Det mesta är sagt förstås, om det obegripligt brutalt vidriga. Bombattentat och massmord. Alla dessa ungdomar som i god tro närmar sig en "polisman" som skjuter dem en efter en, två gånger var för säkerhets skull. All smärta, allt lidande. Även för de som överlevde och de som på andra sätt blev inblandade. Det går inte att förstå.
Mördarens självgoda arrogans är outhärdlig, hans belåtna flin. Egentligen skulle ingen skriva om honom för det är ju det han vill, att bli omskriven och ihågkommen. Berömd. Det måste reta honom att förhandlingarna sker bakom lykta dörrar. Givetvis är han totalt galen, en psykopat. Hur blev han sån? Min hypotes är ju att ingen bäbis föds ond, och att ondska inte är en demon med bockfot och horn som tar oss i besittning, så vad gick snett?
Och ute lyser solen som om inget har hänt. Och det är ju just det; jag vill tro att det goda överväger det onda. Kronprinsen i Norge talade om att vi väljer. Vi kan välja det goda tillsammans. Ingvar Dojan Karlsson sa: "du har gjort oss illa, mycket illa, men du ska inte tro att du kan besegra oss." Och Sam sa till Mr Frodo: "there is some good in this world Mr Frodo- and it's worth fighting for".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar