Tidens tand...

Jag tror jag håller på att bli reptil. En skräcködla eller krokodil eller nåt annat med grovt skinn, jo för mystiska fåror har uppdagats i huden i mellangärdet. Ser lite ut som en handväska. Helt jättekonstigt! Nu räcker det alltså inte att det tänks med reptilhjärnan ibland, nu börjar ödlan visa sig på utsidan också. Har vid något tillfälle framkastat tanken att jag kan vara en utomjording och här kommer så ännu ett tecken. TV-serien V. För ålderdom kan det väl inte vara?

Vissa indicier pekar förstås på att åren går. Förutom usel syn och reptilhud har vi det här med jordens dragningskraft. Alla kroppsdelar som var någorlunda ärtigt pigga en gång i tiden strävar numera nedåt. Tidigare var det graviditet, nu är det gravitation. Från fertil till reptil.

Fast missförstå mig inte, jag trivs rätt bra med mig ändå. Är ju frisk - peppar peppar - och kroppen bär mig flera kilometer om dagen. Får köpa mig peeling och kräm, kanske elda i bastun och borsta huden från tå till topp. När man ligger på övre laven i den fuktiga värmen utan en tråd på kroppen och häller lite vatten över sig då och då, blundar och lyssnar på eldens knaster - då är livet ganska skönt. Fråga Arja Saijonmaa!