Det här med att sitta på en träbänk och huttra under hotfulla regnmoln i en fålla för öldrickare, är inte det överskattat? Råsupande snorhyvlar, vinglande unga donnor på stilettklackar, anskrämliga grogghaggor och fyllegubbar med hängbuk. Alienationen är påtaglig och sängvärme med en kopp välling och en god bok förefaller paradisiskt lockande. Eller har jag gått och blivit en gammal surtant?
Inte ens vid solsken trivs jag i ölfållor. Skränet och skrålet; man kan knappt kommunicera. Jo, surtanten i mig firar triumfer. Och jag som vill se Tom Jones på Luleåkalaset (se gammalt inlägg), håhåjaja det blir en prövning. Eller så bestämmer jag mig för att ge kärringen i mig ledigt och omfamna knuffandet och fyllesnusket.
Det finns ju i och för sig ganska många trevliga och vanliga människor på festplatserna också, om sanningen ska fram. Vill du ligga med mig då? Oj, en liten tankevurpa där. Den låten fastnar lätt, även hos mindre barn. Lite bisarrt att höra åttaåringen tralla på just den frasen. Nåja, värre saker finns. Tyst med dig surtant!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar