Som den gamla reptil jag är krälar jag idag längs memory lane. Kära kollegan I:s kontaktlinsproblem triggade igång minnet av min kusin L där han stod med ögonlocken vända aviga med röda sidan utåt. (Urläskigt!) Vet inte hur ungen bar sig åt, för jag försökte minsann vända på mina också eftersom jag ville kunna allt L kunde, men utan att lyckas. Vet inte om han har kontaktlinser idag, men om så är fallet föreligger nog ingen risk för att de fastnar under ögonlocken. Det var förresten samme kusin som med mig i släptåg sprängde den där dynamitgubben på luleälvens is. Är väl preskriberat nu. Tror inte han spränger med dynamit idag heller.
Minnen är ju starkt förknippade med våra fem (sex?) sinnen, och för mitt inre öra tickar pendylen i mormor och morfars kök, gravlaxen, smöret och saften doftar i kallskafferiet och de hembyggda roddbåtarna doftar tjära. Kan fortfarande känna hur iskallt och aromatiskt kranvattnet från egen brunn var i plåtskopan som hängde över diskbänken. Huset låg (och ligger än) alldeles ovanför platsen där vi lekte dynamitarder.
Musik förflyttar en också blixtsnabbt tillbaka. Hörde Rom i regnet med Svante Turesson på radio, och inget ont om Svante men nog är originalet överlägset. Och så fylls jag av nostalgi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar