tjockt" killar det och "växer" bakom öronen. Idag har det vuxit hela dagen för två kalas på raken,med gräddiga tårtor, har klarats av. Man behöver inget medlemskap i MENSA för att räkna ut att det blir till att köra hårt med rockringen i kväll.

På det glada 70-talet gick en av mina favoritserier Tårtan på tv. Janos, Frasse och Hilding, vilka sköningar. Minns särskilt när Frasse hade ätit deg och fick ont i magen men kunde inte s a s släppa väder. Lösningen blev att placera honom i värmeskåpet där degen jäste i magen och hela avsnittet slutade med en jätteprutt. Episoden hette kort och gott "Prutten". Aaaah vilka tider.

Rock around the clock

Nu har jag påbörjat ett projekt! Inget som förändrar världen eller ens mitt lilla liv kanske (eller också är det just livet som förändras) men likväl; ett Projekt. Till och från under min levnad har den tjusat mig och förbryllat mig: Rockringen. Nu höll jag på att skriva Rockragge och hur tokigt hade inte det blivit? Han är (var) ju en skön lirare iofs, men detta inlägg handlar alltså om den cirkulära plastleksaken rockringen och dess mysterium. Har aldrig klarat av huula-hoopen, men nu ska det bli ändring!

Därför inköptes idag en blå-och vitrandig på Coop à 49 kr. En till mig mycket närstående person hyser en viss skepsis. Men Alea iacta est som Julle C sa och gick över floden Rubicon; tärningen är kastad. Och jag ska Svänga Svettas och Segra. Och som en bonus bli lite slankare om livet.

Midsommar

Ni vet väl om att sommarsolståndet ha passerats? Tänkte påminna om det om nu någon kände sig gla och munter. Nu låter det som om jag är en svartsynt pessimistisk svensk, mais au contraire! Ja jag har inte gått och blivit fransk heller även om fransyskan känns fet och präktig där i byxbenet. Det är en konsekvens av vällevnad under första semesterveckan. Nej, jag är ganska tillfreds med tillvaron. Midsommaraftonen präglades av släkt och vänner de gamla godingarna, tre dignande matbord, superb musikunderhållning från M&M och av SOL; skulle jag klaga då? "Spöda" mig i så fall.

Nej, här ska verkligen inte spödas, livet är för kort och värdefullt för såna destruktiviteter. Som John Lennon sa: "Life is what happens while we are busy making other plans". Lyft blicken och se allt det vackra; lupinerna i lila, rosa och blått mot ladans grå timring, den lille nyföddes mjuka små ben, räven som raskar över gräsmattan. På midsommardagens morgon avslöjades för övrigt sagda rävs nattliga nidingsdåd. Sopsäcken, som nogsamt proppats full med brännbart och ställts in i partytältet på kvällskvisten hade dragits ut och tömts på sitt innehåll över hela gräsmattan. Nå väl, även räven måste ju få fira midsommar.

Äntligen...!

Så var de halvunga tu ett äntligen. De har flygit iväg on the wings of love till en fjärran paradisö (om man får tro Expressen), Eva Westling har hängt in sin lila dräkt i malpåse och kungen har compeedat skavsåren efter valsandet. Trots att bloggaren här anlägger en något raljant ton måste erkännas att evenemangsspektaklet följdes med största intresse från arla morgonstund till särla nattkrök som det anstår en kunglig bastard som jag. En hel del intressant passerade revy som till exempel prins Albert av Monacos anskrämliga jacka i beige som framhävde en svällande vällevnadsbuk, prinsessan Birgittas förvirrade uppsyn under 80-talsburr och inte minst den hysteriskt roliga säpojoggen. Fyra kostymer i kort trav, 7 km. Oslagbart.

Det fanns angenäma inslag också som Agnes Carlssons och Björn Skifs disneyinspirerade sånginsats, Olle Westlings tal och Mark Levengoods fantastiska kläder. Och bruden förstås; det är bara att kapitulera och erkänna att hon är perfekt. Så vacker, naturlig, glad. Är tveksam till hertigen av västergötland prins Daniels glasögon dock.

Musik ska byggas...

Glad musik, det är allvarliga grejer det. Jag menar i betydelsen viktigt. Musik överhuvudtaget förresten, glad, sorglig vad som helst, gimme! En lite festlig sammankomst utan musik - otänkbart. Stämningen höjs ofelbart flera snäpp med lite bra låtar i bakgrunden. Nytt och fräscht blandat med gamla godingar; floorfillers, humörhöjare.

Eller ta städning. Det är ju nästan roligt att svabba golven till bra musik. (Jag sa nästan.) Köra bil, rätta prov, laga mat. Maten blir godare när jag spelar Burt Bacharack eller Chubby Checker eller Donkey Boys eller vad som helst. Att promenera till t ex YMCA eller Just a minute (Rongedal) är perfekt. Blir power och studs i stegen. Sen finns det ju romantiska tllfällen då en lämplig musikkuliss passar väldigt bra!

Att spela och sjunga tillsammans är också världens endorfinkick. Vi är lyckligt lottade i familjen och bekantskapskretsen då det finns flera som är duktiga och många som sjunger ändå. På midsommarafton, som traditionsenligt firas hos oss, ekar ofta allsången över hela nejden. Härligt. (Hoppas närområdet tycker det också...) Just i år har yngsta lilla dottern med sambo fixat egen proffsutrustning med mickar och mixerbord (?), det bådar gott inför midsommarfesten.

Kommer osökt att tänka på Lill Lindfors och Musik ska byggas utav glädje. En till mig närstående person brukar säga att han "spyr det han aldrig har ätit" när han ser och hör Lill Lindfors, särskilt när hon sjunger Masken Max. Har viss förståelse för det, men riktigt så illa tycker inte jag att det är.

Nu blir det lite interaktivitet här på bloggen. Ta i och sjung i värsta falsetten och känn signalsubstanserna duscha hjärnan! Karaoke med Rongedahl:

Hur känns det?

Måste få puffa för en gravt underskattad (?) halvt bortglömd (?) företeelse: radions P1. Under mina numera rätt frekventa promenader har jag upptäckt hur fantastisk kanalen är. Vilka program! Litteratur, vetenskap, trender i Spanarna och som i eftermiddag: ett helt program om sportklyschan "Hur känns det?", är det inte underbart? Radio RIX i all ära, Morgonzoo och allt, men många av låtarna som rullar runt i en oändlig, tjatig loop framkallar kräkreflexer till sist. Särskilt de som var skitdåliga redan från början. Då är P1 balsam för själen. Och fem kilometer bara svischar förbi!

Eller är det ett ålderstecken?? Älskar dragspelsmusik (särskilt kring midsommar) och idag lirade jag Harry Brandelius på Youtube på jobbet. Gamla Nordsjön som svallarr och brusarr.... I love Harry Brandelius. Kan det vara en metamorfos på gång? Jag ombildas! Till tant? Och det känns bra.

Song of JOY

Prisa Gud här kommer inte skatteåterbäringen, men väl bröllopsfestklänningen! Detta med klänningen tryckt mig som ett askmoln några veckor. Affärer har genomletats, web-shoparnas hemsidor har scrollats i det oändliga. Nu idag for jag något motvilligt som den Bodensare jag är till residensstaden och hittade tämligen omgående en klänning/tunika som föll i smaken på JOY. Inte för kvinno-aktig, inte för pjollrig. Och med en längre ÄRM. Det gör inget alls. Min ambition att träna överarmarna så vinkning i linne utan sladder kan genomföras har inte riktigt förverkligats nämligen.

Fick ett reklam-sms från Lindex härom dagen som upplyste om rabatt på damklänningar. Damklänningar! Hur tolkar man det? Sug på den ni. Vidare kollade jag Esprit:s klänningar på nätet där vissa har en liten etikett med texten: Teen Fit. Va?! Vad fasen är det? Hur är en tonåring skapt? Finns det bara en sort? Klädfascister!

Nu återstår bara att hitta passande lagom coola skor som inte är värsta styltorna men ändå med någon klack. Vill inte slå pannan i dörrposten, ej heller hasa runt i klacklösa så det känns som om man lutar bakåt.

Här skulle en suddig men likväl bild av inköpet publicerats, men tekniken la krokben. Kan dock meddela att färgen är klatchigt grå och ljusare grå. Ja men , det är ju inte svart!

Tårta

Började dagen med att baka en tårta, en sån där med chokladsockerkaks-och marängbotten i ett. Det blev fiasko. Maränglagret blev alldeles segt och drog ihop sig på ett märkligt sätt när det kom ur ugnen. Den liksom imploderade som en himlakropp som blir ett svart hål. Blev till antimateria. Suck, nåja, smackade på hallongrädde och nu står missfostret i kylen och inväntar Morsdagskalasgästerna.

Funderar på om det kan vara ett tecken? Ett omen? Ett förebud om hur jag kommer att klanta till nånting? Eller kommer Turkiet att vinna Eurovisionsschlagerfestivalen ikväll?! Mina favoriter är Armenien, Belgien och kanske Tyskland nu när Sverige är utmobbade av övriga Europa. De tycker väl vi är för kaxiga och tror att vi är nåt. SKITSTÖVLAR!

Armeniens Eva Rivas är två meter lång, urtjusig, och har stora boobisar. Rösten var lite svag i semin, hoppas det har rett upp sig.

Magkänslor

Martin Emtenäs den förträfflige sa nåt vist här i ett avsnitt av ett av mina favoritpensionärsprogram (fast egentligen är det ju ett program för alla hippa) Mitt i naturen. Det var en dykare som skulle gå ner i ett mörkt vintervatten under isen och berättade om tumregeln att avbryta dyket om nåt kändes fel. "Känns det inte bra, då skiter vi i det." Då säger Martin Emtenäs: "Så tycker jag vi alltid ska tänka; känns det inte bra då skiter vi i det". Det enkla är det geniala. Nå, ibland måste man trots att det känns fel, men magkänslan är icke att förakta.

På tal om magen så fortsätter min kamp mot browniesarna. I morse inträffade det mycket ovanliga att när klockan gav hals slog jag av och somnade om (ljudeffekt: duschscenen i Psycho), så jag hann inte ta burken ur boxen och ta med till sliskisarna på jobbet. Men i morgon, då! Kanske.

Himla Leila!

Once upon a time bakades maffiga superbrownies med ca två miljoner kalorier i varje bit. Inspirationen och receptet kom från prinsessan Leila i tv. På grund av fetma-fen och hennes onda förbannelse åts endast någon bit, sedan hamnade hela härligheten i en jätteplastburk från Tupperware i frysboxen ute i slottets förråd att sova i hundra år. Och glömdes bort. Dagarna blev till veckor, veckorna till månader och SÅ! en vacker försommardag, öppnades locket och browniesarna såg åter dagens ljus.

Jag tog burken och skulle faktiskt gå till komposttunnan utan att passera GÅ, men så viskade en demon i örat att jag borde smaka. Ja ni förstår själva resten. Inte blev det någon komposttunna inte, browniesarna var godare än nånsin! Och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar tills kakorna tar slut. Under tiden blir midjemåttet allt större och sockerberoendet hotar att kidnappa hjärnan igen.

NEJ! Här krävs viljestyrka, ska genast gå och kasta bort återstoden. Eller när det slutat regna. Eller i morgon.

Knurr knurr

Läste en rolig kåserikrönika i NSD i morse av Ida Folkesson där dagens ämne var Bondepraktikan som ju är en säker källa till uråldrig visdom. Här står bland annat att läsa att om det "knurrar" hundens mage är det regn på G och att man kan gott dricka klart vin. Sen har vi ju den gamla strävsamma trion Urban, Vilhelmina och Blenda som avslöjar hur sommaren skola lända. Urban infaller den 25:e, dvs nu på tisdag, och slår meteorologernas förutsägelser att det ska bli fem grader varmt in får vi plocka fram yllemameluckerna och täckjackan i Juni. Kul. Får se till att bunkra fotogen till kaminen inför midsommar i partytältet. Nåja, man får ju komma ihåg att Anders Fugelstad (inte Christer Fuglesang) sjöng att Ingenting är längre som förut redan på 70-talet, så bondepraktikan kan slå fel.

Det där med "knurrande" hundmagar är nog inte nåt 100-procentigt omen heller. Vår lille Zorro, salig hädangången sen några år men i soligt minne bevarad, hade tyvärr en lite risig mage och det knurrades lite då och då. Han fick åka in på sjukhuset och få dropp en gång, men till sist blev nog magen hans downfall och han drog sin sista suck i sin älskade sandlåda en ljum sommarmorgon.

Saknar honom fortfarande, hans mjuka lurviga huvud och glada min. Numera vilar hans kropp i skogsbrynet ett stycke bort men hans själ flänger runt i en annan dimension med tungan hängande ut till vänster, glatt skällande. Frolic och grisöron finns i överflöd och han får ligga i alla soffor.

Bröllopsbestyr

Bröllop är trevligt, jättekul! Är bjuden på ett (hej Helena S.!) i sommar i Gammelstan. Har därför sen en tid tillbaka börjat leta efter nåt lämpligt att ha på mig, helst en klänning. Inte helt enkelt, ety det är vissa parametrar att ta hänsyn till.

Modet dikterar en del volanger, baby doll och "kvinnligt" rysch-pysch. Är inte mycket för sånt. Kan leva med vissa blommiga mönster, men helst är jag nog enfärgad. Helst svart. Och det går ju icke för sig på bröllop, vill ju inte dra olycka över de unga tu som nån sorts ond fe. Kolorerat alltså.

Kjolarna är också korta och har man inte Barbie-ben är det inte snyggt. Jag har inga Barbie-ben, mina liknar mer min allra käraste docka Tjockans ben (se bild, ber om ursäkt för det svarta hårstrået.) Räddningen stavas: strumpbyxor/tights. Eller brallor under? Sen återstår nästa problem: skor. Ska vara coola och snygga, bekväma och ha lagom klack.

Nåja, det ska väl lösa sig. Tur man inte ska på kungligt bröllop, skulle definitivt bli en sån där sparv i tranedansen som hundarna pissar på. Minns ett besök i en Ralph Lauren-affär i Köln, där stod man inte högt i kurs hos de välmanikyrerade expediterna. Hade fullt sjå att hålla masken och inte rynka på näsorna när vi lantisar drällde in och skämde ut hela etablissemanget med vår blotta närvaro. J. C. Oates beskrev expediter i lyxaffärer bra i en novell: "de kom glidande ljudlöst som blanka rovfiskar".