Adrian emigrerade till Amerika som så många andra smålänningar och hans familj i Backhorva väntade på brev. Väntan blev mycket lång och när brevet äntligen kom, 20 år senare (?), gömdes det undan och ingen fick veta vad det stod. Inte förrän Emil ropade in den där sammetsasken som Anton tyckte var totalt värdelös på auktionen i Backhorva, för vad låg i asken om inte Adrians brev.
"Jag har sitt en björn. Godbaj för denna gong." stod det.
Nu har inte jag sitt nån björn (fast det luktade faktiskt rovdjur vid vägen), men jag har sett en huggorm! Jo, mitt livs första levande huggorm i vilt tillstånd. Detta historiska ögonblick inträffade idag vid min dagliga promenad. Ormen ringlade vid stället där vi hämtade smultronplantor (som förresten verkar stendöda, RIP) och var hårt ansatt av myror. Fascinerande varelse. Jag är inte rädd för ormar tack och lov. Min mor (90+) är det inte heller, var på Gran Canaria härom året och fick två jätteormar kring halsen på nån show. Go morsan!
Här på vischan finns det många djur som bekant, bl a ett gäng minkar. De grejade på under landgången till bryggan i förrgår. Såg mycket lustiga ut.
Och det var allt från naturrutan. Godbaj för denna gong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar